Ta åter den dragna betongstaven från avsnitt 2.4, nu med sprickor på samma inbördes avstånd, medelsprickavståndet srm. Dragkraften N är större än spricklasten, så i varje spricka bär armeringen hela kraften och har töjningen
εs=As⋅EsN(2.64)
Mellan sprickorna tar betongen fortfarande en del av kraften via vidhäftningen, och där töjs stålet mindre. Bortser man från det, som om stången vore helt fri mellan sprickorna, blir sprickbredden stålets förlängning över ett sprickavstånd:
Sprickbredden som stålets förlängning mellan två sprickor.
Sprickor på medelavståndet srm (sprickbredden w överdriven). Försummas betongens medverkan töjer sig stålet εs = N/(AsEs) längs hela srm, och förlängningen samlas i sprickan: wm = εs·srm — en övre gräns vid korttidslast.
Eftersom betongens medverkan har försummats är (2.65) en övre gräns för sprickbredden vid korttidslast.
Räknas betongens medverkan med blir sprickbredden i stället skillnaden mellan stålets och betongens förlängning. Den fås genom att integrera töjningsskillnaden längs överföringssträckorna på båda sidor om sprickan och lägga till stålets fria förlängning i de korta zonerna Δr där vidhäftningen har släppt:
w=2∫0lt(εs(x)−εc(x))dx+2⋅εs⋅Δr(2.66)
Integralen är arean mellan stålets och betongens töjningskurvor i figur 2.34.
ståltöjning εs(x)medeltöjning εsm
Överst: fri armering mellan två spricksnitt — töjningen εs = N/(EsAs) är konstant. Nederst: betongen tar dragkraft mellan sprickorna, så ståltöjningen är full endast i spricksnitten och i zonerna Δr, och minskar mot mittsnittet. Medeltöjningen blir εsm ≈ 0,76·εs i detta exempel (ytan under kurvan = ytan under streckad linje).
Figur 2.34
Stålets och betongens töjning mellan två sprickor, utan och med betongens medverkan.
2.5.1 Beräkning av sprickbredd enligt EC2:2023
EC2:2023 (avsnitt 9.2.3) bygger på samma tanke som ekv. (2.66): sprickbredden är sprickavståndet gånger skillnaden mellan stålets och betongens medeltöjning. Resultatet är ett beräknat värde vid elementets yta, avsett att jämföras med gränsvärdet wlim,cal. Det är inte en förutsägelse av vad som mäts upp på en verklig konstruktion.
Den beräknade sprickbredden är (EC2 (9.8))
wk,cal=kw⋅k1/r⋅sr,m,cal⋅(εsm−εcm)(2.67)
där
sr,m,cal är medelsprickavståndet enligt ekv. (2.62);
kw=1,7 räknar om medelvärdet till ett karakteristiskt värde, som faktorn 1,7 i ekv. (2.60);
k1/r tar hänsyn till att sprickan blir bredare vid ytan än vid armeringen när tvärsnittet böjs, eftersom ytan ligger längre från neutrallagret.
För den mest dragna ytan i ett böjt tvärsnitt är (EC2 (9.9))
k1/r=h−ay−xh−x(2.68)
alltså förhållandet mellan avstånden från neutrallagret till ytan och till armeringen. Är båda sidor dragna, som i figur 2.35, ligger neutrallagret utanför tvärsnittet; för den minst dragna sidan är krökningen då gynnsam, och EC2 (9.10) ger ett k1/r mindre än ett.
Figur 2.35
Beteckningar för k1/r när båda sidor av tvärsnittet är dragna. Omritad efter EC2:2023 figur 9.1.
Beteckningar för k1/r i ett tvärsnitt med båda sidor dragna (neutrallagret utanför tvärsnittet, x < 0) och töjningsfördelningen. Omritad efter EC2:2023 figur 9.1.
Töjningsskillnaden beräknas med stålspänningen σs i ett sprucket tvärsnitt (stadium II), minskad med betongens medverkan mellan sprickorna (EC2 (9.11)):
σs är spänningen i den dragna armeringen närmast ytan, i sprucket tvärsnitt;
fct,eff är betongens draghållfasthet när sprickorna bildas; vid beräkning av sprickbredd sätts den lika med fctm;
ρp,eff är det effektiva armeringsinnehållet enligt ekv. (2.63), och αe=Es/Ecm;
kt beskriver hur mycket betongen hinner medverka: kt=0,6 för korttidslast, och för långtidslast eller upprepad last medan sprickorna fortfarande bildas; kt=0,4 för långtidslast eller upprepad last när sprickbildningen är stabiliserad.
Den nedre gränsen i ekv. (2.69) innebär att betongens medverkan aldrig får räknas större än en andel kt av stålets töjning.
Exempel 2.3 Sprickbredd i en balk enligt EC2:2023
Balken i exempel 2.2 (300×500 mm, 4 ϕ16, d=450 mm, C30/37) har medelsprickavståndet sr,m,cal=135 mm. Den kvasipermanenta lasten ger momentet M=67,5 kNm i mitten. Bestäm den beräknade sprickbredden.
Stålspänning. I stadium II är x=107 mm och III=715⋅106 mm⁴ med αe=6,26. Armeringens spänning blir
Värdet jämförs med gränsvärdet för konstruktionens exponeringsklass. Betongens medverkan mellan sprickorna minskar sprickbredden med ungefär en tredjedel jämfört med om stålets töjning σs/Es hade använts direkt.
2.5.2 Övningar
En rektangulär betongbalk med tvärsnitt b×h armeras i underkant. Betongen är C30/37 och armeringen B500B. Prova att ändra indata i figur 2.36 för att se hur den karakteristiska sprickbredden wk,cal påverkas i realtid enligt Eurokod 2 (2023).
Interaktiv övning: sprickbredd (EC2:2023)
Ändra indata och se hur den beräknade sprickbredden påverkas. C30/37, B500B, långtidslast (kt=0,4), goda vidhäftningsförhållanden.
Steg 0: Spricker tvärsnittet?
Mcr=h−xIfctmII=293,72,9⋅5694⋅106=56,2kNm
M=120≥Mcr — tvärsnittet är sprucket (stadium II).
Steg 1: Spänning i armeringen (σs)
Neutrallagrets läge och tröghetsmoment i stadium II (αe=6,67, d=h−ay=557mm):