Nära stöden, där tvärkraften är stor, kan en betongbalk spricka snett. Snedsprickorna går ungefär i 45° mot balkaxeln, vinkelrätt mot de huvuddragspänningar som tvärkraft och moment ger tillsammans. Om inget hindrar sprickan kan balken gå till ett sprött skjuvbrott. Tvärkraften bärs därför antingen av betongen själv (friktion i sprickytorna och dymlingsverkan i längsarmeringen) eller av tvärkraftsarmering, i regel byglar som korsar snedsprickorna.
EC2:2023 uttrycker hela kontrollen i skjuvspänningar i stället för krafter. Den genomsnittliga skjuvspänningen i tvärsnittet är (EC2 8.2.1(3), formel (8.18))
τEd=bw⋅zVEd,z=0,9d(1.36)
där bw är tvärsnittets (livets) bredd och d den effektiva höjden till dragarmeringens tyngdpunkt.
1.8.1 Kontroll i tre steg
EC2 8.2.1(1) anger en kontroll i tre steg:
Om τEd≤τRdc,min behövs ingen detaljerad kontroll.
Om τEd≤τRd,c behövs ingen beräknad tvärkraftsarmering.
Annars dimensioneras tvärkraftsarmering så att τEd≤τRd.
Även när ingen tvärkraftsarmering behövs enligt beräkning kan minimiarmering krävas för balkar (EC2 kapitel 12). I statiskt bestämda balkar med d>500 mm ska minimiarmering alltid finnas.
1.8.2 Utan tvärkraftsarmering
Den minsta skjuvspänningskapaciteten är (formel (8.20))
τRdc,min=γV11fydfck⋅dddg(1.37)
och den mer detaljerade kapaciteten för en balk utan tvärkraftsarmering är (formel (8.27)–(8.28))
γV=1,40 är partialkoefficienten för tvärkraft utan tvärkraftsarmering.
ddg beskriver hur skrovlig en skjuvspricka är, vilket beror på ballastens storlek: ddg=16+Dlower≤40 mm för fck≤60 MPa. Dlower är ballastens största stenstorlek; till exempel Dlower=16 mm ger ddg=32 mm.
Asl är den förankrade dragarmeringen vid snittet (EC2 figur 8.7).
Kapaciteten ökar alltså med armeringsmängden, betonghållfastheten och ballastens storlek, och minskar med balkhöjden (storlekseffekt).
1.8.3 Med tvärkraftsarmering
Med byglar bärs tvärkraften enligt en fackverksmodell: snedsträvor av tryckt betong med lutningen θ mot balkaxeln, byglar som dragna vertikaler, tryckzonen som överram och dragarmeringen som underram. Lutningen väljs inom gränserna (formel (8.41))
1≤cotθ≤2,5(1.39)
för vanliga armerade balkar utan normalkraft (21,8° ≤ θ ≤ 45°); med betydande normaltryck eller dragkraft gäller andra gränser. Kapaciteten när byglarna flyter är (formel (8.42)–(8.43))
τRd,sy=ρw⋅fywd⋅cotθ,ρw=bw⋅sAsw(1.40)
där Asw är tvärsnittsarean av en bygel (båda skänklarna) och s avståndet mellan byglarna. Samtidigt måste betongen i snedsträvorna klara trycket (formel (8.44)):
σcd=τEd(cotθ+tanθ)≤ν⋅fcd,ν=0,5(1.41)
En flackare sträva (större cotθ) gör att varje bygel bär mer, men ökar trycket i strävorna. Multipliceras spänningarna med bwz fås motsvarande krafter, VRd,s=(Asw/s)zfywdcotθ och VRd,max=bwzνfcd/(cotθ+tanθ).
Exempel 1.5 Tvärkraftskapacitet för en balk
Balken i exempel 1.4 (bw=300 mm, d=450 mm, C30/37, 4 ϕ16, största stenstorlek 16 mm) belastas med tvärkraften VEd=120 kN. Kontrollera om tvärkraftsarmering behövs och dimensionera den i så fall.
Det större värdet gäller, τRd,c=0,55 MPa. Eftersom τEd=0,99 MPa är större behövs tvärkraftsarmering.
Byglar. Välj tvåskäriga byglar ϕ8 s150, det vill säga Asw=2⋅50,3=101 mm² per bygel och ρw=101/(300⋅150)=0,22 %. Med den flackaste tillåtna strävan, cotθ=2,5, ger ekv. (1.40)
Byglarna och strävorna klarar alltså tvärkraften med god marginal.
Notera: Formlerna ersätter de äldre VRd,c=CRd,ck(100ρlfck)1/3bwd och VRd,max med ν1=0,6(1−fck/250). Den nya modellen tar med ballastens storlek, har en egen partialkoefficient γV och en fast reduktionsfaktor ν=0,5 för strävorna.