Kapitel 3 · Förband och förankringUtkast

3.10 Dimensionering av förband med stavformiga förbindare

Johansens modell i avsnitt 3.9 ger bärförmågan per skjuvplan för en förbindare, givet träets bäddhållfasthet och förbindarens flytmoment. Det här avsnittet ger de materialvärden som behövs, visar hur man går från en förbindare till hela förbandet och vilka avstånd förbindarna måste ha, och avslutas med en dimensioneringsgång och två fullständiga exempel. Hänvisningarna gäller SS-EN 1995-1-1:2025 (EC5), kapitel 11.

3.10.1 Bäddhållfasthet

Bäddhållfastheten fh,kf_{h,k}, träets hållfasthet mot hålkanttryck (Bäddhållfasthet), beror på förbindartyp, diameter, träets densitet och, för grova förbindare, vinkeln mellan kraften och fibrerna. Värdena gäller konstruktionsvirke och limträ (EC5 tabell 11.6). Densiteten ρk\rho_k sätts in i kg/m³ och diametern dd i mm, och fh,kf_{h,k} fås i MPa.

Spik utan förborrning:

fh,k=0,082 ρk d−0,3(3.54)f_{h,k} = 0{,}082 \, \rho_k \, d^{-0{,}3} \tag{3.54}

Värdet är oberoende av kraftens riktning i förhållande till fibrerna. En tunn spik tränger undan fibrerna i stället för att klyva dem och får därför hög bäddhållfasthet.

Förborrad spik samt skruv med mutter och dymlingar belastade parallellt med fibrerna:

fh,0,k=0,082 (1−0,01 d) ρk(3.55)f_{h,0,k} = 0{,}082 \, (1 - 0{,}01 \, d) \, \rho_k \tag{3.55}

För skruv med mutter och dymlingar (d>8d > 8 mm) beror bäddhållfastheten på vinkeln α\alpha mellan kraften och fibrerna:

fh,α,k=fh,0,kk90sin⁡2α+cos⁡2αmedk90=1,35+0,015 d(3.56)f_{h,\alpha,k} = \frac{f_{h,0,k}}{k_{90} \sin^2 \alpha + \cos^2 \alpha} \quad \text{med} \quad k_{90} = 1{,}35 + 0{,}015 \, d \tag{3.56}

där k90k_{90} gäller barrträ (konstruktionsvirke och limträ). Uttrycket är en variant av Hankinsons formel: vinkelrätt mot fibrerna är bäddhållfastheten 1/k901/k_{90} av värdet parallellt med fibrerna, för d=16d = 16 mm alltså 63 %. Grova förbindare med d≤8d \le 8 mm räknas som förborrad spik.

Träskruv räknas som spik, men bäddhållfastheten divideras dessutom med 2,5cos⁡2ε+sin⁡2ε2{,}5 \cos^2 \varepsilon + \sin^2 \varepsilon, där ε\varepsilon är vinkeln mellan skruvens axel och fibrerna. En skruv vinkelrätt mot fibrerna (ε=90°\varepsilon = 90°) får samma värde som en spik; i ändträ blir värdet 2,5 gånger lägre.

Stålplåtar räknas med fh,k=kplt⋅600f_{h,k} = k_{plt} \cdot 600 MPa enligt ekv. (3.52).

Figur 3.52 visar hur bäddhållfastheten beror på diametern och på vinkeln mot fibrerna.

a) Karakteristisk bäddhållfasthet som funktion av diametern för ρk=350\rho_k = 350ρk​=350 kg/m³, enligt ekv. (3.54)–(3.56). Vinkelberoendet gäller skruv med mutter och dymlingar med d>8d > 8d>8 mm; tunnare dymlingar räknas som förborrad spik. b) Bäddhållfasthetens minskning med vinkeln mellan kraft och fibrer för skruv med mutter och dymling med olika diameter; för spik är den oberoende av vinkeln.
Figur 3.52 a) Karakteristisk bäddhållfasthet som funktion av diametern för ρk=350\rho_k = 350 kg/m³, enligt ekv. (3.54)–(3.56). Vinkelberoendet gäller skruv med mutter och dymlingar med d>8d > 8 mm; tunnare dymlingar räknas som förborrad spik. b) Bäddhållfasthetens minskning med vinkeln mellan kraft och fibrer för skruv med mutter och dymling med olika diameter; för spik är den oberoende av vinkeln.

Inbäddningsdjup

Inbäddningsdjupet thit_{hi} är den längd av förbindaren som bär mot del ii (EC5 figur 11.1). För skruv med mutter och dymlingar är det virkesdelens tjocklek, för mittdelen i ett tvåskärigt förband halva tjockleken (ekv. (3.49)). För spik är th1t_{h1} tjockleken på delen under huvudet, och th2t_{h2} är inträngningen i spetsdelen minus spetsen, vars längd kan antas vara lp=2,5dl_p = 2{,}5d för spik och 1,0d1{,}0d för skruv (EC5 11.2.2.3(7)–(8)). För att spikens bärförmåga ska få räknas måste dessutom inträngningen (utan spets) vara minst 8d8d för slät spik och 6d6d för profilerad spik (EC5 tabell 11.15). Räfflad trådspik räknas som slät.

3.10.2 Flytmoment

Flytmomentet ges av ekv. (3.38), My,k=0,3 fu,k d2,6M_{y,k} = 0{,}3 \, f_{u,k} \, d^{2{,}6} (EC5 tabell 11.7). För kvadratisk spik, dit räfflad trådspik räknas, får värdet multipliceras med 1,5, med dd lika med sidmåttet. För träskruv används gängans innerdiameter d1d_1 i stället för dd. Draghållfastheten fu,kf_{u,k} hämtas ur EC5 tabell 11.3; några vanliga värden finns i tabell 3.9.

Tabell 3.9 Karakteristisk draghållfasthet fu,k för några förbindare, enligt EC5 tabell 11.3 (urval)
Förbindarefu,kf_{u,k} (MPa)
Spik600
Dymling S235 / S355360 / 490
Skruv med mutter, hållfasthetsklass 4.6 / 5.6 / 8.8400 / 500 / 800

3.10.3 Dimensionerande bärförmåga

Den dimensionerande dymlingsverkan per skjuvplan fås ur den karakteristiska på samma sätt som för andra bärförmågor i trä (EC5 4.5, formel (4.7)):

FD,d=kmod⋅FD,kγR,γR=1,30(3.57)F_{D,d} = k_{mod} \cdot \frac{F_{D,k}}{\gamma_R}, \qquad \gamma_R = 1{,}30 \tag{3.57}

Partialkoefficienten för förband med stavformiga förbindare är γR=1,30\gamma_R = 1{,}30 (EC5 tabell 4.4). Faktorn kmodk_{mod} beror på klimatklass och lastvaraktighet och hämtas ur tabell 1.6 i avsnitt 1.2; den beskriver att träets bäddhållfasthet, precis som dess övriga hållfasthet, sjunker med ökande fuktkvot och lång lastvaraktighet. Förbinds två material med olika tidsberoende egenskaper används kmod=kmod,1 kmod,2k_{mod} = \sqrt{k_{mod,1} \, k_{mod,2}} (EC5 5.2.1, formel (5.1)). Med linverkan blir den dimensionerande bärförmågan per skjuvplan Fv,d=FD,d+Frp,dF_{v,d} = F_{D,d} + F_{rp,d} enligt ekv. (3.50).

Notera: Boverkets EKS (BFS 2024:6) hänvisar ännu till EC5:2004. Där är partialkoefficienten för förband γM=1,3\gamma_M = 1{,}3, alltså samma värde som γR=1,30\gamma_R = 1{,}30 i EC5:2025, men formlerna har en annan uppställning: de tvåskäriga moderna har egna bokstäver, stålplåtar behandlas med egna formler för tunn och tjock plåt, och linverkan läggs till direkt i den karakteristiska bärförmågan. Boken följer EC5:2025 med rekommenderade värden.

3.10.4 Förbandets bärförmåga

Ett förband med nn förbindare i en rad parallellt med fibrerna bär mindre än nn gånger en förbindares bärförmåga. Förbindarna tar inte lika stor del av lasten, och träet kan klyvas längs raden innan alla förbindare nått sin fulla bärförmåga. Det beaktas med ett effektivt antal nefn_{ef} förbindare. Bärförmågan för förbandet är summan över raderna (EC5 11.3.3, formel (11.21)):

Fv,Rd=∑radernef⋅ns⋅Fv,d(3.58)F_{v,Rd} = \sum_{rader} n_{ef} \cdot n_s \cdot F_{v,d} \tag{3.58}

där nsn_s är antalet skjuvplan per förbindare (1 för enskäriga och 2 för tvåskäriga förband) och Fv,dF_{v,d} bärförmågan per skjuvplan. Villkoret är Fv,Ed≤Fv,RdF_{v,Ed} \le F_{v,Rd}.

För skruv med mutter och dymlingar i en rad parallellt med fibrerna är (EC5 tabell 11.10, formel (6))

nef=min⁡{n; n0,9a113 d4}(3.59)n_{ef} = \min \left\{ n ;\ n^{0{,}9} \sqrt[4]{\frac{a_1}{13 \, d}} \right\} \tag{3.59}

där a1a_1 är avståndet mellan förbindarna i raden. Med a1=13da_1 = 13d blir nef=n0,9n_{ef} = n^{0{,}9}, och först med a1≥13⋅n0,4 da_1 \ge 13 \cdot n^{0{,}4} \, d räknas alla förbindare fullt ut.

För spik och klen träskruv beror reduktionen på avståndet a1a_1 genom faktorn kefk_{ef} (EC5 tabell 11.10): kef=1k_{ef} = 1 för a1≥14da_1 \ge 14d, 0,85 för a1=10da_1 = 10d och 0,7 för a1=7da_1 = 7d, med interpolering emellan. Med a1≥14da_1 \ge 14d räknas alla spikar fullt ut, nef=nn_{ef} = n, och det utnyttjas i exemplen nedan.

Förbindare i en rad vinkelrätt mot fibrerna räknas fullt ut, nef=nn_{ef} = n. För vinklar mellan 0° och 90° interpoleras rätlinjigt.

Dessutom gäller några regler för antalet förbindare (EC5 11.3.9.1): ett spikförband ska ha minst två spikar, ett förband med en enda skruv får bara räknas med halva bärförmågan, och ett dymlingsförband ska ha minst fyra skjuvplan. Utöver förbindarnas bärförmåga ska de spröda brottformerna kontrolleras: klyvning längs en rad, blockskjuvning, pluggskjuvning och dragbrott i nettotvärsnittet (EC5 11.5), samt klyvning när kraften verkar vinkelrätt mot fibrerna (EC5 11.6).

3.10.5 Avstånd

Förbindarna måste sitta tillräckligt långt från varandra och från virkets ändar och kanter, annars spricker träet innan förbindarna når sin bärförmåga. Avstånden definieras i figur 3.53:

En ände eller kant är belastad när förbindarens kraft på träet är riktad mot den, så att träet mellan förbindaren och änden riskerar att skjuvas eller klyvas ut. Belastade ändar och kanter kräver därför större avstånd.

Avstånd mellan förbindare och till ändar och kanter. a) Kraft parallellt med fibrerna: belastad ände (a3,ta_{3,t}a3,t​) och obelastad ände (a3,ca_{3,c}a3,c​). b) Kraft vinkelrätt mot fibrerna: belastad kant (a4,ta_{4,t}a4,t​) och obelastad kant (a4,ca_{4,c}a4,c​). Omritad efter EC5 figur 11.21.
Figur 3.53 Avstånd mellan förbindare och till ändar och kanter. a) Kraft parallellt med fibrerna: belastad ände (a3,ta_{3,t}) och obelastad ände (a3,ca_{3,c}). b) Kraft vinkelrätt mot fibrerna: belastad kant (a4,ta_{4,t}) och obelastad kant (a4,ca_{4,c}). Omritad efter EC5 figur 11.21.

Minsta avstånd för konstruktionsvirke och limträ finns i EC5 tabell 11.16; tabell 3.10 återger raderna för de vanligaste förbindarna.

Tabell 3.10 Minsta avstånd för skjuvbelastade förbindare i konstruktionsvirke och limträ enligt EC5 tabell 11.16 (urval)
Förbindarea1a_1a2a_2a3,ta_{3,t}a3,ca_{3,c}a4,ta_{4,t}a4,ca_{4,c}
Spik, ej förborrad, ρk≤430\rho_k \le 43010d10d5d5d15d15d10d10d7d7d5d5d
Spik, förborrad5d5d4d4d12d12d7d7d7d7d3d3d
Skruv med mutter5d5d4d4dmax⁡{7d;80}\max\{7d; 80\}4d4d4d4d3d3d
Dymling5d5d3d3dmax⁡{7d;80}\max\{7d; 80\}4d4d4d4d3d3d

Avstånd i mm. I ett stål–träförband med spik eller klen skruv får avstånden multipliceras med 0,7 (EC5 11.4.2(5)); det är därför spikningsplåtar och spikbeslag kan spikas tätt. Till skillnad från EC5:2004 beror avstånden i tabellen inte längre på vinkeln mellan kraften och fibrerna.

3.10.6 Inverkan av yttre parametrar

Bärförmågan hos ett skjuvbelastat förband påverkas av flera faktorer utöver måtten:

3.10.7 Dimensioneringsgång

Ett förband med stavformiga förbindare dimensioneras i följande steg:

  1. Lasteffekt. Bestäm den dimensionerande kraften Fv,EdF_{v,Ed} i förbandet och dess vinkel mot fibrerna i varje virkesdel.
  2. Materialvärden. Beräkna bäddhållfastheten fh,i,kf_{h,i,k} i varje del med ekv. (3.54)–ekv. (3.56) eller ekv. (3.52), och förbindarens flytmoment My,kM_{y,k} med ekv. (3.38). Beräkna β\beta med ekv. (3.39).
  3. Inbäddningsdjup. Bestäm th1t_{h1} och th2t_{h2} (halva mittdelen i tvåskäriga förband, utan spetsen för spik) och kontrollera minsta inträngningen.
  4. Bärförmåga per skjuvplan. Beräkna FD,kF_{D,k} för alla möjliga brottmoder, ekv. (3.45)–ekv. (3.48), och ta det minsta värdet. Notera vilken brottmod som avgör.
  5. Dimensionerande värde. FD,dF_{D,d} enligt ekv. (3.57), eventuellt med tillägg för linverkan enligt ekv. (3.51).
  6. Effektivt antal. Bestäm nefn_{ef} för varje rad, ekv. (3.59) för skruv och dymlingar och kefk_{ef} för spik.
  7. Förbandets bärförmåga. Beräkna Fv,RdF_{v,Rd} med ekv. (3.58) och kontrollera Fv,Ed≤Fv,RdF_{v,Ed} \le F_{v,Rd}.
  8. Utformning. Placera förbindarna så att avstånden i tabell 3.10 uppfylls, och kontrollera spröda brott och virkesdelarnas nettotvärsnitt.

Exempel 3.10 Skarv med genomgående skruvar i tvåskärig skjuvning

En dragen stång av konstruktionsvirke C24, 95×14595 \times 145 mm, skarvas med två sidostycken 45×14545 \times 145 mm av C24 och genomgående skruvar M12 av hållfasthetsklass 4.6 med brickor (figur 3.54). På var sida om skarven sitter tre skruvar i en rad i mitten av höjden, med avståndet a1=84a_1 = 84 mm. Förbandet sitter i klimatklass 2 och den dimensionerande lasten är av medellång varaktighet. Bestäm den dragkraft FEdF_{Ed} som skarven kan bära och kontrollera avstånden.

Dragskarv med sidostycken och tre skruvar M12 på var sida om skarven. Måtten i mm. Efter Exempelsamlingen, uppgift TF2.
Figur 3.54 Dragskarv med sidostycken och tre skruvar M12 på var sida om skarven. Måtten i mm. Efter Exempelsamlingen, uppgift TF2.

Material. Kraften är parallell med fibrerna i alla delar (α=0\alpha = 0). Med ρk=350\rho_k = 350 kg/m³ (tabell 1.2) ger ekv. (3.55)

fh,1,k=fh,2,k=0,082⋅(1−0,01⋅12)⋅350=25,26 MPaf_{h,1,k} = f_{h,2,k} = 0{,}082 \cdot (1 - 0{,}01 \cdot 12) \cdot 350 = 25{,}26 \text{ MPa}

så β=1\beta = 1. Med fu,k=400f_{u,k} = 400 MPa (tabell 3.9) ger ekv. (3.38)

My,k=0,3⋅400⋅122,6=76 750 NmmM_{y,k} = 0{,}3 \cdot 400 \cdot 12^{2{,}6} = 76\,750 \text{ Nmm}

Inbäddningsdjup. Förbandet är tvåskärigt: th1=45t_{h1} = 45 mm och th2=95/2=47,5t_{h2} = 95/2 = 47{,}5 mm (ekv. (3.49)).

Brottmoder. För tvåskäriga förband gäller moderna a, b, d och f. Hålkantbrott, ekv. (3.45):

Fa=25,26⋅45⋅12=13 640 NFb=25,26⋅47,5⋅12=14 400 N\begin{aligned} F_a &= 25{,}26 \cdot 45 \cdot 12 = 13\,640 \text{ N} \\ F_b &= 25{,}26 \cdot 47{,}5 \cdot 12 = 14\,400 \text{ N} \end{aligned}

Mod d, första raden i ekv. (3.47) med β=1\beta = 1 och 4β(2+β)μ1=12⋅76 750/(25,26⋅12⋅452)=1,5014\beta(2+\beta)\mu_1 = 12 \cdot 76\,750 / (25{,}26 \cdot 12 \cdot 45^2) = 1{,}501:

Fd=1,05⋅13 6403[4+1,501−1]=6 420 NF_d = 1{,}05 \cdot \frac{13\,640}{3} \left[ \sqrt{4 + 1{,}501} - 1 \right] = 6\,420 \text{ N}

Mod f, ekv. (3.48):

Ff=1,15⋅2⋅76 750⋅25,26⋅12=7 840 NF_f = 1{,}15 \cdot \sqrt{2 \cdot 76\,750 \cdot 25{,}26 \cdot 12} = 7\,840 \text{ N}

Mod d är avgörande: FD,k=6,42F_{D,k} = 6{,}42 kN per skjuvplan. Skruven bildar flytleder i mittdelen och vrids i de tunna sidostyckena.

Dimensionerande bärförmåga per skjuvplan. Klimatklass 2 och medellång last ger kmod=0,80k_{mod} = 0{,}80 (tabell 1.6). Linverkan försummas, vilket är på säkra sidan. Ekv. (3.57) ger

Fv,d=0,80⋅6 4201,30=3 950 NF_{v,d} = 0{,}80 \cdot \frac{6\,420}{1{,}30} = 3\,950 \text{ N}

Effektivt antal. Tre skruvar i rad med a1=84a_1 = 84 mm =7d= 7d ger enligt ekv. (3.59)

nef=min⁡{3; 30,9⋅8413⋅124}=min⁡{3; 2,688⋅0,857}=2,30\begin{aligned} n_{ef} &= \min \left\{ 3 ;\ 3^{0{,}9} \cdot \sqrt[4]{\frac{84}{13 \cdot 12}} \right\} \\ &= \min \{ 3 ;\ 2{,}688 \cdot 0{,}857 \} = 2{,}30 \end{aligned}

Skarvens bärförmåga. Varje skruv har två skjuvplan, och ekv. (3.58) ger

Fv,Rd=nef⋅ns⋅Fv,d=2,30⋅2⋅3 950=18 200 N=18,2 kNF_{v,Rd} = n_{ef} \cdot n_s \cdot F_{v,d} = 2{,}30 \cdot 2 \cdot 3\,950 = 18\,200 \text{ N} = 18{,}2 \text{ kN}

Kontroll av avstånden. Enligt tabell 3.10 gäller för skruv med d=12d = 12 mm:

  • a1=84≥5d=60a_1 = 84 \ge 5d = 60 mm,
  • belastad ände a3,t=90≥max⁡{7d;80}=84a_{3,t} = 90 \ge \max\{7d; 80\} = 84 mm, både i mittdelen (avståndet till skarven, där mittdelen dras bort från skruvarna) och i sidostyckena (avståndet till deras ändar),
  • obelastad kant a4,c=72,5≥3d=36a_{4,c} = 72{,}5 \ge 3d = 36 mm (kraften är parallell med fibrerna, så kanterna är obelastade).

Alla avstånd är uppfyllda. Sidostyckena blir 2⋅(90+84+84+95)=7062 \cdot (90 + 84 + 84 + 95) = 706 mm, avrundat 710 mm.

Tolkning. Skarven bär FEd=18,2F_{Ed} = 18{,}2 kN. Det effektiva antalet minskar bärförmågan med nästan en fjärdedel jämfört med tre fullt verksamma skruvar. Med a1=13d=156a_1 = 13d = 156 mm skulle nef=2,69n_{ef} = 2{,}69, men skarven blir då betydligt längre. Mod d visar att sidostyckena är tunna i förhållande till skruven; med sidostycken av 70 mm blir mod f avgörande och förbandet segare, vilket kan prövas i figur 3.48.

Exempel 3.11 Spikad knap som bär en snedsträva

En snedsträva 95×9595 \times 95 mm med lutningen 45° vilar med ett hak på en knap av C24, 45×145×32045 \times 145 \times 320 mm, som är spikad på en pelare 145×145145 \times 145 mm av C14 med 12 räfflade trådspikar 125 × 4,3, utan förborrning (figur 3.55). Strävans vertikala kraftkomposant förs över till pelaren genom spikarna; den horisontella tas av kontakttryck mot pelaren. Spikarna sitter i tre rader parallellt med fibrerna, fyra i varje rad. Konstruktionen är i klimatklass 2 och lasten av medellång varaktighet. Bestäm den största tryckkraft NEdN_{Ed} som strävan får ha med hänsyn till spikförbandet.

a) Pelare, knap och snedsträva. Spikarna går genom knapen in i pelaren. b) Spikarnas placering i knapen, mått i mm. Efter Exempelsamlingen, uppgift TF4.
Figur 3.55 a) Pelare, knap och snedsträva. Spikarna går genom knapen in i pelaren. b) Spikarnas placering i knapen, mått i mm. Efter Exempelsamlingen, uppgift TF4.

Material. Del 1 är knapen (C24, ρk=350\rho_k = 350 kg/m³) och del 2 pelaren (C14, ρk=290\rho_k = 290 kg/m³, tabell 1.2). Spik utan förborrning, ekv. (3.54):

fh,1,k=0,082⋅350⋅4,3−0,3=18,53 MPafh,2,k=0,082⋅290⋅4,3−0,3=15,35 MPa\begin{aligned} f_{h,1,k} &= 0{,}082 \cdot 350 \cdot 4{,}3^{-0{,}3} = 18{,}53 \text{ MPa} \\ f_{h,2,k} &= 0{,}082 \cdot 290 \cdot 4{,}3^{-0{,}3} = 15{,}35 \text{ MPa} \end{aligned}

så β=15,35/18,53=0,829\beta = 15{,}35/18{,}53 = 0{,}829 (ekv. (3.39)). Räfflad trådspik räknas som kvadratisk, så flytmomentet enligt ekv. (3.38) multipliceras med 1,5:

My,k=1,5⋅0,3⋅600⋅4,32,6=11 980 NmmM_{y,k} = 1{,}5 \cdot 0{,}3 \cdot 600 \cdot 4{,}3^{2{,}6} = 11\,980 \text{ Nmm}

Inbäddningsdjup. th1=45t_{h1} = 45 mm. I pelaren räknas inträngningen utan spetsen lp=2,5⋅4,3=10,75l_p = 2{,}5 \cdot 4{,}3 = 10{,}75 mm:

th2=125−45−10,75=69,25 mm≥8d=34,4 mmt_{h2} = 125 - 45 - 10{,}75 = 69{,}25 \text{ mm} \ge 8d = 34{,}4 \text{ mm}

Kravet på minsta inträngning för slät spik är uppfyllt.

Brottmoder. Enskärigt förband, alla sex moderna. Hålkantbrott, ekv. (3.45):

Fa=18,53⋅45⋅4,3=3 585 NFb=15,35⋅69,25⋅4,3=4 572 N\begin{aligned} F_a &= 18{,}53 \cdot 45 \cdot 4{,}3 = 3\,585 \text{ N} \\ F_b &= 15{,}35 \cdot 69{,}25 \cdot 4{,}3 = 4\,572 \text{ N} \end{aligned}

Mod c, ekv. (3.46) med τ=69,25/45=1,539\tau = 69{,}25/45 = 1{,}539, ger Fc=1 729F_c = 1\,729 N. Mod d, första raden i ekv. (3.47), med 2β(1+β)=3,0302\beta(1+\beta) = 3{,}030 och 4β(2+β)μ1=0,6964\beta(2+\beta) \mu_1 = 0{,}696:

Fd=1,05⋅3 5852,829[3,030+0,696−0,829]=1 466 NF_d = 1{,}05 \cdot \frac{3\,585}{2{,}829} \left[ \sqrt{3{,}030 + 0{,}696} - 0{,}829 \right] = 1\,466 \text{ N}

Mod e, andra raden, ger Fe=1 833F_e = 1\,833 N, och mod f, ekv. (3.48):

Ff=1,15⋅2⋅0,8291,829⋅2⋅11 980⋅18,53⋅4,3=1 513 NF_f = 1{,}15 \cdot \sqrt{\frac{2 \cdot 0{,}829}{1{,}829}} \cdot \sqrt{2 \cdot 11\,980 \cdot 18{,}53 \cdot 4{,}3} = 1\,513 \text{ N}

Mod d är avgörande, FD,k=1,47F_{D,k} = 1{,}47 kN per spik: flytleden bildas i pelaren, medan spiken vrids i knapen.

Dimensionerande bärförmåga per spik. kmod=0,80k_{mod} = 0{,}80 (tabell 1.6), och linverkan försummas:

Fv,d=0,80⋅1 4661,30=902 NF_{v,d} = 0{,}80 \cdot \frac{1\,466}{1{,}30} = 902 \text{ N}

Effektivt antal. Avståndet i raderna är a1=65a_1 = 65 mm ≥14d=60,2\ge 14d = 60{,}2 mm, så alla spikar räknas fullt ut: nef=n=12n_{ef} = n = 12.

Förbandets bärförmåga. ekv. (3.58) med ns=1n_s = 1:

Fv,Rd=12⋅1⋅902=10 820 N=10,8 kNF_{v,Rd} = 12 \cdot 1 \cdot 902 = 10\,820 \text{ N} = 10{,}8 \text{ kN}

Största kraft i strävan. Spikarna bär strävans vertikala komposant, NEdsin⁡45°≤Fv,RdN_{Ed} \sin 45° \le F_{v,Rd}:

NEd≤Fv,Rdsin⁡45°=10,820,707=15,3 kNN_{Ed} \le \frac{F_{v,Rd}}{\sin 45°} = \frac{10{,}82}{0{,}707} = 15{,}3 \text{ kN}

Kontroll av avstånden. Spik utan förborrning med d=4,3d = 4{,}3 mm och ρk≤430\rho_k \le 430 kg/m³ (tabell 3.10):

  • a1=65≥10d=43a_1 = 65 \ge 10d = 43 mm och a2=42,5≥5d=21,5a_2 = 42{,}5 \ge 5d = 21{,}5 mm,
  • belastad ände (knapens överände, eftersom spikarna trycker knapen uppåt) a3,t=70≥15d=64,5a_{3,t} = 70 \ge 15d = 64{,}5 mm,
  • obelastad ände (knapens underände) a3,c=55≥10d=43a_{3,c} = 55 \ge 10d = 43 mm,
  • obelastade kanter a4,c=30≥5d=21,5a_{4,c} = 30 \ge 5d = 21{,}5 mm.

I pelaren ligger spikarna långt från ändarna och med samma kantavstånd. Alla krav är uppfyllda, och eftersom d<6d < 6 mm och virket inte är sprickbenäget behövs ingen förborrning.

Tolkning. Strävan får ha tryckkraften 15,3 kN. Den svagare pelaren (C14) är den del där flytleden bildas; i C24 skulle bärförmågan öka med några procent. Mod d, f och c ligger inom 20 % av varandra, så förbandet är ganska väl balanserat. Linverkan, som här försummats, skulle för slät kvadratisk spik kunna höja bärförmågan med upp till 25 % (tabell 3.8), men kräver att spikens utdragsbärförmåga beräknas.