Kapitel 4 · KnäckningUtkast

4.5 Trä: pelare och tryck längs fibrerna

Det här avsnittet behandlar träpelare: element som trycks längs fibrerna, ensamma eller tillsammans med böjning. Utgångspunkten är Eulers knäcklast för en idealisk pelare (avsnitt 4.1). Avsnittet visar varför en verklig träpelare bär mindre än så och hur EC5 tar hänsyn till det med en knäckkurva, reduktionsfaktorn kck_c. För trä används samma förenklade metod även när pelaren dessutom böjs: interaktionen mellan tryck och böjning kontrolleras direkt med kck_c, utan att andra ordningens moment beräknas explicit. Tryck vinkelrätt mot fibrerna vid pelarens ändar behandlas i avsnitt 4.4.

Som i resten av kapitlet räknas tryckkraften som en positiv storhet (avsnitt 4.1). EC5 betecknar den dimensionerande tryckkraften Nc,0,dN_{c,0,d} och tryckspänningen σc,0,d=Nc,0,d/A\sigma_{c,0,d} = N_{c,0,d}/A.

4.5.1 Från Euler till verkliga träpelare

Den idealiska pelaren

Eulers knäcklast ekv. (4.3) gäller för en idealisk pelare (figur 4.20a), som uppfyller följande förutsättningar:

En sådan pelare står helt rak tills lasten når NcrN_{cr} och knäcker då plötsligt ut. Någon sådan pelare finns inte, men den ger en övre gräns och en teoretisk beskrivning av knäckning.

a) Idealisk pelare: rak, centriskt belastad, linjärt elastisk och utan egenspänningar. b) Verklig träpelare: initialkrokighet e0e_0e0​ och excentricitet eee; utböjningen växer med lasten och med tiden. c) Trä längs fibrerna: i drag linjärt till ett sprött brott, i tryck olinjärt med plastisk stukning.
Figur 4.20 a) Idealisk pelare: rak, centriskt belastad, linjärt elastisk och utan egenspänningar. b) Verklig träpelare: initialkrokighet e0e_0 och excentricitet ee; utböjningen växer med lasten och med tiden. c) Trä längs fibrerna: i drag linjärt till ett sprött brott, i tryck olinjärt med plastisk stukning.

Varför verkliga träpelare bär mindre

En verklig träpelare avviker från alla förutsättningarna (figur 4.20b–c):

Följden är att en verklig pelare går till brott vid en lägre last än både krossningslasten fc,0Af_{c,0} A och Eulerlasten. Skillnaden är störst för pelare med medelstor slankhet, där de två gränserna ligger nära varandra och imperfektionerna gör mest skada.

4.5.2 Knäckkurvan

Normering

Delas Eulerlasten med arean fås den kritiska spänningen σcr=π2E/λ2\sigma_{cr} = \pi^2 E/\lambda^2, med slankheten λ=Lcr/i\lambda = L_{cr}/i enligt ekv. (4.5). Figur 4.21a visar bärförmågan mot slankheten för två hållfasthetsklasser: kurvorna har olika platå (fc,0,kf_{c,0,k}) och olika Eulerkurva (E0,kE_{0,k}). För att samma kurva ska kunna användas för alla klasser normeras båda axlarna. Spänningen delas med hållfastheten, och slankheten ersätts med den relativa slankheten (EC5 formel (8.38)). Den är samma storhet som λˉ\bar{\lambda} i ekv. (4.7), med f=fc,0,kf = f_{c,0,k} och E=E0,kE = E_{0,k}; EC5 betecknar den λrel\lambda_{rel}:

λrel=fc,0,k ANcr=λπfc,0,kE0,k(4.19)\lambda_{rel} = \sqrt{\frac{f_{c,0,k} \, A}{N_{cr}}} = \frac{\lambda}{\pi} \sqrt{\frac{f_{c,0,k}}{E_{0,k}}} \tag{4.19}

där Ncr=π2E0,kI/Lcr2N_{cr} = \pi^2 E_{0,k} I/L_{cr}^2. Eulerkurvan blir då densamma för alla material:

σcrfc,0,k=1λrel2(4.20)\frac{\sigma_{cr}}{f_{c,0,k}} = \frac{1}{\lambda_{rel}^2} \tag{4.20}

λrel=1\lambda_{rel} = 1 betyder att Eulerspänningen är lika med tryckhållfastheten. En kort pelare (λrel\lambda_{rel} liten) går till tryckbrott, och en mycket slank pelare (λrel\lambda_{rel} stor) knäcker ungefär vid Eulerlasten.

a) Bärförmåga kcfc,0,kk_c f_{c,0,k}kc​fc,0,k​ mot slankheten λ\lambdaλ för C18 och C30, med respektive Eulerkurva (streckad). b) Normerad knäckkurva: kck_ckc​ mot λrel\lambda_{rel}λrel​ för sågat virke (C24) och limträ (GL30c), med den normerade Eulerkurvan ekv. (4.20). Beräknad med EC5 formel (8.40)–(8.41).
Figur 4.21 a) Bärförmåga kcfc,0,kk_c f_{c,0,k} mot slankheten λ\lambda för C18 och C30, med respektive Eulerkurva (streckad). b) Normerad knäckkurva: kck_c mot λrel\lambda_{rel} för sågat virke (C24) och limträ (GL30c), med den normerade Eulerkurvan ekv. (4.20). Beräknad med EC5 formel (8.40)–(8.41).

Reduktionsfaktorn kc

Den verkliga pelarens bärförmåga uttrycks som tryckhållfastheten gånger en reduktionsfaktor kc≤1k_c \le 1, som tar hänsyn till både imperfektioner och materialets verkliga egenskaper (EC5 formel (8.40)–(8.41)):

kc=1ϕc+ϕc2−λrel2(4.21)k_c = \frac{1}{\phi_c + \sqrt{\phi_c^2 - \lambda_{rel}^2}} \tag{4.21} ϕc=0,5(1+βc(λrel−0,3)+λrel2)(4.22)\phi_c = 0{,}5 \left( 1 + \beta_c (\lambda_{rel} - 0{,}3) + \lambda_{rel}^2 \right) \tag{4.22}

(I äldre litteratur heter ϕc\phi_c bara kk.) För λrel≤0,3\lambda_{rel} \le 0{,}3 är kc=1k_c = 1: pelaren är så kort att den inte knäcker, och EC5 (8.37) kräver då ingen knäckkontroll. Det beror på att tryckhållfastheten bestäms på provkroppar med ungefär den slankheten, så en eventuell knäckning hos så korta pelare ingår redan i fc,0,kf_{c,0,k}. För större slankhet följer kck_c en kurva som ligger under både platån och Eulerkurvan och närmar sig Eulerkurvan för mycket slanka pelare, se figur 4.21b.

Imperfektionsfaktorn βc\beta_c beskriver hur krokig pelaren antas vara. EC5 tabell 8.2 ger den ur pilhöjden e=εLe = \varepsilon L, där ε=1/400\varepsilon = 1/400 för konstruktionsvirke och 1/10001/1000 för limträ (EC5 7.4.1, formel (7.2)):

βc=ε π3E0,kfc,0,k⋅fc,0,kfm,k(4.23)\beta_c = \varepsilon \, \pi \sqrt{\frac{3 E_{0,k}}{f_{c,0,k}}} \cdot \frac{f_{c,0,k}}{f_{m,k}} \tag{4.23}

Formeln är imperfektionen uttryckt som utnyttjandegrad. För ett rektangulärt tvärsnitt är eA/W=6εL/h=3 ελe A/W = 6 \varepsilon L/h = \sqrt{3} \, \varepsilon \lambda. Böjspänningen från momentet NeN e är då σc3 ελ\sigma_c \sqrt{3} \, \varepsilon \lambda, och delad med fmf_m blir den βcλrel⋅σc/fc\beta_c \lambda_{rel} \cdot \sigma_c/f_{c}. Termen βc(λrel−0,3)\beta_c (\lambda_{rel} - 0{,}3) i ekv. (4.22) är alltså böjningens andel av utnyttjandet, räknad från platåns slut. Tabell 4.3 visar βc\beta_c beräknad med värdena i tabell 1.2 och tabell 1.3. Den ligger nära 0,2 för konstruktionsvirke och nära 0,1 för limträ. Limträ är rakare och mer homogent än sågat virke, eftersom lamellerna sorteras och limmas ihop, och får därför en högre knäckkurva.

Tabell 4.3 Imperfektionsfaktorn βc enligt EC5 tabell 8.2 för några hållfasthetsklasser
KlassC14C18C24C30GL24hGL30hGL24cGL30c
βc\beta_c0,2660,2480,2230,1990,1090,1060,1000,093

Obs: EC5:2004 och äldre kurslitteratur använder de fasta värdena βc=0,2\beta_c = 0{,}2 för konstruktionsvirke och 0,10{,}1 för limträ och LVL. Skillnaden mot tabell 4.3 är liten, men för C14 och C18 ger den nya formeln något lägre kck_c.

Dimensioneringsvillkor

En centriskt tryckt pelare ska uppfylla (EC5 formel (8.4) och (8.39) utan moment)

σc,0,d=Nc,0,dA≤kc⋅fc,0,d,NRd=kcfc,0,dA(4.24)\sigma_{c,0,d} = \frac{N_{c,0,d}}{A} \le k_{c} \cdot f_{c,0,d}, \qquad N_{Rd} = k_c f_{c,0,d} A \tag{4.24}

för knäckning kring båda huvudaxlarna, med kc,yk_{c,y} respektive kc,zk_{c,z}. Det minsta värdet avgör. Beräkningsgången är:

  1. Bestäm knäcklängden Lcr=βLL_{cr} = \beta L kring varje axel, se avsnitt 4.5.3.
  2. Beräkna tröghetsradien i=I/Ai = \sqrt{I/A}, för ett rektangulärt tvärsnitt iy=h/12i_y = h/\sqrt{12} och iz=b/12i_z = b/\sqrt{12}, och slankheten λ=Lcr/i\lambda = L_{cr}/i.
  3. Beräkna den relativa slankheten med ekv. (4.19). Är λrel≤0,3\lambda_{rel} \le 0{,}3 är kc=1k_c = 1.
  4. Beräkna βc\beta_c (tabell 4.3), ϕc\phi_c och kck_c med ekv. (4.22) och ekv. (4.21).
  5. Beräkna fc,0,d=kmodfc,0,k/γMf_{c,0,d} = k_{mod} f_{c,0,k}/\gamma_M med ekv. (1.4) och kontrollera ekv. (4.24).

Notera: I klimatklass 1 får fc,0,kf_{c,0,k} för konstruktionsvirke och limträ multipliceras med 1,2 (EC5 5.2.1(3)). Exemplen i det här avsnittet gäller klimatklass 2, där faktorn inte används.

I den interaktiva figur 4.22 kan längd, tvärsnitt, hållfasthetsklass, knäcklängd och laster ändras. Den vänstra panelen visar var pelaren hamnar på knäckkurvan kring respektive axel. Den högra visar interaktionen med böjning, som behandlas i avsnitt 4.5.4. Grundinställningen är regeln i exempel 4.7.

Figur 4.22

Träpelare med normalkraft och vindlast. Ändra längd, tvärsnitt, hållfasthetsklass, knäcklängd och laster och se hur punkterna för knäckning kring y och z flyttar sig på knäckkurvan och hur utnyttjandet i interaktionen ändras.

4.5.3 Knäcklängder och knäckriktningar

Praktiska knäcklängder

Knäcklängden Lcr=βLL_{cr} = \beta L beror på hur pelarens ändar är fasthållna, se avsnitt 4.1. De teoretiska värdena för de fyra Eulerfallen (EC5 tabell B.2) förutsätter ideala leder och helt fasta inspänningar. I träkonstruktioner är det svårt att åstadkomma en riktigt fast inspänning. Mekaniska förband har glidning (avsnitt 3.7), och träet runt förbindarna ger efter, så en “inspänd” ände kan alltid vrida sig något. Därför används praktiska knäcklängder, som är längre än de teoretiska. För träpelare används i kursen de värden som visas i figur 4.23. De är något större än de allmänna praktiska värdena i figur 4.3, eftersom förbanden i trä är mer eftergivliga än i stål och betong. För en pelare som är ledad i båda ändarna (Eulerfall 2) är de lika, och det är också det vanligaste fallet för träpelare.

Knäcklängder för de fyra Eulerfallen: teoretiska värden och de praktiska värden som används för träpelare, där inspänningarna inte kan antas helt styva. Omritad efter kompendiet Bärande konstruktioner del 2, figur T6.8.
Figur 4.23 Knäcklängder för de fyra Eulerfallen: teoretiska värden och de praktiska värden som används för träpelare, där inspänningarna inte kan antas helt styva. Omritad efter kompendiet Bärande konstruktioner del 2, figur T6.8.

Veka och styva riktningen

En pelare kan knäcka kring båda huvudaxlarna, och båda ska kontrolleras. För ett rektangulärt tvärsnitt b×hb \times h med h≥bh \ge b är yy den styva axeln och zz den veka (figur 4.24a). Kring den veka axeln är tröghetsradien minst, så en fristående pelare knäcker i regel kring zz.

a) Rektangulärt tvärsnitt med den styva axeln yyy och den veka axeln zzz. b) Regelvägg i plan: skivorna på reglarnas smala sidor hindrar utböjning i väggens plan, så att reglarna bara kan knäcka vinkelrätt mot väggen, kring yyy. Vinden böjer reglarna kring samma axel.
Figur 4.24 a) Rektangulärt tvärsnitt med den styva axeln yy och den veka axeln zz. b) Regelvägg i plan: skivorna på reglarnas smala sidor hindrar utböjning i väggens plan, så att reglarna bara kan knäcka vinkelrätt mot väggen, kring yy. Vinden böjer reglarna kring samma axel.

Reglar i en vägg är däremot stagade i den veka riktningen av skivorna (figur 4.24b). Skivorna är fästa i reglarnas smala sidor och är mycket styva i sitt eget plan, så reglarna kan inte böja ut i väggens plan. Knäckning kring zz är då förhindrad, och bara knäckning kring yy, vinkelrätt mot väggen, behöver kontrolleras. På samma sätt kan kortlingar eller stag halvera knäcklängden kring den veka axeln: knäcklängden är avståndet mellan de punkter där pelaren är förhindrad att böja ut i den riktningen. Stagen måste ha tillräcklig styvhet och hållfasthet; det behandlas i EC5 7.5.

Exempel 4.6 Centriskt tryckt regel

En regel av C24 med bredden 45 mm bär den dimensionerande normalkraften Nc,0,d=28N_{c,0,d} = 28 kN, som i huvudsak är snölast (medellång). Regeln är 2,7 m lång och ledad i båda ändarna, och skivor stagar den i den veka riktningen, se figur 4.25. Väggen är i klimatklass 2. Välj höjden hh bland standardmåtten 95, 120 och 145 mm.

Exemplets regel: ledad i båda ändarna, stagad i y-led av skivorna, så att den bara kan knäcka kring y.
Figur 4.25 Exemplets regel: ledad i båda ändarna, stagad i y-led av skivorna, så att den bara kan knäcka kring y.

Material. Klimatklass 2 och medellång last ger kmod=0,80k_{mod} = 0{,}80 (tabell 1.6). För C24 är fc,0,k=21f_{c,0,k} = 21 MPa och E0,k=7 400E_{0,k} = 7\,400 MPa (tabell 1.2), och ekv. (1.4) ger

fc,0,d=kmod⋅fc,0,kγM=0,80⋅211,30=12,92 MPaf_{c,0,d} = k_{mod} \cdot \frac{f_{c,0,k}}{\gamma_M} = 0{,}80 \cdot \frac{21}{1{,}30} = 12{,}92 \text{ MPa}

Knäcklängd. Regeln är ledad i båda ändarna (Eulerfall 2), så Lcr=1,0⋅L=2 700L_{cr} = 1{,}0 \cdot L = 2\,700 mm (figur 4.23). Knäckning kring zz är förhindrad av skivorna.

Slankhet för h = 120 mm. Tröghetsradien är iy=120/12=34,6i_y = 120/\sqrt{12} = 34{,}6 mm, så

λy=Lcriy=2 70034,6=77,9\lambda_y = \frac{L_{cr}}{i_y} = \frac{2\,700}{34{,}6} = 77{,}9

och ekv. (4.19) ger

λrel,y=λyπfc,0,kE0,k=77,9π217 400=1,322>0,3\lambda_{rel,y} = \frac{\lambda_y}{\pi} \sqrt{\frac{f_{c,0,k}}{E_{0,k}}} = \frac{77{,}9}{\pi} \sqrt{\frac{21}{7\,400}} = 1{,}322 > 0{,}3

Regeln är slank, och knäckning måste kontrolleras.

Reduktionsfaktor. Med βc=0,223\beta_c = 0{,}223 (tabell 4.3) ger ekv. (4.22) och ekv. (4.21)

ϕc=0,5(1+0,223⋅(1,322−0,3)+1,3222)=1,488\phi_c = 0{,}5 \left( 1 + 0{,}223 \cdot (1{,}322 - 0{,}3) + 1{,}322^2 \right) = 1{,}488kc,y=11,488+1,4882−1,3222=0,461k_{c,y} = \frac{1}{1{,}488 + \sqrt{1{,}488^2 - 1{,}322^2}} = 0{,}461

Kontroll. Spänningen är σc,0,d=28 000/(45⋅120)=5,19\sigma_{c,0,d} = 28\,000/(45 \cdot 120) = 5{,}19 MPa, och ekv. (4.24) ger

σc,0,d=5,19 MPa≤kc,yfc,0,d=0,461⋅12,92=5,96 MPa\sigma_{c,0,d} = 5{,}19 \text{ MPa} \le k_{c,y} f_{c,0,d} = 0{,}461 \cdot 12{,}92 = 5{,}96 \text{ MPa}

Utnyttjandegraden är 5,19/5,96=0,875{,}19/5{,}96 = 0{,}87, och bärförmågan NRd=5,96⋅45⋅120=32,2N_{Rd} = 5{,}96 \cdot 45 \cdot 120 = 32{,}2 kN.

Kontroll av h = 95 mm. På samma sätt blir λy=98,5\lambda_y = 98{,}5, λrel,y=1,670\lambda_{rel,y} = 1{,}670, ϕc=2,047\phi_c = 2{,}047 och kc,y=0,310k_{c,y} = 0{,}310, så

NRd=kc,yfc,0,dA=0,310⋅12,92⋅45⋅95=17,1 kN<28 kNN_{Rd} = k_{c,y} f_{c,0,d} A = 0{,}310 \cdot 12{,}92 \cdot 45 \cdot 95 = 17{,}1 \text{ kN} < 28 \text{ kN}

och den lägre höjden räcker inte.

Slutsats. Välj 45×12045 \times 120 mm. Pelaren utnyttjar bara 46 % av tryckhållfastheten, eftersom knäckningen avgör. Höjden betyder mycket: från 95 till 120 mm ökar arean med 26 %, men bärförmågan nästan fördubblas, eftersom kck_c ökar från 0,31 till 0,46. Regeländarna trycker dessutom mot syll och hammarband, och det trycket kontrolleras enligt avsnitt 4.4.

4.5.4 Tryck och böjning

En pelare har ofta också moment: en vägregel belastas av vind, en pelare kan ha en excentrisk last, och en överram i ett fackverk kan ha en utbredd last. Hur tryck och böjning samverkar beror på materialet (avsnitt 4.3). För trä används den förenklade metoden även här. Interaktionen kontrolleras med reduktionsfaktorn kck_c och momentet från en vanlig första ordningens analys. Andra ordningens moment (avsnitt 4.2) beräknas inte, eftersom kck_c redan tar hänsyn till dem (EC5 8.2.1(2)). Vilket villkor som gäller beror på om pelaren är slank eller inte, och villkoren redovisas här för böjning kring båda axlarna.

Icke slanka pelare

Om λrel,y≤0,3\lambda_{rel,y} \le 0{,}3 och λrel,z≤0,3\lambda_{rel,z} \le 0{,}3 knäcker pelaren inte, och tvärsnittet kontrolleras med (EC5 formel (8.26)–(8.27))

(σc,0,dfc,0,d)2+σm,y,dfm,y,d+kred σm,z,dfm,z,d≤1(σc,0,dfc,0,d)2+kred σm,y,dfm,y,d+σm,z,dfm,z,d≤1(4.25)\begin{aligned} \left( \frac{\sigma_{c,0,d}}{f_{c,0,d}} \right)^{2} + \frac{\sigma_{m,y,d}}{f_{m,y,d}} + k_{red} \, \frac{\sigma_{m,z,d}}{f_{m,z,d}} &\le 1 \\ \left( \frac{\sigma_{c,0,d}}{f_{c,0,d}} \right)^{2} + k_{red} \, \frac{\sigma_{m,y,d}}{f_{m,y,d}} + \frac{\sigma_{m,z,d}}{f_{m,z,d}} &\le 1 \end{aligned} \tag{4.25}

Tryckspänningens andel är kvadrerad, eftersom trä i tryck stukas plastiskt (figur 4.20c). När den tryckta kanten börjar flyta lagras spänningen om mot tvärsnittets inre, och bärförmågan blir större än en linjär interaktion skulle ge. Kurvan buktar därför utåt, se figur 4.26. Exponenten 2 gäller rektangulära tvärsnitt; för andra former, till exempel runda, är den 1.

Faktorn kred=0,7k_{red} = 0{,}7 för rektangulära tvärsnitt av konstruktionsvirke, limträ och LVL och 1,0 för andra tvärsnitt (EC5 8.1.8.1(2)). Vid böjning kring båda axlarna nås den största spänningen bara i ett hörn, och det är osannolikt att virket är som svagast just där.

Interaktion mellan tryck och böjning kring en axel. Icke slank pelare enligt ekv. (4.25): kurvan buktar utåt jämfört med en linjär interaktion (streckad). Slank pelare enligt ekv. (4.26): rät linje som skär tryckaxeln vid kck_ckc​.
Figur 4.26 Interaktion mellan tryck och böjning kring en axel. Icke slank pelare enligt ekv. (4.25): kurvan buktar utåt jämfört med en linjär interaktion (streckad). Slank pelare enligt ekv. (4.26): rät linje som skär tryckaxeln vid kck_c.

Slanka pelare

Är λrel>0,3\lambda_{rel} > 0{,}3 kring någon axel ska knäckning kring den axeln kontrolleras. För knäckning kring yy gäller (EC5 formel (8.39))

σc,0,dkc,yfc,0,d+σm,y,dfm,y,d+kred σm,z,dfm,z,d≤1(4.26)\frac{\sigma_{c,0,d}}{k_{c,y} f_{c,0,d}} + \frac{\sigma_{m,y,d}}{f_{m,y,d}} + k_{red} \, \frac{\sigma_{m,z,d}}{f_{m,z,d}} \le 1 \tag{4.26}

och för knäckning kring zz (EC5 formel (8.44))

σc,0,dkc,zfc,0,d+(σm,y,dkmfm,y,d)2+kred σm,z,dfm,z,d≤1(4.27)\frac{\sigma_{c,0,d}}{k_{c,z} f_{c,0,d}} + \left( \frac{\sigma_{m,y,d}}{k_m f_{m,y,d}} \right)^{2} + k_{red} \, \frac{\sigma_{m,z,d}}{f_{m,z,d}} \le 1 \tag{4.27}

Här är tryckets andel linjär. Utböjningen från imperfektionen och momentet ger ett tillskottsmoment, NN gånger utböjningen (ekv. (4.8)), som redan ingår i kck_c. Plasticeringen hinner inte ge någon extra bärförmåga, eftersom pelaren blir instabil först. Utan moment övergår villkoren i ekv. (4.24). Med moment men utan tryck övergår ekv. (4.26) i det vanliga böjvillkoret.

Vippning

En hög balk som böjs kring den styva axeln kan också vippa: den tryckta kanten böjer ut i sidled och tvärsnittet vrids. Det beaktas med faktorn kmk_m i ekv. (4.27), som beräknas ur den relativa slankheten för vippning (EC5 8.2.2.3). Är den tryckta kanten stagad längs hela längden, till exempel av skivor i en regelvägg, eller är slankheten för vippning högst 0,55, är km=1k_m = 1. Vippning behandlas inte vidare i kursen.

Obs: I EC5:2004 och äldre kurslitteratur heter faktorn för böjning kring två axlar kmk_m, och vippningsfaktorn heter kcritk_{crit}. I EC5:2025 heter de kredk_{red} respektive kmk_m. Dessutom är momenttermen i ekv. (4.27) nu kvadrerad.

Exempel 4.7 Vägregel med normalkraft och vind

En regel C18 45×22045 \times 220 mm i en yttervägg är 3,0 m lång och ledad i båda ändarna. Skivor på båda sidor stagar den i den veka riktningen. Regeln bär den dimensionerande normalkraften Nc,0,d=50N_{c,0,d} = 50 kN, som i huvudsak är snölast (medellång). Vinden ger en jämnt utbredd last qdq_d vinkelrätt mot väggen, alltså en böjning kring den styva axeln, se figur 4.27. Väggen är i klimatklass 2. Kontrollera regeln för enbart normalkraften och bestäm hur stor vindlast qdq_d den kan ta i kombination med normalkraften, när snön är huvudlast och vinden samverkande last.

Exemplets regel. a) Elevation med normalkraft, vindlast och reaktioner. b) Momentet från vinden, största värdet i mitten. c) Tvärsnittet, stagat i y-led av skivorna.
Figur 4.27 Exemplets regel. a) Elevation med normalkraft, vindlast och reaktioner. b) Momentet från vinden, största värdet i mitten. c) Tvärsnittet, stagat i y-led av skivorna.

Tvärsnitt. A=45⋅220=9 900A = 45 \cdot 220 = 9\,900 mm², Wy=45⋅2202/6=363⋅103W_y = 45 \cdot 220^2/6 = 363 \cdot 10^3 mm³ och iy=220/12=63,5i_y = 220/\sqrt{12} = 63{,}5 mm. Tryckspänningen är

σc,0,d=Nc,0,dA=50 0009 900=5,05 MPa\sigma_{c,0,d} = \frac{N_{c,0,d}}{A} = \frac{50\,000}{9\,900} = 5{,}05 \text{ MPa}

Slankhet. Ledade ändar ger Lcr=3 000L_{cr} = 3\,000 mm. Med fc,0,k=18f_{c,0,k} = 18 MPa och E0,k=6 000E_{0,k} = 6\,000 MPa för C18 (tabell 1.2) ger ekv. (4.19)

λy=Lcriy=3 00063,5=47,2\lambda_y = \frac{L_{cr}}{i_y} = \frac{3\,000}{63{,}5} = 47{,}2λrel,y=47,2π186 000=0,8236>0,3\lambda_{rel,y} = \frac{47{,}2}{\pi} \sqrt{\frac{18}{6\,000}} = 0{,}8236 > 0{,}3

Knäckning kring zz är förhindrad av skivorna.

Reduktionsfaktor. Med βc=0,248\beta_c = 0{,}248 för C18 (tabell 4.3) ger ekv. (4.22) och ekv. (4.21)

ϕc=0,5(1+0,248⋅(0,8236−0,3)+0,82362)=0,904\phi_c = 0{,}5 \left( 1 + 0{,}248 \cdot (0{,}8236 - 0{,}3) + 0{,}8236^2 \right) = 0{,}904kc,y=10,904+0,9042−0,82362=0,783k_{c,y} = \frac{1}{0{,}904 + \sqrt{0{,}904^2 - 0{,}8236^2}} = 0{,}783

Enbart normalkraft. Snö ger kmod=0,80k_{mod} = 0{,}80 (tabell 1.6) och fc,0,d=0,80⋅18/1,30=11,08f_{c,0,d} = 0{,}80 \cdot 18/1{,}30 = 11{,}08 MPa. Ekv. (4.24) ger utnyttjandegraden

σc,0,dkc,yfc,0,d=5,050,783⋅11,08=0,58\frac{\sigma_{c,0,d}}{k_{c,y} f_{c,0,d}} = \frac{5{,}05}{0{,}783 \cdot 11{,}08} = 0{,}58

Hållfasthet med vind. Vinden är den kortvarigaste lasten i kombinationen. Som samverkande last är den en korttidslast, så kmod=0,90k_{mod} = 0{,}90 (tabell 1.6). Då är

fc,0,d=0,90⋅181,30=12,46 MPaf_{c,0,d} = 0{,}90 \cdot \frac{18}{1{,}30} = 12{,}46 \text{ MPa}

Höjden 220 mm är större än 150 mm, så kh=1,0k_h = 1{,}0 (ekv. (1.5)). Eftersom fm,k=fc,0,k=18f_{m,k} = f_{c,0,k} = 18 MPa för C18 blir också fm,y,d=12,46f_{m,y,d} = 12{,}46 MPa.

Interaktion. Regeln är slank och knäcker kring yy, så ekv. (4.26) gäller med σm,z,d=0\sigma_{m,z,d} = 0. Tryckets andel är

σc,0,dkc,yfc,0,d=5,050,783⋅12,46=0,518\frac{\sigma_{c,0,d}}{k_{c,y} f_{c,0,d}} = \frac{5{,}05}{0{,}783 \cdot 12{,}46} = 0{,}518

så böjspänningen får vara högst

σm,y,d≤(1−0,518)⋅fm,y,d=0,482⋅12,46=6,01 MPa\sigma_{m,y,d} \le (1 - 0{,}518) \cdot f_{m,y,d} = 0{,}482 \cdot 12{,}46 = 6{,}01 \text{ MPa}

Den tryckta kanten är stagad av skivan, så vippning kan inte inträffa (km=1k_m = 1).

Största vindlast. Momentet i mitten är My,d=qdL2/8=σm,y,dWyM_{y,d} = q_d L^2/8 = \sigma_{m,y,d} W_y, vilket ger

qd=8 σm,y,dWyL2=8⋅6,01⋅363⋅1033 0002=1,94 kN/mq_d = \frac{8 \, \sigma_{m,y,d} W_y}{L^2} = \frac{8 \cdot 6{,}01 \cdot 363 \cdot 10^3}{3\,000^2} = 1{,}94 \text{ kN/m}

Kontroll av tvärsnittet. Även tvärsnittsvillkoret ekv. (4.25) ska vara uppfyllt i mitten: (5,05/12,46)2+6,01/12,46=0,16+0,48=0,65≤1(5{,}05/12{,}46)^2 + 6{,}01/12{,}46 = 0{,}16 + 0{,}48 = 0{,}65 \le 1. Knäckningsvillkoret avgör.

Slutsats. Regeln kan ta en dimensionerande vindlast på 1,94 kN/m, ungefär 3,2 kN/m² om reglarna står med centrumavståndet 600 mm. Normalkraften tar redan hälften av kapaciteten, eftersom kck_c är 0,78; utan knäckning hade den tagit 40 %. Regelns ändar trycker mot syllen med 50 kN, och det klarar en enkel syll inte, se exempel 4.5.