Kapitel 4 · KnäckningUtkast
4.5 Trä: pelare och tryck längs fibrerna
Det här avsnittet behandlar träpelare: element som trycks längs fibrerna, ensamma eller tillsammans med böjning. Utgångspunkten är Eulers knäcklast för en idealisk pelare (avsnitt 4.1). Avsnittet visar varför en verklig träpelare bär mindre än så och hur EC5 tar hänsyn till det med en knäckkurva, reduktionsfaktorn . För trä används samma förenklade metod även när pelaren dessutom böjs: interaktionen mellan tryck och böjning kontrolleras direkt med , utan att andra ordningens moment beräknas explicit. Tryck vinkelrätt mot fibrerna vid pelarens ändar behandlas i avsnitt 4.4.
Som i resten av kapitlet räknas tryckkraften som en positiv storhet (avsnitt 4.1). EC5 betecknar den dimensionerande tryckkraften och tryckspänningen .
4.5.1 Från Euler till verkliga träpelare
Den idealiska pelaren
Eulers knäcklast ekv. (4.3) gäller för en idealisk pelare (figur 4.20a), som uppfyller följande förutsättningar:
- pelaren är helt rak;
- lasten verkar centriskt, i tvärsnittets tyngdpunkt;
- materialet är linjärt elastiskt med en känd elasticitetsmodul , och det förblir elastiskt hur stor spänningen än blir;
- pelaren är spänningsfri i obelastat tillstånd (inga egenspänningar);
- ändarna är ideala leder eller ideala inspänningar, så att knäcklängden enligt ekv. (4.4) är känd.
En sådan pelare står helt rak tills lasten når och knäcker då plötsligt ut. Någon sådan pelare finns inte, men den ger en övre gräns och en teoretisk beskrivning av knäckning.
Varför verkliga träpelare bär mindre
En verklig träpelare avviker från alla förutsättningarna (figur 4.20b–c):
- Imperfektioner. Virket är aldrig helt rakt, och lasten angriper aldrig exakt i tyngdpunkten. Redan en liten initialkrokighet ger ett moment , som förstoras av utböjningen enligt ekv. (4.11). Pelaren böjs alltså ut från början, och spänningen på den tryckta sidan växer snabbare än lasten.
- Materialets variation. Kvistar, fiberlutning och varierande densitet gör att både styvhet och hållfasthet varierar längs pelaren. Därför används den karakteristiska elasticitetsmodulen (5-procentsfraktilen) i knäckberäkningar, inte medelvärdet (EC5 8.2.2.1).
- Egenspänningar. Torkning ger inre spänningar i virket, så att vissa fibrer är förspända redan innan lasten läggs på.
- Olinjär arbetskurva. I tryck längs fibrerna är trä elastiskt bara upp till ungefär halva hållfastheten. Sedan stukas fibrerna plastiskt (figur 4.20c), och styvheten minskar just där spänningen är störst.
- Krypning. Under långvarig last ökar utböjningen med tiden, och därmed andra ordningens moment. Det beaktas genom att hållfastheten reduceras med för lastens varaktighet (avsnitt 1.3). För pelare med stor permanent last kan krypknäckning behöva studeras särskilt (EC5 B.4.6).
Följden är att en verklig pelare går till brott vid en lägre last än både krossningslasten och Eulerlasten. Skillnaden är störst för pelare med medelstor slankhet, där de två gränserna ligger nära varandra och imperfektionerna gör mest skada.
4.5.2 Knäckkurvan
Normering
Delas Eulerlasten med arean fås den kritiska spänningen , med slankheten enligt ekv. (4.5). Figur 4.21a visar bärförmågan mot slankheten för två hållfasthetsklasser: kurvorna har olika platå () och olika Eulerkurva (). För att samma kurva ska kunna användas för alla klasser normeras båda axlarna. Spänningen delas med hållfastheten, och slankheten ersätts med den relativa slankheten (EC5 formel (8.38)). Den är samma storhet som i ekv. (4.7), med och ; EC5 betecknar den :
där . Eulerkurvan blir då densamma för alla material:
betyder att Eulerspänningen är lika med tryckhållfastheten. En kort pelare ( liten) går till tryckbrott, och en mycket slank pelare ( stor) knäcker ungefär vid Eulerlasten.
Reduktionsfaktorn kc
Den verkliga pelarens bärförmåga uttrycks som tryckhållfastheten gånger en reduktionsfaktor , som tar hänsyn till både imperfektioner och materialets verkliga egenskaper (EC5 formel (8.40)–(8.41)):
(I äldre litteratur heter bara .) För är : pelaren är så kort att den inte knäcker, och EC5 (8.37) kräver då ingen knäckkontroll. Det beror på att tryckhållfastheten bestäms på provkroppar med ungefär den slankheten, så en eventuell knäckning hos så korta pelare ingår redan i . För större slankhet följer en kurva som ligger under både platån och Eulerkurvan och närmar sig Eulerkurvan för mycket slanka pelare, se figur 4.21b.
Imperfektionsfaktorn beskriver hur krokig pelaren antas vara. EC5 tabell 8.2 ger den ur pilhöjden , där för konstruktionsvirke och för limträ (EC5 7.4.1, formel (7.2)):
Formeln är imperfektionen uttryckt som utnyttjandegrad. För ett rektangulärt tvärsnitt är . Böjspänningen från momentet är då , och delad med blir den . Termen i ekv. (4.22) är alltså böjningens andel av utnyttjandet, räknad från platåns slut. Tabell 4.3 visar beräknad med värdena i tabell 1.2 och tabell 1.3. Den ligger nära 0,2 för konstruktionsvirke och nära 0,1 för limträ. Limträ är rakare och mer homogent än sågat virke, eftersom lamellerna sorteras och limmas ihop, och får därför en högre knäckkurva.
| Klass | C14 | C18 | C24 | C30 | GL24h | GL30h | GL24c | GL30c |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 0,266 | 0,248 | 0,223 | 0,199 | 0,109 | 0,106 | 0,100 | 0,093 |
Obs: EC5:2004 och äldre kurslitteratur använder de fasta värdena för konstruktionsvirke och för limträ och LVL. Skillnaden mot tabell 4.3 är liten, men för C14 och C18 ger den nya formeln något lägre .
Dimensioneringsvillkor
En centriskt tryckt pelare ska uppfylla (EC5 formel (8.4) och (8.39) utan moment)
för knäckning kring båda huvudaxlarna, med respektive . Det minsta värdet avgör. Beräkningsgången är:
- Bestäm knäcklängden kring varje axel, se avsnitt 4.5.3.
- Beräkna tröghetsradien , för ett rektangulärt tvärsnitt och , och slankheten .
- Beräkna den relativa slankheten med ekv. (4.19). Är är .
- Beräkna (tabell 4.3), och med ekv. (4.22) och ekv. (4.21).
- Beräkna med ekv. (1.4) och kontrollera ekv. (4.24).
Notera: I klimatklass 1 får för konstruktionsvirke och limträ multipliceras med 1,2 (EC5 5.2.1(3)). Exemplen i det här avsnittet gäller klimatklass 2, där faktorn inte används.
I den interaktiva figur 4.22 kan längd, tvärsnitt, hållfasthetsklass, knäcklängd och laster ändras. Den vänstra panelen visar var pelaren hamnar på knäckkurvan kring respektive axel. Den högra visar interaktionen med böjning, som behandlas i avsnitt 4.5.4. Grundinställningen är regeln i exempel 4.7.
Figur 4.22 Träpelare med normalkraft och vindlast. Ändra längd, tvärsnitt, hållfasthetsklass, knäcklängd och laster och se hur punkterna för knäckning kring y och z flyttar sig på knäckkurvan och hur utnyttjandet i interaktionen ändras.
4.5.3 Knäcklängder och knäckriktningar
Praktiska knäcklängder
Knäcklängden beror på hur pelarens ändar är fasthållna, se avsnitt 4.1. De teoretiska värdena för de fyra Eulerfallen (EC5 tabell B.2) förutsätter ideala leder och helt fasta inspänningar. I träkonstruktioner är det svårt att åstadkomma en riktigt fast inspänning. Mekaniska förband har glidning (avsnitt 3.7), och träet runt förbindarna ger efter, så en “inspänd” ände kan alltid vrida sig något. Därför används praktiska knäcklängder, som är längre än de teoretiska. För träpelare används i kursen de värden som visas i figur 4.23. De är något större än de allmänna praktiska värdena i figur 4.3, eftersom förbanden i trä är mer eftergivliga än i stål och betong. För en pelare som är ledad i båda ändarna (Eulerfall 2) är de lika, och det är också det vanligaste fallet för träpelare.
Veka och styva riktningen
En pelare kan knäcka kring båda huvudaxlarna, och båda ska kontrolleras. För ett rektangulärt tvärsnitt med är den styva axeln och den veka (figur 4.24a). Kring den veka axeln är tröghetsradien minst, så en fristående pelare knäcker i regel kring .
Reglar i en vägg är däremot stagade i den veka riktningen av skivorna (figur 4.24b). Skivorna är fästa i reglarnas smala sidor och är mycket styva i sitt eget plan, så reglarna kan inte böja ut i väggens plan. Knäckning kring är då förhindrad, och bara knäckning kring , vinkelrätt mot väggen, behöver kontrolleras. På samma sätt kan kortlingar eller stag halvera knäcklängden kring den veka axeln: knäcklängden är avståndet mellan de punkter där pelaren är förhindrad att böja ut i den riktningen. Stagen måste ha tillräcklig styvhet och hållfasthet; det behandlas i EC5 7.5.
Exempel 4.6 Centriskt tryckt regel
En regel av C24 med bredden 45 mm bär den dimensionerande normalkraften kN, som i huvudsak är snölast (medellång). Regeln är 2,7 m lång och ledad i båda ändarna, och skivor stagar den i den veka riktningen, se figur 4.25. Väggen är i klimatklass 2. Välj höjden bland standardmåtten 95, 120 och 145 mm.
Material. Klimatklass 2 och medellång last ger (tabell 1.6). För C24 är MPa och MPa (tabell 1.2), och ekv. (1.4) ger
Knäcklängd. Regeln är ledad i båda ändarna (Eulerfall 2), så mm (figur 4.23). Knäckning kring är förhindrad av skivorna.
Slankhet för h = 120 mm. Tröghetsradien är mm, så
och ekv. (4.19) ger
Regeln är slank, och knäckning måste kontrolleras.
Reduktionsfaktor. Med (tabell 4.3) ger ekv. (4.22) och ekv. (4.21)
Kontroll. Spänningen är MPa, och ekv. (4.24) ger
Utnyttjandegraden är , och bärförmågan kN.
Kontroll av h = 95 mm. På samma sätt blir , , och , så
och den lägre höjden räcker inte.
Slutsats. Välj mm. Pelaren utnyttjar bara 46 % av tryckhållfastheten, eftersom knäckningen avgör. Höjden betyder mycket: från 95 till 120 mm ökar arean med 26 %, men bärförmågan nästan fördubblas, eftersom ökar från 0,31 till 0,46. Regeländarna trycker dessutom mot syll och hammarband, och det trycket kontrolleras enligt avsnitt 4.4.
4.5.4 Tryck och böjning
En pelare har ofta också moment: en vägregel belastas av vind, en pelare kan ha en excentrisk last, och en överram i ett fackverk kan ha en utbredd last. Hur tryck och böjning samverkar beror på materialet (avsnitt 4.3). För trä används den förenklade metoden även här. Interaktionen kontrolleras med reduktionsfaktorn och momentet från en vanlig första ordningens analys. Andra ordningens moment (avsnitt 4.2) beräknas inte, eftersom redan tar hänsyn till dem (EC5 8.2.1(2)). Vilket villkor som gäller beror på om pelaren är slank eller inte, och villkoren redovisas här för böjning kring båda axlarna.
Icke slanka pelare
Om och knäcker pelaren inte, och tvärsnittet kontrolleras med (EC5 formel (8.26)–(8.27))
Tryckspänningens andel är kvadrerad, eftersom trä i tryck stukas plastiskt (figur 4.20c). När den tryckta kanten börjar flyta lagras spänningen om mot tvärsnittets inre, och bärförmågan blir större än en linjär interaktion skulle ge. Kurvan buktar därför utåt, se figur 4.26. Exponenten 2 gäller rektangulära tvärsnitt; för andra former, till exempel runda, är den 1.
Faktorn för rektangulära tvärsnitt av konstruktionsvirke, limträ och LVL och 1,0 för andra tvärsnitt (EC5 8.1.8.1(2)). Vid böjning kring båda axlarna nås den största spänningen bara i ett hörn, och det är osannolikt att virket är som svagast just där.
Slanka pelare
Är kring någon axel ska knäckning kring den axeln kontrolleras. För knäckning kring gäller (EC5 formel (8.39))
och för knäckning kring (EC5 formel (8.44))
Här är tryckets andel linjär. Utböjningen från imperfektionen och momentet ger ett tillskottsmoment, gånger utböjningen (ekv. (4.8)), som redan ingår i . Plasticeringen hinner inte ge någon extra bärförmåga, eftersom pelaren blir instabil först. Utan moment övergår villkoren i ekv. (4.24). Med moment men utan tryck övergår ekv. (4.26) i det vanliga böjvillkoret.
Vippning
En hög balk som böjs kring den styva axeln kan också vippa: den tryckta kanten böjer ut i sidled och tvärsnittet vrids. Det beaktas med faktorn i ekv. (4.27), som beräknas ur den relativa slankheten för vippning (EC5 8.2.2.3). Är den tryckta kanten stagad längs hela längden, till exempel av skivor i en regelvägg, eller är slankheten för vippning högst 0,55, är . Vippning behandlas inte vidare i kursen.
Obs: I EC5:2004 och äldre kurslitteratur heter faktorn för böjning kring två axlar , och vippningsfaktorn heter . I EC5:2025 heter de respektive . Dessutom är momenttermen i ekv. (4.27) nu kvadrerad.
Exempel 4.7 Vägregel med normalkraft och vind
En regel C18 mm i en yttervägg är 3,0 m lång och ledad i båda ändarna. Skivor på båda sidor stagar den i den veka riktningen. Regeln bär den dimensionerande normalkraften kN, som i huvudsak är snölast (medellång). Vinden ger en jämnt utbredd last vinkelrätt mot väggen, alltså en böjning kring den styva axeln, se figur 4.27. Väggen är i klimatklass 2. Kontrollera regeln för enbart normalkraften och bestäm hur stor vindlast den kan ta i kombination med normalkraften, när snön är huvudlast och vinden samverkande last.
Tvärsnitt. mm², mm³ och mm. Tryckspänningen är
Slankhet. Ledade ändar ger mm. Med MPa och MPa för C18 (tabell 1.2) ger ekv. (4.19)
Knäckning kring är förhindrad av skivorna.
Reduktionsfaktor. Med för C18 (tabell 4.3) ger ekv. (4.22) och ekv. (4.21)
Enbart normalkraft. Snö ger (tabell 1.6) och MPa. Ekv. (4.24) ger utnyttjandegraden
Hållfasthet med vind. Vinden är den kortvarigaste lasten i kombinationen. Som samverkande last är den en korttidslast, så (tabell 1.6). Då är
Höjden 220 mm är större än 150 mm, så (ekv. (1.5)). Eftersom MPa för C18 blir också MPa.
Interaktion. Regeln är slank och knäcker kring , så ekv. (4.26) gäller med . Tryckets andel är
så böjspänningen får vara högst
Den tryckta kanten är stagad av skivan, så vippning kan inte inträffa ().
Största vindlast. Momentet i mitten är , vilket ger
Kontroll av tvärsnittet. Även tvärsnittsvillkoret ekv. (4.25) ska vara uppfyllt i mitten: . Knäckningsvillkoret avgör.
Slutsats. Regeln kan ta en dimensionerande vindlast på 1,94 kN/m, ungefär 3,2 kN/m² om reglarna står med centrumavståndet 600 mm. Normalkraften tar redan hälften av kapaciteten, eftersom är 0,78; utan knäckning hade den tagit 40 %. Regelns ändar trycker mot syllen med 50 kN, och det klarar en enkel syll inte, se exempel 4.5.