Uppgifter · Kapitel 4 · KnäckningUtkast
Uppgift 4.3: Kontakttryck i en gjutform
En form för ett betongbjälklag består av en plywoodskiva på enkelbalkar C14 mm med centrumavståndet 400 mm. Enkelbalkarna vilar på dubbelbalkar av två C14 mm, alltså 100 mm breda, som i sin tur bärs av pelare C14 mm i ett rutnät med centrumavståndet 2,8 m i båda riktningarna, se figur U4.1. Den totala dimensionerande lasten, inklusive formens egentyngd, är kN/m² av medellång varaktighet. Formen står i klimatklass 3.
Kontrollera trycket vinkelrätt mot fibrerna vid upplagen inne i formen, i de tre kontaktpunkterna 1–3 i figuren. Formens kantupplag behöver inte kontrolleras. Välj fall för i varje kontaktpunkt med kriterierna i tabell 4.2 och motivera valet. Räkna förenklat med att varje enkelbalk för ned lasten från m² och varje pelare lasten från m².
Visa lösning
Material. Klimatklass 3 och medellång last ger (tabell 1.6). Med MPa för C14 (tabell 1.2) och är
Val av fall för (tabell 4.2):
- Punkt 1, enkelbalken på dubbelbalken: enkelbalken står på högkant ( mm) och hålls i sidled bara av plywoodskivan. En intryckning vid upplaget kan få den att vicka, alltså påverka stabiliteten. Det ger fall A, .
- Punkt 2, dubbelbalken under en enkelbalk: dubbelbalken är bred ( mm) och stadig, och en lokal intryckning vid en enkelbalk påverkar inte stabiliteten. Lasten kan dessutom fördelas om till de närliggande enkelbalkarna, som sitter var 400 mm, så ett lokalt brott leder inte till att formen rasar. Det är fall C, .
- Punkt 3, dubbelbalken på pelaren: intryckningen påverkar inte dubbelbalkens stabilitet, men hela lasten från m² går genom den här kontakten och kan inte fördelas om. Fall C gäller därför inte, men fall B gör det, .
Krafter. Enkelbalken för ned kN till dubbelbalken, och pelaren får kN.
Punkt 1: enkelbalken på dubbelbalken. För enkelbalken är dubbelbalken ett diskret mellanupplag med mm (dubbelbalkens bredd) och mm. Ekv. (4.17) ger mm, och ekv. (4.18) och ekv. (4.16)
Punkt 2: dubbelbalken under enkelbalken. Dubbelbalken belastas ovanifrån av en punktlast och vilar på diskreta upplag (pelarna). Kontaktlängden är enkelbalkens bredd, mm, och kontaktbredden dubbelbalkens bredd, mm. Med mm sprids kraften 80 mm åt varje håll. Det är mindre än halva det fria avståndet till nästa enkelbalk, mm, så zonerna överlappar inte:
Punkt 3: dubbelbalken på pelaren. Kontaktytan är pelarens tvärsnitt, mm², och dubbelbalken är kontinuerlig över pelaren:
Svar: Alla tre kontaktpunkterna klarar trycket. Utnyttjandegraden är 0,32 i punkt 1, 0,11 i punkt 2 och 0,65 i punkt 3. Det är dubbelbalkens upplag på pelaren som avgör, eftersom hela lasten från m² samlas där. Punkt 2 har lägst utnyttjande, trots samma kraft som punkt 1: den smala enkelbalken ger en kort kontaktlängd och därmed en stor spridningsfaktor, och fall C tillåter större intryckning. Hade fall A använts överallt hade punkt 3 fått utnyttjandegraden 0,97. Valet av fall har alltså stor betydelse, och intryckningen bör då kontrolleras i bruksgränstillståndet.