Uppgifter · Kapitel 4 · KnäckningUtkast

Uppgift 4.3: Kontakttryck i en gjutform

En form för ett betongbjälklag består av en plywoodskiva på enkelbalkar C14 50×12050 \times 120 mm med centrumavståndet 400 mm. Enkelbalkarna vilar på dubbelbalkar av två C14 50×20050 \times 200 mm, alltså 100 mm breda, som i sin tur bärs av pelare C14 100×100100 \times 100 mm i ett rutnät med centrumavståndet 2,8 m i båda riktningarna, se figur U4.1. Den totala dimensionerande lasten, inklusive formens egentyngd, är qd=3,0q_d = 3{,}0 kN/m² av medellång varaktighet. Formen står i klimatklass 3.

Gjutform med enkelbalkar, dubbelbalkar och pelare. De tre kontaktpunkterna som ska kontrolleras är markerade. Mått i mm.
Figur U4.1 Gjutform med enkelbalkar, dubbelbalkar och pelare. De tre kontaktpunkterna som ska kontrolleras är markerade. Mått i mm.

Kontrollera trycket vinkelrätt mot fibrerna vid upplagen inne i formen, i de tre kontaktpunkterna 1–3 i figuren. Formens kantupplag behöver inte kontrolleras. Välj fall för kmatk_{mat} i varje kontaktpunkt med kriterierna i tabell 4.2 och motivera valet. Räkna förenklat med att varje enkelbalk för ned lasten från 0,4×2,80{,}4 \times 2{,}8 m² och varje pelare lasten från 2,8×2,82{,}8 \times 2{,}8 m².

Visa lösning

Material. Klimatklass 3 och medellång last ger kmod=0,70k_{mod} = 0{,}70 (tabell 1.6). Med fc,90,k=2,0f_{c,90,k} = 2{,}0 MPa för C14 (tabell 1.2) och γM=1,30\gamma_M = 1{,}30 är

fc,90,d=0,70⋅2,01,30=1,077 MPaf_{c,90,d} = 0{,}70 \cdot \frac{2{,}0}{1{,}30} = 1{,}077 \text{ MPa}

Val av fall för kmatk_{mat} (tabell 4.2):

  • Punkt 1, enkelbalken på dubbelbalken: enkelbalken står på högkant (50×12050 \times 120 mm) och hålls i sidled bara av plywoodskivan. En intryckning vid upplaget kan få den att vicka, alltså påverka stabiliteten. Det ger fall A, kmat=1,4k_{mat} = 1{,}4.
  • Punkt 2, dubbelbalken under en enkelbalk: dubbelbalken är bred (100×200100 \times 200 mm) och stadig, och en lokal intryckning vid en enkelbalk påverkar inte stabiliteten. Lasten kan dessutom fördelas om till de närliggande enkelbalkarna, som sitter var 400 mm, så ett lokalt brott leder inte till att formen rasar. Det är fall C, kmat=2,7k_{mat} = 2{,}7.
  • Punkt 3, dubbelbalken på pelaren: intryckningen påverkar inte dubbelbalkens stabilitet, men hela lasten från 2,8×2,82{,}8 \times 2{,}8 m² går genom den här kontakten och kan inte fördelas om. Fall C gäller därför inte, men fall B gör det, kmat=2,1k_{mat} = 2{,}1.

Krafter. Enkelbalken för ned F1=3,0⋅0,4⋅2,8=3,36F_1 = 3{,}0 \cdot 0{,}4 \cdot 2{,}8 = 3{,}36 kN till dubbelbalken, och pelaren får F3=3,0⋅2,8⋅2,8=23,5F_3 = 3{,}0 \cdot 2{,}8 \cdot 2{,}8 = 23{,}5 kN.

Punkt 1: enkelbalken på dubbelbalken. För enkelbalken är dubbelbalken ett diskret mellanupplag med l90,c=100l_{90,c} = 100 mm (dubbelbalkens bredd) och b90,c=b=50b_{90,c} = b = 50 mm. Ekv. (4.17) ger hef=min⁡{0,4⋅120; 140}=48h_{ef} = \min\{0{,}4 \cdot 120;\ 140\} = 48 mm, och ekv. (4.18) och ekv. (4.16)

lef=100+2⋅48=196 mm,kc,90=196100=1,40l_{ef} = 100 + 2 \cdot 48 = 196 \text{ mm}, \qquad k_{c,90} = \sqrt{\frac{196}{100}} = 1{,}40σc,90,d=3 36050⋅100=0,67 MPa≤1,4⋅1,40⋅1,077=2,11 MPa\sigma_{c,90,d} = \frac{3\,360}{50 \cdot 100} = 0{,}67 \text{ MPa} \le 1{,}4 \cdot 1{,}40 \cdot 1{,}077 = 2{,}11 \text{ MPa}

Punkt 2: dubbelbalken under enkelbalken. Dubbelbalken belastas ovanifrån av en punktlast och vilar på diskreta upplag (pelarna). Kontaktlängden är enkelbalkens bredd, l90,c=50l_{90,c} = 50 mm, och kontaktbredden dubbelbalkens bredd, b90,c=b=100b_{90,c} = b = 100 mm. Med hef=min⁡{0,4⋅200; 140}=80h_{ef} = \min\{0{,}4 \cdot 200;\ 140\} = 80 mm sprids kraften 80 mm åt varje håll. Det är mindre än halva det fria avståndet till nästa enkelbalk, (400−50)/2=175(400 - 50)/2 = 175 mm, så zonerna överlappar inte:

lef=50+2⋅80=210 mm,kc,90=21050=2,05l_{ef} = 50 + 2 \cdot 80 = 210 \text{ mm}, \qquad k_{c,90} = \sqrt{\frac{210}{50}} = 2{,}05σc,90,d=3 360100⋅50=0,67 MPa≤2,7⋅2,05⋅1,077=5,96 MPa\sigma_{c,90,d} = \frac{3\,360}{100 \cdot 50} = 0{,}67 \text{ MPa} \le 2{,}7 \cdot 2{,}05 \cdot 1{,}077 = 5{,}96 \text{ MPa}

Punkt 3: dubbelbalken på pelaren. Kontaktytan är pelarens tvärsnitt, A=100⋅100=10 000A = 100 \cdot 100 = 10\,000 mm², och dubbelbalken är kontinuerlig över pelaren:

lef=100+2⋅80=260 mm,kc,90=260100=1,61l_{ef} = 100 + 2 \cdot 80 = 260 \text{ mm}, \qquad k_{c,90} = \sqrt{\frac{260}{100}} = 1{,}61σc,90,d=23 52010 000=2,35 MPa≤2,1⋅1,61⋅1,077=3,64 MPa\sigma_{c,90,d} = \frac{23\,520}{10\,000} = 2{,}35 \text{ MPa} \le 2{,}1 \cdot 1{,}61 \cdot 1{,}077 = 3{,}64 \text{ MPa}

Svar: Alla tre kontaktpunkterna klarar trycket. Utnyttjandegraden är 0,32 i punkt 1, 0,11 i punkt 2 och 0,65 i punkt 3. Det är dubbelbalkens upplag på pelaren som avgör, eftersom hela lasten från 2,8×2,82{,}8 \times 2{,}8 m² samlas där. Punkt 2 har lägst utnyttjande, trots samma kraft som punkt 1: den smala enkelbalken ger en kort kontaktlängd och därmed en stor spridningsfaktor, och fall C tillåter större intryckning. Hade fall A använts överallt hade punkt 3 fått utnyttjandegraden 0,97. Valet av fall har alltså stor betydelse, och intryckningen bör då kontrolleras i bruksgränstillståndet.