As=942 mm² per sida, As,tot=1885 mm², och en sidas armering flyter med kraften 942⋅435=409,9 kN.
A, rent tryck. ekv. (4.43):
NRd,0=160000⋅17,0+1885⋅435=2720+820=3540 kN,M=0B, balanserat brott. xbal=0,617⋅350=215,9 mm, och tryckarmeringen flyter (εs′=2,69 ‰). Armeringskrafterna tar ut varandra:
N=Fc=0,8⋅215,9⋅400⋅17,0=1174 kNM=1174⋅(0,200−0,0864)+2⋅409,9⋅0,150=133,4+123,0=256,5 kNmC, ren böjning. Anta att tryckarmeringen är elastisk, ∣σs′∣=700(x−50)/x MPa:
0,8⋅400⋅17,0⋅x+942⋅700⋅xx−50=409900⇒x=58,2 mmKontroll: εs′=3,5⋅8,2/58,2=0,49 ‰ <εyd, så ∣σs′∣=98,9 MPa och Fs′=93,2 kN; dragarmeringen flyter (εs=17,5 ‰). Med Fc=316,8 kN:
M=316,8⋅(0,200−0,0233)+93,2⋅0,150+409,9⋅0,150=56,0+14,0+61,5=131,5 kNmD, rent drag. N=−1885⋅435=−820 kN och M=0.
Diagrammet ser ut som i figur 4.38b: från D växer momentet med tryckkraften genom C till B, och avtar sedan mot A.
2. Kontroll. Vid NEd=900 kN flyter båda armeringslagren, x=900000/(0,8⋅400⋅17,0)=165,4 mm, och MRd=243,4 kNm som i exemplet. Eftersom 203,9<243,4 kNm ligger punkten innanför kurvan.
Svar: A: (0; 3 540 kN), B: (256,5 kNm; 1 174 kN), C: (131,5 kNm; 0), D: (0; −820 kN). Punkten (203,9 kNm; 900 kN) ligger innanför kurvan, i dragbrottsområdet (900<1174 kN), där en större tryckkraft skulle öka momentkapaciteten.