Kapitel 4 · KnäckningUtkast

4.8 Betongpelare: tvärsnittets respons och första ordningens moment

En pelare av armerad betong dimensioneras inte med en knäckkurva, som trä- och stålpelare i avsnitt 4.5 och avsnitt 4.6. Betongens respons är starkt icke-linjär: tvärsnittet spricker, betongen kryper och plasticeras, och bärförmågan för moment beror på hur stor normalkraft som verkar samtidigt. I stället används snittkraftsmetoden (jämför avsnitt 4.3): det dimensionerande momentet MEdM_{Ed} i pelarens kritiska snitt, med hänsyn till imperfektioner och andra ordningens effekter, jämförs med det moment MRdM_{Rd} som tvärsnittet kan bära samtidigt med normalkraften NEdN_{Ed}. Villkoret är MEd≤MRdM_{Ed} \le M_{Rd}.

Det här avsnittet behandlar de två första delarna av den kontrollen: hur ett pelartvärsnitt svarar på normalkraft och moment (interaktionsdiagrammet), och hur första ordningens moment bestäms, inklusive formfel och minsta excentricitet. Avsnittet avslutas med kriteriet för när en pelare är så kort (oslank) att andra ordningens moment kan försummas. Andra ordningens moment, och varför de är svårare att bestämma för betong än för stål, behandlas i avsnitt 4.9. Som i resten av kapitlet betecknar NEdN_{Ed} tryckkraftens storlek (avsnitt 4.1); EC2 skriver ∣NEd∣|N_{Ed}|. I tvärsnittsanalysen räknas armeringens spänningar och töjningar som i kapitel 1, med drag positivt.

Notera: Kapitlet följer EN 1992-1-1:2023 (EC2) med rekommenderade värden. Boverkets konstruktionsregler (EKS, BFS 2024:6) hänvisar ännu till den äldre utgåvan SS-EN 1992-1-1:2005. För betongpelare märks skillnaden främst på tre ställen. Partialkoefficienten för betongens elasticitetsmodul är γCE=1,2\gamma_{CE} = 1{,}2 enligt EKS (tabell 3:7) mot 1,5 i EC2:2023 (tabell 4.3), så den dimensionerande styvheten blir högre med EKS. Reduktionsfaktorn för formfel har den undre gränsen αh≥2/3\alpha_h \ge 2/3 i den äldre utgåvan mot 0,4 i den nya. De förenklade metoderna för andra ordningens effekter står i den äldre utgåvans huvudtext (avsnitt 5.8) men i den nya i den informativa bilagan O, och metoden med nominell styvhet finns inte längre kvar, se avsnitt 4.9.2.

4.8.1 Tvärsnittets respons

Stadium I, II och III

Ett armerat betongtvärsnitt med normalkraft och moment går igenom samma stadier som en balk, se avsnitt 2.1 och figur 4.37:

Töjning och spänning i ett tvärsnitt med tryckkraft och moment i de tre stadierna. Stadium I: osprucket, betongen tar även drag. Stadium II: sprucket, tryckspänningen är linjär och dragzonen bär ingenting. Stadium III: tryckspänningen är icke-linjär och dragarmeringen flyter. Den streckade linjen är neutrallagret, som flyttas mot den tryckta kanten när tvärsnittet spricker. Drag ritas till vänster och tryck till höger.
Figur 4.37 Töjning och spänning i ett tvärsnitt med tryckkraft och moment i de tre stadierna. Stadium I: osprucket, betongen tar även drag. Stadium II: sprucket, tryckspänningen är linjär och dragzonen bär ingenting. Stadium III: tryckspänningen är icke-linjär och dragarmeringen flyter. Den streckade linjen är neutrallagret, som flyttas mot den tryckta kanten när tvärsnittet spricker. Drag ritas till vänster och tryck till höger.

En tryckkraft fördröjer uppsprickningen: tvärsnittet spricker först när momentet är så stort att spänningen i den dragna kanten blir drag trots normalkraften. Därför har en pelare med stor tryckkraft ofta stora osprucka delar, medan en lätt belastad pelare beter sig nästan som en balk.

Moment, krökning och normalkraft

För en balk är momentkapaciteten en egenskap hos tvärsnittet. För en pelare är den det inte: momentkapaciteten beror på den normalkraft som verkar samtidigt. Figur 4.38a visar sambandet mellan moment och krökning för ett och samma pelartvärsnitt vid tre olika tryckkrafter, beräknat med de materialsamband som EC2 anger för icke-linjär analys (7.4.3.3). Med en måttlig tryckkraft flyter dragarmeringen först och tvärsnittet kan sedan krökas mycket innan betongen krossas. Med en stor tryckkraft krossas betongen innan armeringen flyter, och brottet är sprött.

Pelartvärsnittet 400 × 400 mm med 3 ϕ\phiϕ20 per sida, C30/37. a) Moment–krökning vid tre tryckkrafter: ringen markerar att dragarmeringen flyter och krysset att betongen når brottstukningen. b) Interaktionsdiagram för samma tvärsnitt. De streckade linjerna visar momentkapaciteten vid de tre tryckkrafterna i a).
Figur 4.38 Pelartvärsnittet 400 × 400 mm med 3 ϕ\phi20 per sida, C30/37. a) Moment–krökning vid tre tryckkrafter: ringen markerar att dragarmeringen flyter och krysset att betongen når brottstukningen. b) Interaktionsdiagram för samma tvärsnitt. De streckade linjerna visar momentkapaciteten vid de tre tryckkrafterna i a).

Om momentkapaciteten beräknas för många olika värden på normalkraften fås interaktionsdiagrammet i figur 4.38b. Varje punkt på kurvan är en kombination av NN och MM som ger brott. Kombinationer innanför kurvan kan bäras, kombinationer utanför kan det inte. Kurvan har tre delar:

Ändpunkterna är ren böjning (N=0N = 0), rent tryck och rent drag. Att normalkraften kan vara gynnsam är viktigt vid dimensioneringen: en lastkombination med liten normalkraft och stort moment kan vara farligare än den med störst normalkraft. Samma typ av diagram för stål och trä, där materialen är elastiska eller elastoplastiska, jämförs i avsnitt 4.3.

Inre jämvikt

Varje punkt i interaktionsdiagrammet beräknas med tvärsnittsmodellen för brottgränstillståndet i avsnitt 1.7.7: plana tvärsnitt, ingen draghållfasthet, spänningsblocket 0,8x⋅fcd0{,}8x \cdot f_{cd} och elastisk–idealplastisk armering. För ett valt läge xx på neutrallagret ger töjningsfördelningen spänningarna i armeringen, och jämvikt ger normalkraften och momentet kring tvärsnittets mitt, se figur 4.39:

N=Fc−∑iσsiAsiM=Fc(h2−0,4x)+∑iσsiAsi(di−h2)(4.42)\begin{aligned} N &= F_c - \sum_i \sigma_{si} A_{si} \\ M &= F_c \left( \frac{h}{2} - 0{,}4x \right) + \sum_i \sigma_{si} A_{si} \left( d_i - \frac{h}{2} \right) \end{aligned} \tag{4.42}

med Fc=0,8x⋅b⋅fcdF_c = 0{,}8x \cdot b \cdot f_{cd}, armeringens spänningar positiva för drag och NN positiv för tryck. Det är samma samband som ekv. (1.35) och ekv. (1.36). När xx ändras från noll (rent drag) till oändligheten (rent tryck) ritas hela kurvan upp. Normalkraften och momentet kring mitten kan också ersättas med en enda tryckkraft NEdN_{Ed} på avståndet MEd/NEdM_{Ed}/N_{Ed} från mitten.

Inre jämvikt i ett pelartvärsnitt i brottgränstillståndet: töjning med εcu\varepsilon_{cu}εcu​ i den tryckta kanten, tryckresultanten FcF_cFc​ från spänningsblocket och krafterna i armeringen (tryck till höger, drag till vänster). Snittkrafterna NEdN_{Ed}NEd​ och MEdM_{Ed}MEd​ kring tvärsnittets mitt motsvarar en tryckkraft NEdN_{Ed}NEd​ på avståndet MEd/NEdM_{Ed}/N_{Ed}MEd​/NEd​ från mitten. Värdena gäller tvärsnittet i exempel 4.10 vid NEd=580N_{Ed} = 580NEd​=580 kN och MRd=158M_{Rd} = 158MRd​=158 kNm; resultanten hamnar då utanför tvärsnittet.
Figur 4.39 Inre jämvikt i ett pelartvärsnitt i brottgränstillståndet: töjning med εcu\varepsilon_{cu} i den tryckta kanten, tryckresultanten FcF_c från spänningsblocket och krafterna i armeringen (tryck till höger, drag till vänster). Snittkrafterna NEdN_{Ed} och MEdM_{Ed} kring tvärsnittets mitt motsvarar en tryckkraft NEdN_{Ed} på avståndet MEd/NEdM_{Ed}/N_{Ed} från mitten. Värdena gäller tvärsnittet i exempel 4.10 vid NEd=580N_{Ed} = 580 kN och MRd=158M_{Rd} = 158 kNm; resultanten hamnar då utanför tvärsnittet.

Tre punkter räcker ofta för att skissa diagrammet, och de kan beräknas för hand:

NRd,0=Ac fcd+As,tot fyd(4.43)N_{Rd,0} = A_c \, f_{cd} + A_{s,tot} \, f_{yd} \tag{4.43}

Momentkapaciteten för en given normalkraft, den punkt som behövs vid kontrollen MEd≤MRdM_{Ed} \le M_{Rd}, fås genom att lösa xx ur den första ekvationen i ekv. (4.42) och sätta in i den andra. För ett symmetriskt armerat tvärsnitt där båda armeringslagren flyter tar armeringskrafterna ut varandra i jämviktsekvationen, och tryckzonen fås direkt: 0,8x⋅b⋅fcd=NEd0{,}8x \cdot b \cdot f_{cd} = N_{Ed}.

Hur tvärsnittet svarar när armeringsmängd, mått och normalkraft ändras kan prövas i den interaktiva figur 1.4 och i interaktionsdiagrammet i figur 4.46.

Exempel 4.10 Interaktionsdiagram för ett pelartvärsnitt

Ett pelartvärsnitt b×h=300×400b \times h = 300 \times 400 mm i C25/30 är armerat med 2 ϕ\phi20 B500B vid vardera kortsidan, med tyngdpunkten 50 mm från kanten, se figur 4.40a. Pelaren böjs i den styva riktningen, så h=400h = 400 mm. Bestäm punkterna A (rent tryck), B (balanserat brott), C (ren böjning) och D (rent drag) i interaktionsdiagrammet, och momentkapaciteten E vid NEd=580N_{Ed} = 580 kN.

a) Tvärsnittet i exempel 4.10 med neutrallagrets läge för punkterna B och C. b) Interaktionsdiagrammet med de beräknade punkterna A–E. Kurvan är beräknad med samma modell för många lägen på neutrallagret.
Figur 4.40 a) Tvärsnittet i exempel 4.10 med neutrallagrets läge för punkterna B och C. b) Interaktionsdiagrammet med de beräknade punkterna A–E. Kurvan är beräknad med samma modell för många lägen på neutrallagret.

Material. fcd=0,85⋅25/1,5=14,17f_{cd} = 0{,}85 \cdot 25/1{,}5 = 14{,}17 MPa enligt ekv. (1.14) (ηcc=1\eta_{cc} = 1), fyd=435f_{yd} = 435 MPa och εyd=2,17\varepsilon_{yd} = 2{,}17 ‰. Armeringen är As=As′=2⋅314=628A_s = A_s' = 2 \cdot 314 = 628 mm² per sida, d′=50d' = 50 mm och d=350d = 350 mm. Betongarean är Ac=300⋅400=120 000A_c = 300 \cdot 400 = 120\,000 mm².

A, rent tryck. ekv. (4.43) ger

NRd,0=120 000⋅14,17+1 257⋅435=(1 700+547)⋅103 N=2 247 kNN_{Rd,0} = 120\,000 \cdot 14{,}17 + 1\,257 \cdot 435 = (1\,700 + 547) \cdot 10^3 \text{ N} = 2\,247 \text{ kN}

och M=0M = 0, eftersom tvärsnittet är symmetriskt.

B, balanserat brott. ekv. (1.30) ger

xbal=εcuεcu+εyd d=3,53,5+2,17⋅350=215,9 mmx_{bal} = \frac{\varepsilon_{cu}}{\varepsilon_{cu} + \varepsilon_{yd}} \, d = \frac{3{,}5}{3{,}5 + 2{,}17} \cdot 350 = 215{,}9 \text{ mm}

Tryckarmeringens töjning är 3,5⋅(215,9−50)/215,9=2,693{,}5 \cdot (215{,}9 - 50)/215{,}9 = 2{,}69 ‰ >εyd> \varepsilon_{yd}, så den flyter. Armeringskrafterna är lika stora, Fs=Fs′=628⋅435=273,3F_s = F_s' = 628 \cdot 435 = 273{,}3 kN, och tar ut varandra. Betongens tryckkraft är

Fc=0,8⋅215,9⋅300⋅14,17=734,0 kNF_c = 0{,}8 \cdot 215{,}9 \cdot 300 \cdot 14{,}17 = 734{,}0 \text{ kN}

så N=734N = 734 kN (tryck). Momentet kring mitten enligt ekv. (4.42) är

M=734,0⋅(0,200−0,4⋅0,2159)+2⋅273,3⋅0,150=83,4+82,0=165,4 kNmM = 734{,}0 \cdot (0{,}200 - 0{,}4 \cdot 0{,}2159) + 2 \cdot 273{,}3 \cdot 0{,}150 = 83{,}4 + 82{,}0 = 165{,}4 \text{ kNm}

C, ren böjning. Anta att tryckarmeringen inte flyter, så att ∣σs′∣=Esεcu(x−d′)/x=700(x−50)/x|\sigma_s'| = E_s \varepsilon_{cu} (x - d')/x = 700 (x - 50)/x MPa. Jämvikt med N=0N = 0 ger

0,8⋅300⋅14,17⋅x+628⋅700⋅x−50x=273 300⇒x=59,6 mm0{,}8 \cdot 300 \cdot 14{,}17 \cdot x + 628 \cdot 700 \cdot \frac{x - 50}{x} = 273\,300 \quad \Rightarrow \quad x = 59{,}6 \text{ mm}

Kontroll av antagandet. Tryckarmeringens töjning är 3,5⋅(59,6−50)/59,6=0,563{,}5 \cdot (59{,}6 - 50)/59{,}6 = 0{,}56 ‰ <εyd< \varepsilon_{yd}, så den är elastisk med ∣σs′∣=113|\sigma_s'| = 113 MPa och Fs′=70,7F_s' = 70{,}7 kN, och antagandet var riktigt. Dragarmeringen har töjningen 3,5⋅(350−59,6)/59,6=17,13{,}5 \cdot (350 - 59{,}6)/59{,}6 = 17{,}1 ‰ och flyter. Med Fc=0,8⋅59,6⋅300⋅14,17=202,6F_c = 0{,}8 \cdot 59{,}6 \cdot 300 \cdot 14{,}17 = 202{,}6 kN ger ekv. (4.42)

M=202,6⋅(0,200−0,0238)+70,7⋅0,150+273,3⋅0,150=35,7+10,6+41,0=87,3 kNm\begin{aligned} M &= 202{,}6 \cdot (0{,}200 - 0{,}0238) + 70{,}7 \cdot 0{,}150 + 273{,}3 \cdot 0{,}150 \\ &= 35{,}7 + 10{,}6 + 41{,}0 = 87{,}3 \text{ kNm} \end{aligned}

D, rent drag. Bara armeringen bär, och all armering flyter. Dragkraften är negativ med kapitlets teckenregel:

N=−As,tot fyd=−1 257⋅435=−547 kN,M=0N = -A_{s,tot} \, f_{yd} = -1\,257 \cdot 435 = -547 \text{ kN}, \qquad M = 0

E, momentkapacitet vid NEd=580N_{Ed} = 580 kN. Anta att båda armeringslagren flyter. Armeringskrafterna tar då ut varandra, och tryckzonen fås ur 0,8x⋅b⋅fcd=NEd0{,}8x \cdot b \cdot f_{cd} = N_{Ed}:

x=NEd0,8 b fcd=580 0000,8⋅300⋅14,17=170,6 mmx = \frac{N_{Ed}}{0{,}8 \, b \, f_{cd}} = \frac{580\,000}{0{,}8 \cdot 300 \cdot 14{,}17} = 170{,}6 \text{ mm}

Kontroll av antagandet. εs′=3,5⋅(170,6−50)/170,6=2,47\varepsilon_s' = 3{,}5 \cdot (170{,}6 - 50)/170{,}6 = 2{,}47 ‰ och εs=3,5⋅(350−170,6)/170,6=3,68\varepsilon_s = 3{,}5 \cdot (350 - 170{,}6)/170{,}6 = 3{,}68 ‰, båda större än εyd\varepsilon_{yd}. Antagandet var riktigt. Ekv. (4.42) ger

MRd=580⋅(0,200−0,4⋅0,1706)+2⋅273,3⋅0,150=76,4+82,0=158,4 kNmM_{Rd} = 580 \cdot (0{,}200 - 0{,}4 \cdot 0{,}1706) + 2 \cdot 273{,}3 \cdot 0{,}150 = 76{,}4 + 82{,}0 = 158{,}4 \text{ kNm}

Punkterna och hela kurvan visas i figur 4.40b. Med tryckkraften 580 kN klarar tvärsnittet 81 % mer moment än vid ren böjning: normalkraften är gynnsam, eftersom punkt E ligger under det balanserade brottet. Momentkapaciteten används i exempel 4.11 och uppgift 4.10.

4.8.2 Första ordningens moment

Första ordningens moment M0EdM_{0Ed} beräknas för pelarens ursprungliga, oböjda geometri, men med hänsyn till formfel. Det består av två delar, se figur 4.41:

M0Ed(z)=M(z)+NEd⋅(e(z)+ei(z))(4.44)M_{0Ed}(z) = M(z) + N_{Ed} \cdot \left( e(z) + e_i(z) \right) \tag{4.44}

Excentriciteterna mäts från det ospruckna betongtvärsnittets tyngdpunkt (för ett symmetriskt tvärsnitt dess mitt). Summan e0=e+eie_0 = e + e_i i det kritiska snittet är den sammanlagda första ordningens excentriciteten i avsnitt 4.2. Om ändarnas excentriciteter är olika varierar e(z)e(z) linjärt längs pelaren. Alla bidrag ska verka åt samma håll om det ger det mest ogynnsamma fallet, vilket alltid gäller för formfelet.

Första ordningens moment i en ledad pelare. a) Normalkraften angriper med excentriciteterna eAe_AeA​ och eBe_BeB​, den transversella lasten qqq ger stödreaktionerna HAH_AHA​ och HBH_BHB​, och pelaren har formfelet eie_iei​ åt samma håll som lasterna böjer den. b) Moment från den excentriska normalkraften, c) från den transversella lasten och d) från formfelet. e) Summan M0Ed(z)M_{0Ed}(z)M0Ed​(z) enligt ekv. (4.44).
Figur 4.41 Första ordningens moment i en ledad pelare. a) Normalkraften angriper med excentriciteterna eAe_A och eBe_B, den transversella lasten qq ger stödreaktionerna HAH_A och HBH_B, och pelaren har formfelet eie_i åt samma håll som lasterna böjer den. b) Moment från den excentriska normalkraften, c) från den transversella lasten och d) från formfelet. e) Summan M0Ed(z)M_{0Ed}(z) enligt ekv. (4.44).

Formfel (imperfektioner)

Ingen pelare är helt rak och lodrät. EC2 beaktar avvikelserna i form och läge med en initiallutning θi\theta_i (EC2 7.2.1.2, formel (7.1)–(7.3)):

θi=αh⋅αm⋅12000,4≤αh=2l≤1,0,αm=0,5(1+1m)(4.45)\begin{aligned} \theta_i &= \alpha_h \cdot \alpha_m \cdot \frac{1}{200} \\ 0{,}4 \le \alpha_h &= \frac{2}{\sqrt{l}} \le 1{,}0, \qquad \alpha_m = \sqrt{0{,}5 \left( 1 + \frac{1}{m} \right)} \end{aligned} \tag{4.45}

där ll är längden i meter och mm antalet bärande delar som samverkar. För en enskild pelare är ll pelarens längd och m=1m = 1, så αm=1\alpha_m = 1. Faktorn αh\alpha_h beskriver att en stor avvikelse är mindre sannolik i en lång pelare, och αm\alpha_m att flera samverkande pelare sällan lutar lika mycket åt samma håll. Lutningen ger excentriciteten i det kritiska snittet (formel (7.5))

ei=θi⋅l02(4.46)e_i = \theta_i \cdot \frac{l_0}{2} \tag{4.46}

där l0l_0 är knäcklängden, betecknad LcrL_{cr} i ekv. (4.4) och bestämd enligt avsnitt 4.8.3. För en ledad pelare är det krokigheten i mitten och för en konsolpelare snedställningen i toppen, se figur 4.42. För väggar och enskilda pelare i avstyvade system får förenklat ei=l0/400e_i = l_0/400 användas, vilket motsvarar αh=1\alpha_h = 1.

Formfel hos en enskild pelare. a) Avstyvad, ledad pelare: lutningen θi\theta_iθi​ från varje ände ger excentriciteten eie_iei​ i mitten, eller samma moment av en fiktiv kraft Hi=2θiNH_i = 2 \theta_i NHi​=2θi​N i mitten med stödreaktionerna θiN\theta_i Nθi​N. b) Konsolpelare: snedställningen ger ei=θile_i = \theta_i lei​=θi​l i toppen (lika med θil0/2\theta_i l_0/2θi​l0​/2 med den teoretiska knäcklängden l0=2ll_0 = 2ll0​=2l), och inspänningen tar normalkraften och momentet NeiN e_iNei​; den fiktiva kraften är Hi=θiNH_i = \theta_i NHi​=θi​N i toppen. c) Minsta excentricitet vid tvärsnittsdimensionering. Omritad efter EC2 figur 7.1.
Figur 4.42 Formfel hos en enskild pelare. a) Avstyvad, ledad pelare: lutningen θi\theta_i från varje ände ger excentriciteten eie_i i mitten, eller samma moment av en fiktiv kraft Hi=2θiNH_i = 2 \theta_i N i mitten med stödreaktionerna θiN\theta_i N. b) Konsolpelare: snedställningen ger ei=θile_i = \theta_i l i toppen (lika med θil0/2\theta_i l_0/2 med den teoretiska knäcklängden l0=2ll_0 = 2l), och inspänningen tar normalkraften och momentet NeiN e_i; den fiktiva kraften är Hi=θiNH_i = \theta_i N i toppen. c) Minsta excentricitet vid tvärsnittsdimensionering. Omritad efter EC2 figur 7.1.

I stället för en excentricitet kan formfelet beskrivas med en fiktiv horisontell kraft HiH_i i det läge som ger störst moment (formel (7.6)–(7.7)): Hi=θiNH_i = \theta_i N för en icke avstyvad pelare och Hi=2θiNH_i = 2 \theta_i N för en avstyvad. Kraften är fiktiv och ska inte föras vidare till andra bärverksdelar. Formfelet ansätts alltid så att det blir så ogynnsamt som möjligt, det vill säga åt samma håll som pelaren böjs ut av lasterna och med samma form som utböjningen.

Minsta excentricitet

Ett tryckt tvärsnitt ska klara minst momentet (EC2 8.1.1(5), formel (8.1))

MEd,min=NEd⋅ed,min,ed,min=max⁡{h30;  20 mm}(4.47)M_{Ed,min} = N_{Ed} \cdot e_{d,min}, \qquad e_{d,min} = \max\left\{ \frac{h}{30} ;\; 20 \text{ mm} \right\} \tag{4.47}

där hh är tvärsnittets höjd i den riktning som studeras, se figur 4.42c. Minimimomentet täcker osäkerheter i modell och analys, och det gör att även en avsiktligt centriskt belastad pelare dimensioneras för ett moment. Det läggs inte till de andra excentriciteterna utan är en undre gräns för det dimensionerande momentet. Villkoret finns också i avsnitt 1.7.7.

4.8.3 Knäcklängd

Knäcklängden betecknas l0l_0 i EC2 och är densamma som LcrL_{cr} i ekv. (4.4). För en enskild pelare beror den på hur styvt pelarens ändar hålls mot rotation av anslutande balkar, bjälklag och grundplattor. EC2 O.5(3) ger knäcklängden för pelare i regelbundna ramar. För en avstyvad pelare, vars ändar hålls i sidled, gäller formel (O.9):

l0=0,5 l(1+fr10,45+fr1)(1+fr20,45+fr2)(4.48)l_0 = 0{,}5 \, l \sqrt{\left( 1 + \frac{f_{r1}}{0{,}45 + f_{r1}} \right) \left( 1 + \frac{f_{r2}}{0{,}45 + f_{r2}} \right)} \tag{4.48}

och för en icke avstyvad pelare, vars ändar kan förskjutas i sidled, formel (O.10):

l0=l⋅(1+2,4fr1+2,4fr2)(1+2,4fr1)(1+2,4fr2)1+1,2fr1+1,2fr2(4.49)l_0 = l \cdot \frac{\sqrt{(1 + 2{,}4 f_{r1} + 2{,}4 f_{r2})(1 + 2{,}4 f_{r1})(1 + 2{,}4 f_{r2})}}{1 + 1{,}2 f_{r1} + 1{,}2 f_{r2}} \tag{4.49}

Här är ll pelarens fria höjd mellan inspänningarna och fr1f_{r1}, fr2f_{r2} inspänningarnas relativa vekhet i ändarna 1 och 2 (k1k_1, k2k_2 i den äldre utgåvan av EC2). Vekheten är kvoten mellan pelarens böjstyvhet och inspänningens rotationsstyvhet, fr=(θ/M)⋅(EI/l)f_r = (\theta/M) \cdot (EI/l) enligt formel (O.11), där θ\theta är den vridning som momentet MM ger i de anslutande delarna. fr=0f_r = 0 är en helt stel inspänning och fr=∞f_r = \infty en led. Med de två gränsvärdena ger formlerna Eulerfallens teoretiska värden. De anslutande balkarnas styvhet ska räknas med hänsyn till sprickbildning om de inte är ospruckna i brottgränstillståndet (EC2 O.5(2)).

En helt stel inspänning finns sällan i verkligheten, och därför ska minst fr=0,1f_r = 0{,}1 användas för en inspänd ände. Det ger de praktiska värdena i tabell 4.9. Är inspänningen vekare, till exempel en grundplatta på eftergivlig mark eller en sprucken bjälklagsbalk, blir frf_r större och knäcklängden längre.

Tabell 4.9 Knäcklängdsfaktorn β = l₀/l för enskilda betongpelare: teoretiska värden och värden enligt EC2 formel (O.9) och (O.10) med f_r = 0,1 för en inspänd ände och f_r = ∞ för en led
PelareUpplagTeoretiskt β\betaβ\beta med fr=0,1f_r = 0{,}1
AvstyvadLedad – ledad11,0
AvstyvadFast inspänd – ledad0,70,77
AvstyvadFast inspänd – fast inspänd0,50,59
Icke avstyvadFast inspänd – fri (konsolpelare)22,23
Icke avstyvadFast inspänd – fast inspänd11,22

4.8.4 Slank eller oslank pelare

Andra ordningens moment får försummas om de är mindre än 10 % av första ordningens moment (EC2 7.4.1(3)). För en enskild pelare är det uppfyllt om slankhetstalet λ\lambda är mindre än gränsvärdet λlim\lambda_{lim} (EC2 O.6, formel (O.12)):

λlim=20⋅A⋅B⋅Cn,n=NEdAc fcd(4.50)\lambda_{lim} = \frac{20 \cdot A \cdot B \cdot C}{\sqrt{n}}, \qquad n = \frac{N_{Ed}}{A_c \, f_{cd}} \tag{4.50}

med

Slankhetstalet är λ=l0/i\lambda = l_0/i enligt ekv. (4.5), med tröghetsradien ii för det ospruckna betongtvärsnittet; för en rektangel är i=h/12i = h/\sqrt{12}. Gränsen minskar med normalkraften: ju större tryckkraft, desto kortare pelare räknas som slank. Den ökar med armeringsmängden och minskar med krypningen. Ändmoment som böjer pelaren i dubbel krökning (rm<0r_m < 0) ger en högre gräns, eftersom utböjningen då blir liten.

För en oslank pelare är det dimensionerande momentet första ordningens moment, men minst minimimomentet:

MEd=max⁡{M0Ed;  NEd⋅ed,min}≤MRd(NEd)(4.51)M_{Ed} = \max\left\{ M_{0Ed} ;\; N_{Ed} \cdot e_{d,min} \right\} \le M_{Rd}(N_{Ed}) \tag{4.51}

där M0EdM_{0Ed} är det största värdet av ekv. (4.44) längs pelaren och MRd(NEd)M_{Rd}(N_{Ed}) momentkapaciteten vid normalkraften NEdN_{Ed} i det ospruckna tvärsnittets tyngdpunkt. För en slank pelare ersätts M0EdM_{0Ed} med momentet inklusive andra ordningens effekter, se avsnitt 4.9.

Exempel 4.11 Kontroll av en oslank pelare

En avstyvad pelare med längden l=2,6l = 2{,}6 m är ledad i båda ändar och har tvärsnittet i exempel 4.10. Den belastas av NEd=580N_{Ed} = 580 kN, som från ett upplag angriper med den avsiktliga excentriciteten e=150e = 150 mm i båda ändar, åt samma håll, se figur 4.43. Det effektiva kryptalet är φef=1,4\varphi_{ef} = 1{,}4. Kontrollera att andra ordningens effekter får försummas och att pelaren har tillräcklig bärförmåga.

a) Pelaren i exempel 4.11: normalkraften angriper med excentriciteten eee i båda ändar, och formfelet eie_iei​ ansätts åt samma håll. b) Första ordningens moment: det konstanta NEdeN_{Ed} eNEd​e och tillskottet från formfelet, störst i mitten.
Figur 4.43 a) Pelaren i exempel 4.11: normalkraften angriper med excentriciteten ee i båda ändar, och formfelet eie_i ansätts åt samma håll. b) Första ordningens moment: det konstanta NEdeN_{Ed} e och tillskottet från formfelet, störst i mitten.

Knäcklängd och slankhet. Pelaren är avstyvad och ledad i båda ändar, så l0=l=2,6l_0 = l = 2{,}6 m (tabell 4.9). Med i=400/12=115,5i = 400/\sqrt{12} = 115{,}5 mm ger ekv. (4.5)

λ=l0i=2 600115,5=22,5\lambda = \frac{l_0}{i} = \frac{2\,600}{115{,}5} = 22{,}5

Slankhetsgräns. Den relativa normalkraften och det mekaniska armeringsinnehållet är

n=580 000120 000⋅14,17=0,341,ω=1 257⋅435120 000⋅14,17=0,322n = \frac{580\,000}{120\,000 \cdot 14{,}17} = 0{,}341, \qquad \omega = \frac{1\,257 \cdot 435}{120\,000 \cdot 14{,}17} = 0{,}322

Ändmomenten är lika, så rm=1r_m = 1 och C=0,7C = 0{,}7. Med A=1/(1+0,2⋅1,4)=0,781A = 1/(1 + 0{,}2 \cdot 1{,}4) = 0{,}781 och B=1+2⋅0,322=1,282B = \sqrt{1 + 2 \cdot 0{,}322} = 1{,}282 ger ekv. (4.50)

λlim=20⋅0,781⋅1,282⋅0,70,341=24,0\lambda_{lim} = \frac{20 \cdot 0{,}781 \cdot 1{,}282 \cdot 0{,}7}{\sqrt{0{,}341}} = 24{,}0

Kontroll av slankheten. λ=22,5<λlim=24,0\lambda = 22{,}5 < \lambda_{lim} = 24{,}0: pelaren är oslank, och andra ordningens effekter får försummas.

Formfel. αh=2/2,6=1,24\alpha_h = 2/\sqrt{2{,}6} = 1{,}24 begränsas till 1,0, och αm=1\alpha_m = 1. Ekv. (4.45) och ekv. (4.46) ger

θi=1200,ei=θi⋅l02=2 600400=6,5 mm\theta_i = \frac{1}{200}, \qquad e_i = \theta_i \cdot \frac{l_0}{2} = \frac{2\,600}{400} = 6{,}5 \text{ mm}

Första ordningens moment. Momentet är störst i mitten, där formfelet är störst. Ekv. (4.44) ger

M0Ed=NEd⋅(e+ei)=580⋅(0,150+0,0065)=90,8 kNmM_{0Ed} = N_{Ed} \cdot (e + e_i) = 580 \cdot (0{,}150 + 0{,}0065) = 90{,}8 \text{ kNm}

Minsta excentricitet. ed,min=max⁡{400/30;  20}=20e_{d,min} = \max\{400/30;\; 20\} = 20 mm, så MEd,min=580⋅0,020=11,6M_{Ed,min} = 580 \cdot 0{,}020 = 11{,}6 kNm, och MEd=M0Ed=90,8M_{Ed} = M_{0Ed} = 90{,}8 kNm enligt ekv. (4.51).

Bärförmåga. Momentkapaciteten vid NEd=580N_{Ed} = 580 kN är punkt E i exempel 4.10, MRd=158,4M_{Rd} = 158{,}4 kNm. Villkoret

MEd=90,8 kNm≤MRd=158,4 kNmM_{Ed} = 90{,}8 \text{ kNm} \le M_{Rd} = 158{,}4 \text{ kNm}

är uppfyllt, med utnyttjandegraden 90,8/158,4=0,5790{,}8/158{,}4 = 0{,}57.

Pelaren har god marginal: excentriciteten kan öka till 158,4/580−0,0065=0,267158{,}4/580 - 0{,}0065 = 0{,}267 m innan bärförmågan är nådd. Om samma pelare vore 3,0 m lång skulle den vara slank (λ=26,0>24,0\lambda = 26{,}0 > 24{,}0), och andra ordningens moment skulle behöva beräknas enligt avsnitt 4.9.