Kapitel 4 · KnäckningUtkast
4.8 Betongpelare: tvärsnittets respons och första ordningens moment
En pelare av armerad betong dimensioneras inte med en knäckkurva, som trä- och stålpelare i avsnitt 4.5 och avsnitt 4.6. Betongens respons är starkt icke-linjär: tvärsnittet spricker, betongen kryper och plasticeras, och bärförmågan för moment beror på hur stor normalkraft som verkar samtidigt. I stället används snittkraftsmetoden (jämför avsnitt 4.3): det dimensionerande momentet i pelarens kritiska snitt, med hänsyn till imperfektioner och andra ordningens effekter, jämförs med det moment som tvärsnittet kan bära samtidigt med normalkraften . Villkoret är .
Det här avsnittet behandlar de två första delarna av den kontrollen: hur ett pelartvärsnitt svarar på normalkraft och moment (interaktionsdiagrammet), och hur första ordningens moment bestäms, inklusive formfel och minsta excentricitet. Avsnittet avslutas med kriteriet för när en pelare är så kort (oslank) att andra ordningens moment kan försummas. Andra ordningens moment, och varför de är svårare att bestämma för betong än för stål, behandlas i avsnitt 4.9. Som i resten av kapitlet betecknar tryckkraftens storlek (avsnitt 4.1); EC2 skriver . I tvärsnittsanalysen räknas armeringens spänningar och töjningar som i kapitel 1, med drag positivt.
Notera: Kapitlet följer EN 1992-1-1:2023 (EC2) med rekommenderade värden. Boverkets konstruktionsregler (EKS, BFS 2024:6) hänvisar ännu till den äldre utgåvan SS-EN 1992-1-1:2005. För betongpelare märks skillnaden främst på tre ställen. Partialkoefficienten för betongens elasticitetsmodul är enligt EKS (tabell 3:7) mot 1,5 i EC2:2023 (tabell 4.3), så den dimensionerande styvheten blir högre med EKS. Reduktionsfaktorn för formfel har den undre gränsen i den äldre utgåvan mot 0,4 i den nya. De förenklade metoderna för andra ordningens effekter står i den äldre utgåvans huvudtext (avsnitt 5.8) men i den nya i den informativa bilagan O, och metoden med nominell styvhet finns inte längre kvar, se avsnitt 4.9.2.
4.8.1 Tvärsnittets respons
Stadium I, II och III
Ett armerat betongtvärsnitt med normalkraft och moment går igenom samma stadier som en balk, se avsnitt 2.1 och figur 4.37:
- Stadium I: tvärsnittet är osprucket, och både betong och armering är linjärt elastiska. Betongen tar även dragspänningar.
- Stadium II: tvärsnittet är böjsprucket. Betongen i dragzonen bär ingenting, men betong och armering är fortfarande linjärt elastiska.
- Stadium III: betongen i tryckzonen, armeringen eller båda har en icke-linjär respons. Brottgränstillståndet är nått när tvärsnittet inte kan bära mer, det vill säga när betongen når brottstukningen .
En tryckkraft fördröjer uppsprickningen: tvärsnittet spricker först när momentet är så stort att spänningen i den dragna kanten blir drag trots normalkraften. Därför har en pelare med stor tryckkraft ofta stora osprucka delar, medan en lätt belastad pelare beter sig nästan som en balk.
Moment, krökning och normalkraft
För en balk är momentkapaciteten en egenskap hos tvärsnittet. För en pelare är den det inte: momentkapaciteten beror på den normalkraft som verkar samtidigt. Figur 4.38a visar sambandet mellan moment och krökning för ett och samma pelartvärsnitt vid tre olika tryckkrafter, beräknat med de materialsamband som EC2 anger för icke-linjär analys (7.4.3.3). Med en måttlig tryckkraft flyter dragarmeringen först och tvärsnittet kan sedan krökas mycket innan betongen krossas. Med en stor tryckkraft krossas betongen innan armeringen flyter, och brottet är sprött.
Om momentkapaciteten beräknas för många olika värden på normalkraften fås interaktionsdiagrammet i figur 4.38b. Varje punkt på kurvan är en kombination av och som ger brott. Kombinationer innanför kurvan kan bäras, kombinationer utanför kan det inte. Kurvan har tre delar:
- Dragbrott (nedre delen): dragarmeringen flyter innan betongen krossas. Här ökar momentkapaciteten med tryckkraften, eftersom tryckkraften minskar den dragkraft som armeringen måste ta. Normalkraften är alltså gynnsam.
- Balanserat brott: betongen krossas samtidigt som dragarmeringen börjar flyta. Här är momentkapaciteten störst.
- Tryckbrott (övre delen): betongen krossas innan dragarmeringen flyter. Här minskar momentkapaciteten när tryckkraften ökar, och normalkraften är ogynnsam.
Ändpunkterna är ren böjning (), rent tryck och rent drag. Att normalkraften kan vara gynnsam är viktigt vid dimensioneringen: en lastkombination med liten normalkraft och stort moment kan vara farligare än den med störst normalkraft. Samma typ av diagram för stål och trä, där materialen är elastiska eller elastoplastiska, jämförs i avsnitt 4.3.
Inre jämvikt
Varje punkt i interaktionsdiagrammet beräknas med tvärsnittsmodellen för brottgränstillståndet i avsnitt 1.7.7: plana tvärsnitt, ingen draghållfasthet, spänningsblocket och elastisk–idealplastisk armering. För ett valt läge på neutrallagret ger töjningsfördelningen spänningarna i armeringen, och jämvikt ger normalkraften och momentet kring tvärsnittets mitt, se figur 4.39:
med , armeringens spänningar positiva för drag och positiv för tryck. Det är samma samband som ekv. (1.35) och ekv. (1.36). När ändras från noll (rent drag) till oändligheten (rent tryck) ritas hela kurvan upp. Normalkraften och momentet kring mitten kan också ersättas med en enda tryckkraft på avståndet från mitten.
Tre punkter räcker ofta för att skissa diagrammet, och de kan beräknas för hand:
- Rent tryck. Hela tvärsnittet är tryckt och all armering flyter. Med spänningsblocket över hela höjden är bärförmågan (EC2 8.1.1(8), formel (8.3))
- Balanserat brott. Betongen når samtidigt som dragarmeringen når , vilket ger enligt ekv. (1.30).
- Ren böjning. som för en dubbelarmerad balk, avsnitt 1.7.5.
Momentkapaciteten för en given normalkraft, den punkt som behövs vid kontrollen , fås genom att lösa ur den första ekvationen i ekv. (4.42) och sätta in i den andra. För ett symmetriskt armerat tvärsnitt där båda armeringslagren flyter tar armeringskrafterna ut varandra i jämviktsekvationen, och tryckzonen fås direkt: .
Hur tvärsnittet svarar när armeringsmängd, mått och normalkraft ändras kan prövas i den interaktiva figur 1.4 och i interaktionsdiagrammet i figur 4.46.
Exempel 4.10 Interaktionsdiagram för ett pelartvärsnitt
Ett pelartvärsnitt mm i C25/30 är armerat med 2 20 B500B vid vardera kortsidan, med tyngdpunkten 50 mm från kanten, se figur 4.40a. Pelaren böjs i den styva riktningen, så mm. Bestäm punkterna A (rent tryck), B (balanserat brott), C (ren böjning) och D (rent drag) i interaktionsdiagrammet, och momentkapaciteten E vid kN.
Material. MPa enligt ekv. (1.14) (), MPa och ‰. Armeringen är mm² per sida, mm och mm. Betongarean är mm².
A, rent tryck. ekv. (4.43) ger
och , eftersom tvärsnittet är symmetriskt.
B, balanserat brott. ekv. (1.30) ger
Tryckarmeringens töjning är ‰ , så den flyter. Armeringskrafterna är lika stora, kN, och tar ut varandra. Betongens tryckkraft är
så kN (tryck). Momentet kring mitten enligt ekv. (4.42) är
C, ren böjning. Anta att tryckarmeringen inte flyter, så att MPa. Jämvikt med ger
Kontroll av antagandet. Tryckarmeringens töjning är ‰ , så den är elastisk med MPa och kN, och antagandet var riktigt. Dragarmeringen har töjningen ‰ och flyter. Med kN ger ekv. (4.42)
D, rent drag. Bara armeringen bär, och all armering flyter. Dragkraften är negativ med kapitlets teckenregel:
E, momentkapacitet vid kN. Anta att båda armeringslagren flyter. Armeringskrafterna tar då ut varandra, och tryckzonen fås ur :
Kontroll av antagandet. ‰ och ‰, båda större än . Antagandet var riktigt. Ekv. (4.42) ger
Punkterna och hela kurvan visas i figur 4.40b. Med tryckkraften 580 kN klarar tvärsnittet 81 % mer moment än vid ren böjning: normalkraften är gynnsam, eftersom punkt E ligger under det balanserade brottet. Momentkapaciteten används i exempel 4.11 och uppgift 4.10.
4.8.2 Första ordningens moment
Första ordningens moment beräknas för pelarens ursprungliga, oböjda geometri, men med hänsyn till formfel. Det består av två delar, se figur 4.41:
- det avsiktliga momentet från lasterna: moment från transversell last, till exempel vind, och moment från en normalkraft som angriper med en avsiktlig excentricitet , till exempel från en konsol eller ett ensidigt upplagt bjälklag;
- det oavsiktliga momentet från formfel, det vill säga pelarens oavsiktliga snedställning eller krokighet.
Excentriciteterna mäts från det ospruckna betongtvärsnittets tyngdpunkt (för ett symmetriskt tvärsnitt dess mitt). Summan i det kritiska snittet är den sammanlagda första ordningens excentriciteten i avsnitt 4.2. Om ändarnas excentriciteter är olika varierar linjärt längs pelaren. Alla bidrag ska verka åt samma håll om det ger det mest ogynnsamma fallet, vilket alltid gäller för formfelet.
Formfel (imperfektioner)
Ingen pelare är helt rak och lodrät. EC2 beaktar avvikelserna i form och läge med en initiallutning (EC2 7.2.1.2, formel (7.1)–(7.3)):
där är längden i meter och antalet bärande delar som samverkar. För en enskild pelare är pelarens längd och , så . Faktorn beskriver att en stor avvikelse är mindre sannolik i en lång pelare, och att flera samverkande pelare sällan lutar lika mycket åt samma håll. Lutningen ger excentriciteten i det kritiska snittet (formel (7.5))
där är knäcklängden, betecknad i ekv. (4.4) och bestämd enligt avsnitt 4.8.3. För en ledad pelare är det krokigheten i mitten och för en konsolpelare snedställningen i toppen, se figur 4.42. För väggar och enskilda pelare i avstyvade system får förenklat användas, vilket motsvarar .
I stället för en excentricitet kan formfelet beskrivas med en fiktiv horisontell kraft i det läge som ger störst moment (formel (7.6)–(7.7)): för en icke avstyvad pelare och för en avstyvad. Kraften är fiktiv och ska inte föras vidare till andra bärverksdelar. Formfelet ansätts alltid så att det blir så ogynnsamt som möjligt, det vill säga åt samma håll som pelaren böjs ut av lasterna och med samma form som utböjningen.
Minsta excentricitet
Ett tryckt tvärsnitt ska klara minst momentet (EC2 8.1.1(5), formel (8.1))
där är tvärsnittets höjd i den riktning som studeras, se figur 4.42c. Minimimomentet täcker osäkerheter i modell och analys, och det gör att även en avsiktligt centriskt belastad pelare dimensioneras för ett moment. Det läggs inte till de andra excentriciteterna utan är en undre gräns för det dimensionerande momentet. Villkoret finns också i avsnitt 1.7.7.
4.8.3 Knäcklängd
Knäcklängden betecknas i EC2 och är densamma som i ekv. (4.4). För en enskild pelare beror den på hur styvt pelarens ändar hålls mot rotation av anslutande balkar, bjälklag och grundplattor. EC2 O.5(3) ger knäcklängden för pelare i regelbundna ramar. För en avstyvad pelare, vars ändar hålls i sidled, gäller formel (O.9):
och för en icke avstyvad pelare, vars ändar kan förskjutas i sidled, formel (O.10):
Här är pelarens fria höjd mellan inspänningarna och , inspänningarnas relativa vekhet i ändarna 1 och 2 (, i den äldre utgåvan av EC2). Vekheten är kvoten mellan pelarens böjstyvhet och inspänningens rotationsstyvhet, enligt formel (O.11), där är den vridning som momentet ger i de anslutande delarna. är en helt stel inspänning och en led. Med de två gränsvärdena ger formlerna Eulerfallens teoretiska värden. De anslutande balkarnas styvhet ska räknas med hänsyn till sprickbildning om de inte är ospruckna i brottgränstillståndet (EC2 O.5(2)).
En helt stel inspänning finns sällan i verkligheten, och därför ska minst användas för en inspänd ände. Det ger de praktiska värdena i tabell 4.9. Är inspänningen vekare, till exempel en grundplatta på eftergivlig mark eller en sprucken bjälklagsbalk, blir större och knäcklängden längre.
| Pelare | Upplag | Teoretiskt | med |
|---|---|---|---|
| Avstyvad | Ledad – ledad | 1 | 1,0 |
| Avstyvad | Fast inspänd – ledad | 0,7 | 0,77 |
| Avstyvad | Fast inspänd – fast inspänd | 0,5 | 0,59 |
| Icke avstyvad | Fast inspänd – fri (konsolpelare) | 2 | 2,23 |
| Icke avstyvad | Fast inspänd – fast inspänd | 1 | 1,22 |
4.8.4 Slank eller oslank pelare
Andra ordningens moment får försummas om de är mindre än 10 % av första ordningens moment (EC2 7.4.1(3)). För en enskild pelare är det uppfyllt om slankhetstalet är mindre än gränsvärdet (EC2 O.6, formel (O.12)):
med
- , där är det effektiva kryptalet (ekv. (4.55)). Är det okänt får användas.
- , där är det mekaniska armeringsinnehållet med all längsarmering . Är det okänt får användas.
- , där är kvoten mellan ändmomenten (, positiv om de ger drag på samma sida). För icke avstyvade pelare, och för avstyvade pelare där första ordningens moment främst kommer från formfel eller transversell last, är och .
Slankhetstalet är enligt ekv. (4.5), med tröghetsradien för det ospruckna betongtvärsnittet; för en rektangel är . Gränsen minskar med normalkraften: ju större tryckkraft, desto kortare pelare räknas som slank. Den ökar med armeringsmängden och minskar med krypningen. Ändmoment som böjer pelaren i dubbel krökning () ger en högre gräns, eftersom utböjningen då blir liten.
För en oslank pelare är det dimensionerande momentet första ordningens moment, men minst minimimomentet:
där är det största värdet av ekv. (4.44) längs pelaren och momentkapaciteten vid normalkraften i det ospruckna tvärsnittets tyngdpunkt. För en slank pelare ersätts med momentet inklusive andra ordningens effekter, se avsnitt 4.9.
Exempel 4.11 Kontroll av en oslank pelare
En avstyvad pelare med längden m är ledad i båda ändar och har tvärsnittet i exempel 4.10. Den belastas av kN, som från ett upplag angriper med den avsiktliga excentriciteten mm i båda ändar, åt samma håll, se figur 4.43. Det effektiva kryptalet är . Kontrollera att andra ordningens effekter får försummas och att pelaren har tillräcklig bärförmåga.
Knäcklängd och slankhet. Pelaren är avstyvad och ledad i båda ändar, så m (tabell 4.9). Med mm ger ekv. (4.5)
Slankhetsgräns. Den relativa normalkraften och det mekaniska armeringsinnehållet är
Ändmomenten är lika, så och . Med och ger ekv. (4.50)
Kontroll av slankheten. : pelaren är oslank, och andra ordningens effekter får försummas.
Formfel. begränsas till 1,0, och . Ekv. (4.45) och ekv. (4.46) ger
Första ordningens moment. Momentet är störst i mitten, där formfelet är störst. Ekv. (4.44) ger
Minsta excentricitet. mm, så kNm, och kNm enligt ekv. (4.51).
Bärförmåga. Momentkapaciteten vid kN är punkt E i exempel 4.10, kNm. Villkoret
är uppfyllt, med utnyttjandegraden .
Pelaren har god marginal: excentriciteten kan öka till m innan bärförmågan är nådd. Om samma pelare vore 3,0 m lång skulle den vara slank (), och andra ordningens moment skulle behöva beräknas enligt avsnitt 4.9.