Kapitel 3 · Förband och förankringUtkast

3.2 Stål: skruvar och skruvförband

Skruvförband är det vanligaste sättet att foga samman stålkonstruktioner på byggplatsen: delarna tillverkas och svetsas i verkstaden och skruvas ihop vid montaget. Varför förband behövs och hur de klassas efter styvhet och bärförmåga beskrivs i avsnitt 3.1. Det här avsnittet går igenom själva skruven (delar, hållfasthetsklasser och hål), hur kraften förs över i olika typer av skruvförband och vilka kant- och centrumavstånd som krävs. Bärförmågan för enskilda skruvar behandlas i avsnitt 3.3 och kraftfördelningen i en skruvgrupp i avsnitt 3.4.

3.2.1 Skruv, mutter och bricka

Ett skruvförband består av skruv, mutter och normalt en bricka under mutter och skruvhuvud, se figur 3.4. Skruven har ett huvud, en ogängad del som kallas stam och en gängad del. I äldre svensk litteratur kallas skruven bult, och skruvförband bultförband; i dagens terminologi är en bult en ogängad tapp. Brickan fördelar trycket från huvud och mutter mot plåten och skyddar ytan när muttern dras åt.

a) Skruvförband med två plåtar: skruvhuvud, brickor, mutter, stam och gänga. b) Stammens area AAA, gängans spänningsarea AsA_sAs​ och hålets diameter d0d_0d0​ (spelet är överdrivet). Omritad efter kompendiet, figur S8.1 och S8.5.
Figur 3.4 a) Skruvförband med två plåtar: skruvhuvud, brickor, mutter, stam och gänga. b) Stammens area AA, gängans spänningsarea AsA_s och hålets diameter d0d_0 (spelet är överdrivet). Omritad efter kompendiet, figur S8.1 och S8.5.

Skruven har två tvärsnittsareor som båda används i dimensioneringen:

Eftersom As<AA_s < A går en dragen skruv till brott i gängan, och en skjuvad skruv är svagare om skjuvplanet går genom gängan än genom stammen. Areor och håldiametrar för vanliga skruvar finns i tabell 3.1.

Tabell 3.1 Areor och normal håldiameter för skruvar med grov gänga. Spänningsarean enligt ISO 898-1, håldiametern enligt EN 1090-2, 6.6
Skruvdd (mm)AA (mm²)AsA_s (mm²)d0d_0 (mm)
M121211384,313
M161620115718
M202031424522
M222238030324
M242445235326
M272757345930
M303070756133
M36361 01881739

Hållfasthetsklasser

Skruvens hållfasthet anges med två tal, till exempel 8.8. Det första talet är brottgränsen fubf_{ub} i hundratals MPa och det andra är kvoten mellan sträckgräns och brottgräns. En skruv 8.8 har alltså fub=800f_{ub} = 800 MPa och fyb=0,8⋅800=640f_{yb} = 0{,}8 \cdot 800 = 640 MPa, och en skruv 10.9 har fub=1 000f_{ub} = 1\,000 MPa och fyb=900f_{yb} = 900 MPa. Beteckningen är instansad på skruvhuvudet tillsammans med tillverkarens märke. De nominella värdena används som karakteristiska värden, se tabell 3.2.

Tabell 3.2 Sträckgräns och brottgräns för skruvar (MPa) enligt EC3-1-8 5.1.1, tabell 5.1
Hållfasthetsklass4.64.85.65.86.88.810.9
fybf_{yb}240320300400480640900
fubf_{ub}4004005005006008001 000

I byggnadskonstruktioner används oftast 8.8, och ibland 4.6 eller 10.9. Klasserna 8.8 och 10.9 kallas höghållfasta och är de enda som får förspännas (EC3-1-8 5.1.2). Muttern väljs med minst samma hållfasthetsklass som skruven, så att det är skruven och inte gängorna i muttern som går till brott; se avsnitt 3.3.4.

Hålets diameter

För att skruven ska gå att montera görs hålet något större än skruven. Ett större spel underlättar montaget, men förbandet glider då en bit innan skruvarna ligger an mot hålkanterna, vilket ger större deformationer redan vid låg last. För normala runda hål gäller (EN 1090-2, 6.6, som EC3-1-8 5.4.1 hänvisar till):

d0={d+1 mmM12 och M14d+2 mmM16 till M24d+3 mmM27 och större(3.1)d_0 = \begin{cases} d + 1 \text{ mm} & \text{M12 och M14} \\ d + 2 \text{ mm} & \text{M16 till M24} \\ d + 3 \text{ mm} & \text{M27 och större} \end{cases} \tag{3.1}

Det finns också förstorade hål och avlånga hål (slitsar). De används för att ta upp toleranser eller tillåta rörelser och ger reducerad bärförmåga; de behandlas inte i boken.

3.2.2 Kraftöverföring i skruvförband

Ett skruvförband kan belastas på två principiellt olika sätt. I ett skjuvförband verkar kraften vinkelrätt mot skruvens axel, och i ett dragförband verkar den längs axeln. Kraften i ett skjuvförband kan i sin tur föras över på två sätt, se figur 3.5:

Kraftöverföring i ett skjuvförband. a) Hålkanttryck mot skruvstammen och skjuvning i skruven. b) Förspänd skruv: friktion i kontaktytan mellan plåtarna. Omritad efter kompendiet, figur S8.11.
Figur 3.5 Kraftöverföring i ett skjuvförband. a) Hålkanttryck mot skruvstammen och skjuvning i skruven. b) Förspänd skruv: friktion i kontaktytan mellan plåtarna. Omritad efter kompendiet, figur S8.11.

Friktionsförband är styvare och tål upprepad och växlande last bättre, eftersom spänningskoncentrationerna vid hålkanterna blir mycket mindre. De kräver å andra sidan höghållfasta skruvar, behandlade kontaktytor (till exempel blästrade) och kontrollerad åtdragning, och blir därför dyrare. De används där glidning inte får ske: vid växlande last, vid utmattning och i förband där deformationer måste begränsas.

EC3-1-8 5.4.1 delar in skruvförbanden i fem kategorier efter hur kraften förs över och vad som ska kontrolleras, se tabell 3.3. Bärförmågorna i tabellens sista kolumn redovisas i avsnitt 3.3.

Tabell 3.3 Kategorier av skruvförband och vad som kontrolleras, efter EC3-1-8 5.4.1 och tabell 5.4
KategoriTypSkruvarKontroll
ASkjuvförband, hålkanttryck4.6–10.9, ej förspändaFv,RdF_{v,Rd} och Fb,RdF_{b,Rd} i ULS
BGlidfritt i SLS8.8, 10.9, förspändaFs,Rd,serF_{s,Rd,ser} i SLS; som A i ULS
CGlidfritt i ULS8.8, 10.9, förspändaFs,RdF_{s,Rd} i ULS och nettotvärsnittet
DDragförband, ej förspända4.6–10.9Ft,RdF_{t,Rd} och Bp,RdB_{p,Rd} i ULS
EDragförband, förspända8.8, 10.9, förspändasom D

Kategori D ska inte användas om dragkraften växlar ofta, men går bra för till exempel vindlast. Förspända dragförband (kategori E) håller ihop plåtarna så att skruvkraften knappt ändras när lasten varierar, vilket är gynnsamt vid utmattning.

Antal skjuvplan

Ett skjuvplan är ett snitt där två plåtar möts och där skruven skjuvas. Antalet skjuvplan räknas som antalet ställen där plåtarna “skär” skruven, se figur 3.6:

a) Enskärigt förband med ett skjuvplan per skruv. b) Tvåskärigt förband med två skjuvplan per skruv; mittplåten för kraften FFF och täckplåtarna F/2F/2F/2 var. Omritad efter kursens föreläsningsbilder.
Figur 3.6 a) Enskärigt förband med ett skjuvplan per skruv. b) Tvåskärigt förband med två skjuvplan per skruv; mittplåten för kraften FF och täckplåtarna F/2F/2 var. Omritad efter kursens föreläsningsbilder.

3.2.3 Kant- och centrumavstånd

Hålens läge beskrivs med fyra mått, se figur 3.7. Index 1 betecknar avstånd i kraftens riktning och index 2 avstånd vinkelrätt mot den:

Beteckningar för kant- och centrumavstånd. Plåten dras åt höger, så skruvarna trycker plåten mot dess vänstra ände. Omritad efter EC3-1-8 figur 5.3.
Figur 3.7 Beteckningar för kant- och centrumavstånd. Plåten dras åt höger, så skruvarna trycker plåten mot dess vänstra ände. Omritad efter EC3-1-8 figur 5.3.

Små avstånd ger risk för att plåten slits ut mellan hålen eller mot kanten (se avsnitt 3.3.1), och skruvarna måste också gå att montera med verktyg. Stora avstånd ger risk för korrosion i springan mellan plåtarna och, i tryckta delar, för att plåten bucklar ut mellan skruvarna. EC3-1-8 5.8 anger därför både minsta och största avstånd, se tabell 3.4. Bärförmågan för hålkanttryck växer med e1e_1 och p1p_1, så de minsta avstånden räcker sällan för att utnyttja skruvarna fullt.

Tabell 3.4 Minsta och största kant- och centrumavstånd för stål enligt EN 10025 (ej väderbeständigt stål), efter EC3-1-8 5.8, tabell 5.8. t är tjockleken hos den tunnaste yttre plåten
AvståndMinstStörst, utsatt för väderStörst, ej utsatt för väder
e1e_1, e2e_21,2d01{,}2 d_04t+404t + 40 mmingen gräns
p1p_12,2d02{,}2 d_0min⁡{14t; 200 mm}\min\{14t;\ 200 \text{ mm}\}min⁡{14t; 200 mm}\min\{14t;\ 200 \text{ mm}\}
p2p_22,4d02{,}4 d_0min⁡{14t; 200 mm}\min\{14t;\ 200 \text{ mm}\}min⁡{14t; 200 mm}\min\{14t;\ 200 \text{ mm}\}

De största avstånden i tryckta delar finns för att förhindra buckling mellan skruvarna. Den behöver inte kontrolleras om p1/t<9εp_1/t < 9\varepsilon (fotnot b till tabell 5.8, ε\varepsilon enligt ekv. (1.7)). Med förskjutna skruvrader får p2p_2 minskas till 1,2d01{,}2 d_0 om avståndet mellan två skruvar är minst 2,4d02{,}4 d_0.

Exempel 3.1 Kontroll av kant- och centrumavstånd

Två plattstål 250×15250 \times 15 mm är skarvade omlott med fyra skruvar M24 i två rader, se figur 3.12 i exempel 3.2. Kantavstånden är e1=50e_1 = 50 mm och e2=65e_2 = 65 mm, centrumavstånden p1=80p_1 = 80 mm och p2=120p_2 = 120 mm. Förbandet sitter inomhus. Kontrollera att avstånden uppfyller kraven.

Håldiameter. För M24 ger ekv. (3.1) d0=24+2=26d_0 = 24 + 2 = 26 mm.

Minsta avstånd. Kraven i tabell 3.4 blir

e1=50 mm≥1,2d0=31,2 mme2=65 mm≥1,2d0=31,2 mmp1=80 mm≥2,2d0=57,2 mmp2=120 mm≥2,4d0=62,4 mm\begin{aligned} e_1 &= 50 \text{ mm} \ge 1{,}2 d_0 = 31{,}2 \text{ mm} \\ e_2 &= 65 \text{ mm} \ge 1{,}2 d_0 = 31{,}2 \text{ mm} \\ p_1 &= 80 \text{ mm} \ge 2{,}2 d_0 = 57{,}2 \text{ mm} \\ p_2 &= 120 \text{ mm} \ge 2{,}4 d_0 = 62{,}4 \text{ mm} \end{aligned}

Största avstånd. Förbandet är inte utsatt för väder, så kantavstånden har ingen övre gräns. För centrumavstånden gäller

min⁡{14t; 200}=min⁡{14⋅15; 200}=200 mm≥p1, p2\min\{14t;\ 200\} = \min\{14 \cdot 15;\ 200\} = 200 \text{ mm} \ge p_1,\ p_2

Slutsats. Alla avstånd uppfyller kraven. Avstånden är större än minimivärdena, vilket ger högre hålkanttryckskapacitet än minimimåtten skulle ge; bärförmågan beräknas i exempel 3.2.