Kapitel 3 · Förband och förankringUtkast
3.4 Skruvförband: kraftfördelning i skruvgrupper
I många förband angriper lasten inte i skruvgruppens tyngdpunkt. En konsol som bär en balk, ett livskarvförband eller en vindförbandsanslutning belastar skruvgruppen med en kraft och ett moment i gruppens eget plan. Det här avsnittet härleder hur kraften fördelas på de enskilda skruvarna när gruppen belastas av en vertikal kraft , en horisontell kraft och ett moment , och hur den mest belastade skruven hittas. Skruvens bärförmåga, som skruvkraften sedan jämförs med, finns i avsnitt 3.3.
3.4.1 Antaganden
Fördelningen beräknas linjärt elastiskt, vilket EC3-1-8 4.2(4) alltid tillåter. Den bygger på följande antaganden:
- De förbundna plåtarna är styva i sitt plan jämfört med skruvarna: de deformeras inte, utan förskjuts och roterar som stela kroppar i förhållande till varandra.
- Alla skruvar är lika och har samma linjära styvhet : skruvkraften är proportionell mot den relativa förskjutningen mellan plåtarna vid skruven, .
- Friktionen mellan plåtarna försummas.
Enligt EC3-1-8 5.13 ska kraftfördelningen mellan skruvarna i ett förband med moment, och eventuellt normalkraft, i regel antas linjärt elastisk. I kategori A får en plastisk fördelning användas om seghetsvillkoret i Seghetsvillkoret är uppfyllt; i kategori C ska fördelningen vara elastisk; kategori B räknas som C i SLS och som A i ULS. Enligt 4.2(4) får en linjärt elastisk fördelning alltid användas, och det gör det här avsnittet.
3.4.2 Kraftförflyttning
En kraft som angriper utanför skruvgruppens tyngdpunkt ersätts med samma kraft i tyngdpunkten plus ett moment, se figur 3.16. För lika skruvar ligger tyngdpunkten i medelvärdet av skruvarnas koordinater, och . Med origo i tyngdpunkten, åt höger och nedåt ger en vertikal kraft (positiv nedåt) och en horisontell kraft (positiv åt höger) som angriper i punkten momentet
kring tyngdpunkten, positivt medsols (i klockans visares riktning). För en vertikal kraft på avståndet till höger om tyngdpunkten blir . Teckenkonventionen sammanfattas i figur 3.17.
3.4.3 Krafter från V och H
En kraft genom tyngdpunkten ger plåten en ren förskjutning utan rotation. Alla skruvar förskjuts lika mycket och får därför lika stor kraft, se figur 3.17a och b:
där är antalet skruvar. Krafterna är riktade som lasten.
Att alla skruvar får lika stor kraft följer av antagande 1 om styva plåtar. Det kan verka motsägelsefullt mot avsnitt 3.3.8, där de yttersta skruvarna i ett långt förband får mer kraft än de mittersta. Den ojämna fördelningen beror på att plåtarna töjs mellan skruvarna, vilket den stela modellen bortser från. I kompakta skruvgrupper som de i det här avsnittet är plåtarnas töjning liten i förhållande till skruvarnas förskjutning, och fördelningen blir nästan jämn. EC3-1-8 använder också den jämna fördelningen och tar hand om skillnaden på två sätt: hålkanterna plasticeras och jämnar ut krafterna om seghetsvillkoret är uppfyllt (5.11(1)), och om avståndet mellan de yttersta skruvarna i kraftriktningen är större än reduceras bärförmågan med , se ekv. (3.16). Den reduktionen gäller då även här.
3.4.4 Krafter från momentet
Momentet vrider den belastade plåten vinkeln kring tyngdpunkten C, se figur 3.18. En skruv på avståndet från C förskjuts då sträckan vinkelrätt mot radien, och skruvkraften blir
Skruvkrafterna är alltså vinkelräta mot radien och proportionella mot avståndet till tyngdpunkten. Deras moment kring C ska tillsammans vara lika med det yttre momentet:
Löser man ut och sätter in i uttrycket för får man
Summan kallas skruvgruppens polära tröghetsmoment (med skruvarnas area satt till 1). Styvheten och vinkeln försvinner ur resultatet; bara geometrin behövs.
Här har antagande 2, att alla skruvar har samma styvhet , betydelse. Bara då kan brytas ut ur summan och förkortas bort. Om skruvarna hade olika styvhet , till exempel olika diametrar, skulle kraften bli . Styvare skruvar skulle då ta mer, och plåten skulle rotera kring styvheternas tyngdpunkt i stället för kring den geometriska tyngdpunkten. Samma antagande ligger bakom den jämna fördelningen och ovan.
Kraftens komposanter fås med likformiga trianglar: komposanten i -led förhåller sig till som till , och komposanten i -led som till . Med teckenkonventionen ovan (medsols positivt, nedåt) blir
Kontroll med figur 3.17c: ett medsols moment trycker en skruv ovanför tyngdpunkten () åt höger () och en skruv till höger om tyngdpunkten () nedåt ().
3.4.5 Total skruvkraft
Bidragen från , och adderas komposantvis:
och skruvkraften är resultanten
Den mest belastade skruven är den där bidragen från momentet och från krafterna samverkar, och det är nästan alltid en hörnskruv, eftersom den har störst . Det räcker därför i regel att räkna på hörnskruvarna och välja den största. Den punkt där skruvkraften skulle vara noll är plåtens momentana rotationscentrum: kring den punkten rör sig plåten bara som en rotation. För en vertikal kraft på avståndet till höger om tyngdpunkten (, ) ger ekv. (3.21) för och för
Rotationscentrum ligger alltså på motsatt sida om tyngdpunkten från lasten, och ju större excentriciteten är, desto närmare tyngdpunkten hamnar det. När går mot oändligheten (rent moment) sammanfaller det med tyngdpunkten.
Skruvkraften jämförs sedan med skruvens bärförmåga, och . Eftersom kraften är snett riktad kan hålkanttrycket kontrolleras med komposanter enligt avsnitt 3.3.3, eller, på säkra sidan, med det minsta kant- och centrumavståndet i alla riktningar.
Figur 3.19 Skruvkrafter i en rektangulär skruvgrupp med en vertikal kraft på avståndet från tyngdpunkten och en horisontell kraft genom tyngdpunkten. Ändra antal skruvar, avstånd och last och se vilken skruv som blir mest belastad.
I den interaktiva figur 3.19 syns hur momentbidraget växer när ökar och hur större avstånd mellan skruvarna (större ) minskar det. Fler skruvar i en rad längs lastens riktning hjälper mindre än att sprida skruvarna ut från tyngdpunkten.
Obs: Om skruvgruppens origo inte läggs i tyngdpunkten kopplas ekvationerna ihop och translation och rotation måste lösas som ett ekvationssystem. Att flytta lasten till tyngdpunkten först gör räkningen enkel.
Exempel 3.4 Konsol fastskruvad i en pelare
En konsolplåt ( mm) är fastskruvad i en pelarfläns ( mm) med fyra skruvar M20 8.8 enligt figur 3.20. Skruvarna sitter i ett rutmönster mm, och alla kantavstånd är minst 40 mm. Den vertikala lasten angriper 250 mm till höger om skruvgruppens tyngdpunkt, och en horisontell last angriper 90 mm ovanför tyngdpunkten. Stål S275. Skjuvplanet går genom gängan. Bestäm den största dimensionerande last som skruvförbandet kan bära.
Geometri. Med origo i tyngdpunkten ligger skruvarna i mm och mm. Ekv. (3.19) ger
Moment kring tyngdpunkten. angriper i mm och i mm (ovanför). Ekv. (3.17) ger
Båda lasterna vrider konsolen medsols.
Mest belastade skruven. Skruv 1, uppe till höger, har mm och mm; där samverkar alla bidrag. Ekv. (3.21) ger
och ekv. (3.22) ger
Skruven nere till höger får och samma , alltså , och de två vänstra skruvarna mindre än .
Skruvens bärförmåga. Skjuvbärförmågan med ett skjuvplan genom gängan ( mm², tabell 3.1) är enligt ekv. (3.2)
Hålkanttrycket kontrolleras på säkra sidan i den tunnaste plåten ( mm) med det minsta kantavståndet 40 mm i alla riktningar, mm och MPa. Ekv. (3.4) och ekv. (3.3) ger
och begränsningen för kantskruvar, ekv. (3.5), ger kN, som inte är avgörande. Skjuvningen avgör: kN.
Största last. Villkoret ger
Vid den lasten är skruvkraften i skruv 1 kN och kN, riktad snett nedåt höger.
Tolkning. Momentet dominerar: om samma last angrep i tyngdpunkten skulle varje skruv bara få , och förbandet skulle bära fyra gånger så mycket, cirka 376 kN. Den horisontella lasten minskar bärförmågan med bara 4 % (utan blir kN). Större avstånd mellan skruvarna ökar och är det effektivaste sättet att höja bärförmågan; prova i figur 3.19.