Kapitel 3 · Förband och förankringUtkast

3.4 Skruvförband: kraftfördelning i skruvgrupper

I många förband angriper lasten inte i skruvgruppens tyngdpunkt. En konsol som bär en balk, ett livskarvförband eller en vindförbandsanslutning belastar skruvgruppen med en kraft och ett moment i gruppens eget plan. Det här avsnittet härleder hur kraften fördelas på de enskilda skruvarna när gruppen belastas av en vertikal kraft VV, en horisontell kraft HH och ett moment MM, och hur den mest belastade skruven hittas. Skruvens bärförmåga, som skruvkraften sedan jämförs med, finns i avsnitt 3.3.

3.4.1 Antaganden

Fördelningen beräknas linjärt elastiskt, vilket EC3-1-8 4.2(4) alltid tillåter. Den bygger på följande antaganden:

  1. De förbundna plåtarna är styva i sitt plan jämfört med skruvarna: de deformeras inte, utan förskjuts och roterar som stela kroppar i förhållande till varandra.
  2. Alla skruvar är lika och har samma linjära styvhet KK: skruvkraften är proportionell mot den relativa förskjutningen mellan plåtarna vid skruven, Ni=KδiN_i = K \delta_i.
  3. Friktionen mellan plåtarna försummas.

Enligt EC3-1-8 5.13 ska kraftfördelningen mellan skruvarna i ett förband med moment, och eventuellt normalkraft, i regel antas linjärt elastisk. I kategori A får en plastisk fördelning användas om seghetsvillkoret i Seghetsvillkoret är uppfyllt; i kategori C ska fördelningen vara elastisk; kategori B räknas som C i SLS och som A i ULS. Enligt 4.2(4) får en linjärt elastisk fördelning alltid användas, och det gör det här avsnittet.

3.4.2 Kraftförflyttning

En kraft som angriper utanför skruvgruppens tyngdpunkt ersätts med samma kraft i tyngdpunkten plus ett moment, se figur 3.16. För lika skruvar ligger tyngdpunkten i medelvärdet av skruvarnas koordinater, xc=∑xi/nx_c = \sum x_i/n och yc=∑yi/ny_c = \sum y_i/n. Med origo i tyngdpunkten, xx åt höger och yy nedåt ger en vertikal kraft VV (positiv nedåt) och en horisontell kraft HH (positiv åt höger) som angriper i punkten (xP,yP)(x_P, y_P) momentet

M=V⋅xP−H⋅yP(3.17)M = V \cdot x_P - H \cdot y_P \tag{3.17}

kring tyngdpunkten, positivt medsols (i klockans visares riktning). För en vertikal kraft på avståndet ee till höger om tyngdpunkten blir M=VeM = V e. Teckenkonventionen sammanfattas i figur 3.17.

Kraftförflyttning för en konsolplåt som är skruvad mot en pelarfläns. a) Vertikal kraft VVV på avståndet eee från skruvgruppens tyngdpunkt C. b) Samma last uttryckt som kraften VVV i C och momentet M=VeM = V eM=Ve; båda lastfallen ger samma skruvkrafter. Omritad efter kursens föreläsningsbilder.
Figur 3.16 Kraftförflyttning för en konsolplåt som är skruvad mot en pelarfläns. a) Vertikal kraft VV på avståndet ee från skruvgruppens tyngdpunkt C. b) Samma last uttryckt som kraften VV i C och momentet M=VeM = V e; båda lastfallen ger samma skruvkrafter. Omritad efter kursens föreläsningsbilder.

3.4.3 Krafter från V och H

En kraft genom tyngdpunkten ger plåten en ren förskjutning utan rotation. Alla skruvar förskjuts lika mycket och får därför lika stor kraft, se figur 3.17a och b:

NV,i=Vn,NH,i=Hn(3.18)N_{V,i} = \frac{V}{n}, \qquad N_{H,i} = \frac{H}{n} \tag{3.18}

där nn är antalet skruvar. Krafterna är riktade som lasten.

Att alla skruvar får lika stor kraft följer av antagande 1 om styva plåtar. Det kan verka motsägelsefullt mot avsnitt 3.3.8, där de yttersta skruvarna i ett långt förband får mer kraft än de mittersta. Den ojämna fördelningen beror på att plåtarna töjs mellan skruvarna, vilket den stela modellen bortser från. I kompakta skruvgrupper som de i det här avsnittet är plåtarnas töjning liten i förhållande till skruvarnas förskjutning, och fördelningen blir nästan jämn. EC3-1-8 använder också den jämna fördelningen och tar hand om skillnaden på två sätt: hålkanterna plasticeras och jämnar ut krafterna om seghetsvillkoret är uppfyllt (5.11(1)), och om avståndet mellan de yttersta skruvarna i kraftriktningen är större än 15d15d reduceras bärförmågan med βLF\beta_{LF}, se ekv. (3.16). Den reduktionen gäller då även här.

Skruvkrafter av a) en vertikal kraft, b) en horisontell kraft och c) ett moment i skruvgruppens tyngdpunkt (×). Pilarna är krafterna från den belastade plåten på skruvarna. Till höger bokens teckenkonvention: xxx åt höger, yyy nedåt, VVV och HHH positiva i axlarnas riktning och MMM positivt medsols. Omritad efter instuderingsfråga 2.
Figur 3.17 Skruvkrafter av a) en vertikal kraft, b) en horisontell kraft och c) ett moment i skruvgruppens tyngdpunkt (×). Pilarna är krafterna från den belastade plåten på skruvarna. Till höger bokens teckenkonvention: xx åt höger, yy nedåt, VV och HH positiva i axlarnas riktning och MM positivt medsols. Omritad efter instuderingsfråga 2.

3.4.4 Krafter från momentet

Momentet MM vrider den belastade plåten vinkeln φ\varphi kring tyngdpunkten C, se figur 3.18. En skruv på avståndet ri=xi2+yi2r_i = \sqrt{x_i^2 + y_i^2} från C förskjuts då sträckan δi=φ ri\delta_i = \varphi \, r_i vinkelrätt mot radien, och skruvkraften blir

NM,i=Kδi=Kφ riN_{M,i} = K \delta_i = K \varphi \, r_i

Skruvkrafterna är alltså vinkelräta mot radien och proportionella mot avståndet till tyngdpunkten. Deras moment kring C ska tillsammans vara lika med det yttre momentet:

M=∑j=1nNM,j rj=Kφ∑j=1nrj2M = \sum_{j=1}^{n} N_{M,j} \, r_j = K \varphi \sum_{j=1}^{n} r_j^2

Löser man ut KφK\varphi och sätter in i uttrycket för NM,iN_{M,i} får man

NM,i=M ri∑rj2,∑rj2=∑j=1n(xj2+yj2)(3.19)N_{M,i} = \frac{M \, r_i}{\sum r_j^2}, \qquad \sum r_j^2 = \sum_{j=1}^{n} (x_j^2 + y_j^2) \tag{3.19}

Summan ∑rj2\sum r_j^2 kallas skruvgruppens polära tröghetsmoment IpI_p (med skruvarnas area satt till 1). Styvheten KK och vinkeln φ\varphi försvinner ur resultatet; bara geometrin behövs.

Här har antagande 2, att alla skruvar har samma styvhet KK, betydelse. Bara då kan KK brytas ut ur summan och förkortas bort. Om skruvarna hade olika styvhet KjK_j, till exempel olika diametrar, skulle kraften bli NM,i=MKiri/∑Kjrj2N_{M,i} = M K_i r_i / \sum K_j r_j^2. Styvare skruvar skulle då ta mer, och plåten skulle rotera kring styvheternas tyngdpunkt i stället för kring den geometriska tyngdpunkten. Samma antagande ligger bakom den jämna fördelningen V/nV/n och H/nH/n ovan.

Den styva plåten roterar vinkeln φ\varphiφ kring tyngdpunkten C (förstorad i figuren). Skruven iii på avståndet rir_iri​ förskjuts δi=φri\delta_i = \varphi r_iδi​=φri​ till i′i'i′, vinkelrätt mot radien, och får kraften NM,iN_{M,i}NM,i​ i samma riktning, med komposanterna NM,x,iN_{M,x,i}NM,x,i​ och NM,y,iN_{M,y,i}NM,y,i​.
Figur 3.18 Den styva plåten roterar vinkeln φ\varphi kring tyngdpunkten C (förstorad i figuren). Skruven ii på avståndet rir_i förskjuts δi=φri\delta_i = \varphi r_i till i′i', vinkelrätt mot radien, och får kraften NM,iN_{M,i} i samma riktning, med komposanterna NM,x,iN_{M,x,i} och NM,y,iN_{M,y,i}.

Kraftens komposanter fås med likformiga trianglar: komposanten i yy-led förhåller sig till NM,iN_{M,i} som xix_i till rir_i, och komposanten i xx-led som yiy_i till rir_i. Med teckenkonventionen ovan (medsols MM positivt, yy nedåt) blir

NM,x,i=−M yi∑rj2,NM,y,i=M xi∑rj2(3.20)N_{M,x,i} = -\frac{M \, y_i}{\sum r_j^2}, \qquad N_{M,y,i} = \frac{M \, x_i}{\sum r_j^2} \tag{3.20}

Kontroll med figur 3.17c: ett medsols moment trycker en skruv ovanför tyngdpunkten (yi<0y_i < 0) åt höger (NM,x,i>0N_{M,x,i} > 0) och en skruv till höger om tyngdpunkten (xi>0x_i > 0) nedåt (NM,y,i>0N_{M,y,i} > 0).

3.4.5 Total skruvkraft

Bidragen från VV, HH och MM adderas komposantvis:

Nx,i=Hn−M yi∑rj2,Ny,i=Vn+M xi∑rj2(3.21)N_{x,i} = \frac{H}{n} - \frac{M \, y_i}{\sum r_j^2}, \qquad N_{y,i} = \frac{V}{n} + \frac{M \, x_i}{\sum r_j^2} \tag{3.21}

och skruvkraften är resultanten

Ni=Nx,i2+Ny,i2(3.22)N_i = \sqrt{N_{x,i}^2 + N_{y,i}^2} \tag{3.22}

Den mest belastade skruven är den där bidragen från momentet och från krafterna samverkar, och det är nästan alltid en hörnskruv, eftersom den har störst rir_i. Det räcker därför i regel att räkna på hörnskruvarna och välja den största. Den punkt där skruvkraften skulle vara noll är plåtens momentana rotationscentrum: kring den punkten rör sig plåten bara som en rotation. För en vertikal kraft VV på avståndet ee till höger om tyngdpunkten (H=0H = 0, M=VeM = V e) ger ekv. (3.21) Nx=0N_{x} = 0 för y=0y = 0 och Ny=0N_{y} = 0 för

x0=−∑rj2n e(3.23)x_0 = -\frac{\sum r_j^2}{n \, e} \tag{3.23}

Rotationscentrum ligger alltså på motsatt sida om tyngdpunkten från lasten, och ju större excentriciteten är, desto närmare tyngdpunkten hamnar det. När ee går mot oändligheten (rent moment) sammanfaller det med tyngdpunkten.

Skruvkraften NiN_i jämförs sedan med skruvens bärförmåga, Ni≤Fv,RdN_i \le F_{v,Rd} och Ni≤Fb,RdN_i \le F_{b,Rd}. Eftersom kraften är snett riktad kan hålkanttrycket kontrolleras med komposanter enligt avsnitt 3.3.3, eller, på säkra sidan, med det minsta kant- och centrumavståndet i alla riktningar.

Figur 3.19

Skruvkrafter i en rektangulär skruvgrupp med en vertikal kraft på avståndet ee från tyngdpunkten och en horisontell kraft genom tyngdpunkten. Ändra antal skruvar, avstånd och last och se vilken skruv som blir mest belastad.

I den interaktiva figur 3.19 syns hur momentbidraget växer när ee ökar och hur större avstånd mellan skruvarna (större ∑rj2\sum r_j^2) minskar det. Fler skruvar i en rad längs lastens riktning hjälper mindre än att sprida skruvarna ut från tyngdpunkten.

Obs: Om skruvgruppens origo inte läggs i tyngdpunkten kopplas ekvationerna ihop och translation och rotation måste lösas som ett ekvationssystem. Att flytta lasten till tyngdpunkten först gör räkningen enkel.

Exempel 3.4 Konsol fastskruvad i en pelare

En konsolplåt (t=12t = 12 mm) är fastskruvad i en pelarfläns (t=10t = 10 mm) med fyra skruvar M20 8.8 enligt figur 3.20. Skruvarna sitter i ett rutmönster 120×100120 \times 100 mm, och alla kantavstånd är minst 40 mm. Den vertikala lasten VV angriper 250 mm till höger om skruvgruppens tyngdpunkt, och en horisontell last H=V/10H = V/10 angriper 90 mm ovanför tyngdpunkten. Stål S275. Skjuvplanet går genom gängan. Bestäm den största dimensionerande last VV som skruvförbandet kan bära.

Konsolen i exemplet, mått i mm. Skruv 1 (ringad) blir mest belastad.
Figur 3.20 Konsolen i exemplet, mått i mm. Skruv 1 (ringad) blir mest belastad.

Geometri. Med origo i tyngdpunkten ligger skruvarna i xi=±60x_i = \pm 60 mm och yi=±50y_i = \pm 50 mm. Ekv. (3.19) ger

∑rj2=4⋅(602+502)=24 400 mm2\sum r_j^2 = 4 \cdot (60^2 + 50^2) = 24\,400 \text{ mm}^2

Moment kring tyngdpunkten. VV angriper i xP=250x_P = 250 mm och HH i yP=−90y_P = -90 mm (ovanför). Ekv. (3.17) ger

M=V⋅250−V10⋅(−90)=259 V(mm)M = V \cdot 250 - \frac{V}{10} \cdot (-90) = 259 \, V \quad (\text{mm})

Båda lasterna vrider konsolen medsols.

Mest belastade skruven. Skruv 1, uppe till höger, har x1=60x_1 = 60 mm och y1=−50y_1 = -50 mm; där samverkar alla bidrag. Ekv. (3.21) ger

Nx,1=0,1V4−259V⋅(−50)24 400=(0,025+0,531) V=0,556 VN_{x,1} = \frac{0{,}1 V}{4} - \frac{259 V \cdot (-50)}{24\,400} = (0{,}025 + 0{,}531) \, V = 0{,}556 \, VNy,1=V4+259V⋅6024 400=(0,250+0,637) V=0,887 VN_{y,1} = \frac{V}{4} + \frac{259 V \cdot 60}{24\,400} = (0{,}250 + 0{,}637) \, V = 0{,}887 \, V

och ekv. (3.22) ger

N1=0,5562+0,8872⋅V=1,047 VN_1 = \sqrt{0{,}556^2 + 0{,}887^2} \cdot V = 1{,}047 \, V

Skruven nere till höger får Nx=−0,506VN_{x} = -0{,}506 V och samma NyN_y, alltså N=1,021VN = 1{,}021 V, och de två vänstra skruvarna mindre än 0,68V0{,}68 V.

Skruvens bärförmåga. Skjuvbärförmågan med ett skjuvplan genom gängan (As=245A_s = 245 mm², tabell 3.1) är enligt ekv. (3.2)

Fv,Rd=0,6⋅800⋅2451,25=94,1 kNF_{v,Rd} = \frac{0{,}6 \cdot 800 \cdot 245}{1{,}25} = 94{,}1 \text{ kN}

Hålkanttrycket kontrolleras på säkra sidan i den tunnaste plåten (t=10t = 10 mm) med det minsta kantavståndet 40 mm i alla riktningar, d0=22d_0 = 22 mm och fu=390f_u = 390 MPa. Ekv. (3.4) och ekv. (3.3) ger

αb=min⁡{4022; 3⋅800390; 3}=1,818\alpha_b = \min\left\{ \frac{40}{22};\ 3 \cdot \frac{800}{390};\ 3 \right\} = 1{,}818Fb,Rd=1,0⋅1,818⋅390⋅20⋅101,25=113,5 kNF_{b,Rd} = \frac{1{,}0 \cdot 1{,}818 \cdot 390 \cdot 20 \cdot 10}{1{,}25} = 113{,}5 \text{ kN}

och begränsningen för kantskruvar, ekv. (3.5), ger 2,0⋅(40−11)⋅10⋅390/1,25=1812{,}0 \cdot (40 - 11) \cdot 10 \cdot 390/1{,}25 = 181 kN, som inte är avgörande. Skjuvningen avgör: FRd=94,1F_{Rd} = 94{,}1 kN.

Största last. Villkoret N1≤FRdN_1 \le F_{Rd} ger

VRd=FRd1,047=94,11,047=89,9 kN,H=9,0 kNV_{Rd} = \frac{F_{Rd}}{1{,}047} = \frac{94{,}1}{1{,}047} = 89{,}9 \text{ kN}, \qquad H = 9{,}0 \text{ kN}

Vid den lasten är skruvkraften i skruv 1 Nx,1=50,0N_{x,1} = 50{,}0 kN och Ny,1=79,7N_{y,1} = 79{,}7 kN, riktad snett nedåt höger.

Tolkning. Momentet dominerar: om samma last angrep i tyngdpunkten skulle varje skruv bara få V/4V/4, och förbandet skulle bära fyra gånger så mycket, cirka 376 kN. Den horisontella lasten minskar bärförmågan med bara 4 % (utan HH blir VRd=93,6V_{Rd} = 93{,}6 kN). Större avstånd mellan skruvarna ökar ∑rj2\sum r_j^2 och är det effektivaste sättet att höja bärförmågan; prova i figur 3.19.