Kapitel 4 · KnäckningUtkast

4.2 Imperfektioner och andra ordningens moment

En verklig pelare är aldrig helt rak och lasten angriper aldrig exakt centriskt. Därför får även en pelare som bara belastas av normalkraft ett moment, och momentet växer när pelaren böjer ut. Det här avsnittet visar hur imperfektioner och utböjning ger första och andra ordningens moment, hur mycket momentet förstoras, och hur stabiliteten kan förstås som en jämvikt mellan ett yttre och ett inre moment. Avsnittet avslutas med de två metoder som används för att dimensionera pelare och vilken metod som används för vilket material.

4.2.1 Imperfektioner och excentricitet

En pelares axel avviker alltid något från den teoretiska: pelaren är lite krokig (initialkrokighet, bow imperfection), den står lite snett (snedställning, inclination) och lasten angriper en bit från tyngdpunkten (oavsiktlig excentricitet). Avvikelserna begränsas av utförandetoleranserna, och eurokoderna anger hur stora de ska antas vid dimensioneringen: EC2 7.2.1 som en snedställning θi\theta_i och EC3 7.3.3 som en ekvivalent initialkrokighet e0e_0, som också ska täcka egenspänningar.

Till detta kommer avsiktliga moment: en last som läggs på en konsol med en excentricitet, ändmoment från en ram, eller en tvärlast på en balkpelare. För tvärsnittet spelar det ingen roll varifrån momentet kommer. Varje kombination av normalkraft NN och moment MM kan ersättas av normalkraften ensam, verkande med excentriciteten e=M/Ne = M/N.

I fortsättningen betecknar e0e_0 den sammanlagda första ordningens excentriciteten i pelarens kritiska snitt, alltså imperfektioner och eventuell avsiktlig excentricitet tillsammans. EC2 kallar imperfektionens bidrag eie_i, liksom kursens bilder.

4.2.2 Första och andra ordningens moment

Momentet N⋅e0N \cdot e_0, beräknat på den odeformerade pelaren, är första ordningens moment M0M_0 (first order moment). När pelaren belastas böjer den ut ytterligare med tillskottsutböjningen e2e_2, och normalkraften får en större hävarm. Det tillskott till momentet som utböjningen ger är andra ordningens moment M2M_2 (second order moment), se figur 4.7. I pelarens kritiska snitt är det totala momentet

ME=M0+M2=N⋅e0+N⋅e2=N (e0+e2)(4.8)M_E = M_0 + M_2 = N \cdot e_0 + N \cdot e_2 = N \, (e_0 + e_2) \tag{4.8}
Ledad pelare med initialkrokigheten e0e_0e0​. a) Första ordningen: momentet räknas på den odeformerade pelaren, M0=N⋅e0M_0 = N \cdot e_0M0​=N⋅e0​ i mitten. b) Andra ordningen: lasten ger tillskottsutböjningen e2e_2e2​, och momentet blir ME=N(e0+e2)M_E = N(e_0 + e_2)ME​=N(e0​+e2​); streckat i momentdiagrammet: M0M_0M0​.
Figur 4.7 Ledad pelare med initialkrokigheten e0e_0. a) Första ordningen: momentet räknas på den odeformerade pelaren, M0=N⋅e0M_0 = N \cdot e_0 i mitten. b) Andra ordningen: lasten ger tillskottsutböjningen e2e_2, och momentet blir ME=N(e0+e2)M_E = N(e_0 + e_2); streckat i momentdiagrammet: M0M_0.

En beräkning där jämvikten ställs upp för den odeformerade konstruktionen kallas första ordningens teori; när den ställs upp för den deformerade kallas den andra ordningens teori. För en oslank pelare är M2M_2 litet och kan försummas. För en slank pelare kan M2M_2 bli lika stort som M0M_0 eller större.

4.2.3 Förstoring av momentet

Tillskottsutböjningen beror på momentet, som i sin tur beror på utböjningen. För en ledad pelare med linjärt elastiskt material kan sambandet lösas exakt om både initialkrokigheten och tillskottsutböjningen antas vara sinusformade:

e0(x)=e0sin⁡πxL,e2(x)=e2sin⁡πxLe_0(x) = e_0 \sin \frac{\pi x}{L}, \qquad e_2(x) = e_2 \sin \frac{\pi x}{L}

där e0e_0 och e2e_2 är värdena i mitten. Den krokiga pelaren antas vara spänningsfri innan den belastas.

Yttre moment. Lasten verkar på den totala excentriciteten, så det yttre momentet (lasteffekten) i mittsnittet är ME=N(e0+e2)M_E = N(e_0 + e_2) enligt ekv. (4.8).

Inre moment. Spänningarna i tvärsnittet beror bara på den krökning som lasten har gett, alltså på e2e_2, eftersom pelaren var spänningsfri i sin krokiga form. Krökningen i mitten är e2π2/L2e_2 \pi^2/L^2, och det inre (mothållande) momentet MinM_{in} blir

Min=EI π2L2 e2=Ncr⋅e2(4.9)M_{in} = EI \, \frac{\pi^2}{L^2} \, e_2 = N_{cr} \cdot e_2 \tag{4.9}

med Eulerlasten NcrN_{cr} från ekv. (4.3).

Jämvikt. Yttre och inre moment ska vara lika, ME=MinM_E = M_{in}, det vill säga N(e0+e2)=Ncr e2N(e_0 + e_2) = N_{cr} \, e_2. Det ger tillskottsutböjningen

e2=e0⋅N/Ncr1−N/Ncr(4.10)e_2 = e_0 \cdot \frac{N/N_{cr}}{1 - N/N_{cr}} \tag{4.10}

Total excentricitet och moment. Summan e0+e2e_0 + e_2 förenklas till

etot=e01−N/Ncr,ME=M01−N/Ncr(4.11)e_{tot} = \frac{e_0}{1 - N/N_{cr}}, \qquad M_E = \frac{M_0}{1 - N/N_{cr}} \tag{4.11}

Faktorn 1/(1−N/Ncr)1/(1 - N/N_{cr}) är förstoringsfaktorn (amplification factor): den anger hur mycket andra ordningens effekter förstorar första ordningens excentricitet och moment. Vid N=0,5NcrN = 0{,}5 N_{cr} fördubblas momentet, och när NN närmar sig NcrN_{cr} växer det obegränsat, vilket stämmer med att den ideala pelaren knäcker vid NcrN_{cr}.

Uttrycket är exakt för en ledad pelare med sinusformad initialkrokighet och en god approximation för en jämnt fördelad eller parabolisk momentkurva. För andra momentfördelningar, till exempel ett konstant ändmoment, ändras faktorn något; betongdelen använder en sådan justerad faktor (avsnitt 4.9).

Exempel 4.2 Förstoring av momentet i en ledad stålpelare

En ledad pelare med längden L=3,0L = 3{,}0 m har ett massivt kvadratiskt tvärsnitt 100×100100 \times 100 mm av stål S355 (fy=355f_y = 355 MPa, E=210 000E = 210\,000 MPa). Pelaren har en initialkrokighet e0=L/300e_0 = L/300 i mitten och belastas av den centriska tryckkraften N=960N = 960 kN, se figur 4.8. Bestäm den totala excentriciteten och momentet i mittsnittet med andra ordningens effekter.

Pelaren i exemplet: ledad, L=3,0L = 3{,}0L=3,0 m, tvärsnitt 100×100100 \times 100100×100 mm, initialkrokighet e0=10e_0 = 10e0​=10 mm (streckad) och total utböjning etot=20e_{tot} = 20etot​=20 mm vid N=960N = 960N=960 kN. Momentet i mitten fördubblas från M0=9,6M_0 = 9{,}6M0​=9,6 kNm till ME=19,2M_E = 19{,}2ME​=19,2 kNm.
Figur 4.8 Pelaren i exemplet: ledad, L=3,0L = 3{,}0 m, tvärsnitt 100×100100 \times 100 mm, initialkrokighet e0=10e_0 = 10 mm (streckad) och total utböjning etot=20e_{tot} = 20 mm vid N=960N = 960 kN. Momentet i mitten fördubblas från M0=9,6M_0 = 9{,}6 kNm till ME=19,2M_E = 19{,}2 kNm.

Tvärsnitt. A=1002=10 000A = 100^2 = 10\,000 mm² och I=1004/12=8,33⋅106I = 100^4/12 = 8{,}33 \cdot 10^6 mm⁴. Initialkrokigheten är e0=3 000/300=10e_0 = 3\,000/300 = 10 mm.

Eulerlast. Ledad pelare ger Lcr=LL_{cr} = L, och ekv. (4.3) ger

Ncr=π2EILcr2=π2⋅210 000⋅8,33⋅1063 0002=1 919⋅103 N=1 919 kNN_{cr} = \frac{\pi^2 EI}{L_{cr}^2} = \frac{\pi^2 \cdot 210\,000 \cdot 8{,}33 \cdot 10^6}{3\,000^2} = 1\,919 \cdot 10^3 \text{ N} = 1\,919 \text{ kN}

Förstoringsfaktor. N/Ncr=960/1 919=0,500N/N_{cr} = 960/1\,919 = 0{,}500, så

11−N/Ncr=11−0,500=2,00\frac{1}{1 - N/N_{cr}} = \frac{1}{1 - 0{,}500} = 2{,}00

Total excentricitet. ekv. (4.11) ger

etot=e01−N/Ncr=2,00⋅10=20,0 mme_{tot} = \frac{e_0}{1 - N/N_{cr}} = 2{,}00 \cdot 10 = 20{,}0 \text{ mm}

och tillskottsutböjningen är e2=20,0−10=10,0e_2 = 20{,}0 - 10 = 10{,}0 mm, som ekv. (4.10) också ger.

Moment. Första ordningens moment är M0=N e0=960⋅0,010=9,60M_0 = N \, e_0 = 960 \cdot 0{,}010 = 9{,}60 kNm. Med ekv. (4.8):

ME=N etot=960⋅0,0200=19,2 kNmM_E = N \, e_{tot} = 960 \cdot 0{,}0200 = 19{,}2 \text{ kNm}

varav andra ordningens moment är M2=9,60M_2 = 9{,}60 kNm.

Kontroll av antagandet. Förstoringsfaktorn förutsätter linjärt elastiskt material. Den största tryckspänningen, med Wel=1003/6=166 667W_{el} = 100^3/6 = 166\,667 mm³, är

σmax=NA+MEWel=960⋅10310 000+19,2⋅106166 667=96,0+115=211 MPa<355 MPa\begin{aligned} \sigma_{max} &= \frac{N}{A} + \frac{M_E}{W_{el}} = \frac{960 \cdot 10^3}{10\,000} + \frac{19{,}2 \cdot 10^6}{166\,667} \\ &= 96{,}0 + 115 = 211 \text{ MPa} < 355 \text{ MPa} \end{aligned}

så tvärsnittet är elastiskt, och antagandet håller.

Vid halva Eulerlasten är andra ordningens moment lika stort som första ordningens. Initialkrokigheten L/300L/300 är av samma storleksordning som de ekvivalenta imperfektioner som eurokoderna anger. Om tvärsnittet klarar kombinationen N=960N = 960 kN och ME=19,2M_E = 19{,}2 kNm även med plastisk spänningsfördelning undersöks i exempel 4.3.

4.2.4 Stabilitet: yttre och inre moment

Sambanden ovan kan ses som en jämvikt mellan två moment i det kritiska snittet, båda som funktion av tillskottsutböjningen e2e_2:

Pelaren är i jämvikt där kurvorna möts. Jämvikten är stabil om det inre momentet växer snabbare än det yttre när utböjningen ökar ytterligare: en liten extra utböjning ger då ett överskott av mothållande moment som för pelaren tillbaka. Den är instabil om det yttre momentet växer snabbast. En pelare är alltså instabil om lasteffekten, med andra ordningens effekter, i varje utböjt läge är minst lika stor som den mothållande förmågan.

Ideal-elastisk pelare. Med linjärt elastiskt material är det inre momentet en rät linje genom origo med lutningen NcrN_{cr} (ekv. (4.9)), se figur 4.9a–b. Så länge N<NcrN < N_{cr} är den brantare än lastlinjen, kurvorna möts i en stabil jämvikt, och skärningen ger ekv. (4.10). När NN ökar mot NcrN_{cr} flyttas skärningen allt längre ut, och vid N≥NcrN \ge N_{cr} möts kurvorna aldrig: pelaren är instabil. För en helt rak pelare (e0=0e_0 = 0) sammanfaller linjerna vid N=NcrN = N_{cr}, vilket är Eulers indifferenta jämvikt.

Verklig pelare. Tvärsnittets mothållande moment är begränsat. När kantfibrerna börjar flyta, eller betongen spricker, växer det inre momentet långsammare och närmar sig tvärsnittets momentkapacitet MRM_R, som dessutom minskar med normalkraften (avsnitt 4.3). Kurvorna kan då skära varandra två gånger, se figur 4.9c: den första skärningen är stabil, den andra instabil. Den största last för vilken en stabil jämvikt finns är den där lastlinjen precis tangerar den inre kurvan. Det är pelarens verkliga bärförmåga NuN_u, och den är lägre än både NcrN_{cr} och tvärsnittets bärförmåga vid centriskt tryck.

Yttre moment (orange) och inre moment (blått) som funktion av tillskottsutböjningen e2e_2e2​. a) Ideal-elastisk pelare med N&lt;NcrN &lt; N_{cr}N&lt;Ncr​: linjerna möts i en stabil jämvikt. b) N≥NcrN \ge N_{cr}N≥Ncr​: det yttre momentet växer alltid snabbare, och pelaren är instabil. c) Verklig pelare med begränsat mothållande moment: en stabil och en instabil jämvikt; den streckade lastlinjen tangerar den inre kurvan och svarar mot pelarens bärförmåga.
Figur 4.9 Yttre moment (orange) och inre moment (blått) som funktion av tillskottsutböjningen e2e_2. a) Ideal-elastisk pelare med N<NcrN < N_{cr}: linjerna möts i en stabil jämvikt. b) N≥NcrN \ge N_{cr}: det yttre momentet växer alltid snabbare, och pelaren är instabil. c) Verklig pelare med begränsat mothållande moment: en stabil och en instabil jämvikt; den streckade lastlinjen tangerar den inre kurvan och svarar mot pelarens bärförmåga.

Den interaktiva figur 4.10 räknar ut kurvorna för pelaren i exempel 4.2. Med ideal-elastiskt material finns en jämvikt ända upp till NcrN_{cr}. Med elastiskt–idealplastiskt material (stål) planar den inre kurvan ut mot Mpl(N)M_{pl}(N), och för e0=10e_0 = 10 mm försvinner jämvikten vid Nu≈1 320N_u \approx 1\,320 kN, ungefär 0,69Ncr0{,}69 N_{cr} och 0,37Afy0{,}37 A f_y. Det ligger nära vad stålets reducerade knäckkurva ger för ett massivt tvärsnitt (avsnitt 4.6).

Figur 4.10

Yttre och inre moment i mittsnittet för pelaren i exempel 4.2. Ändra normalkraften, initialkrokigheten och materialmodellen och se när den stabila jämvikten (fylld punkt) försvinner. Den öppna ringen är den instabila jämvikten.

4.2.5 Två dimensioneringsmetoder

Andra ordningens effekter hanteras på ett av två sätt:

I kursen används metoderna enligt tabell 4.1. För stål ger EC3 även en interaktionsmetod med faktorer kyyk_{yy}, kyzk_{yz} med flera (EC3 8.3.3), men den ingår inte i kursen.

Tabell 4.1 Dimensioneringsmetoder för pelare i kursen.
MaterialEndast normalkraftNormalkraft och momentAvsnitt
Träknäckkurva (kck_c)knäckkurva (kck_c) och interaktionsvillkorAvsnitt 4.5
Stålknäckkurva (χ\chi)snittkraftsmetod: MEdM_{Ed} med andra ordningens moment, interaktion i tvärsnittetAvsnitt 4.6, avsnitt 4.7
Betongsnittkraftsmetodsnittkraftsmetod: MEd≤MRdM_{Ed} \le M_{Rd} vid NEdN_{Ed}Avsnitt 4.8, avsnitt 4.9

Oavsett metod gäller samma dimensioneringsvillkor: pelarens kritiska snitt ska klara det totala momentet, första plus andra ordningens, tillsammans med den samtidigt verkande normalkraften. Med knäckkurvan görs det indirekt, med snittkraftsmetoden direkt. Hur tvärsnittets förmåga att bära normalkraft och moment samtidigt ser ut för olika material visas i avsnitt 4.3.

Notera: Kapitlet följer den nya generationen eurokoder: EN 1992-1-1:2023, EN 1993-1-1:2022 och EN 1995-1-1:2025, med rekommenderade värden. Boverkets konstruktionsregler (EKS, BFS 2024:6) hänvisar ännu till de äldre utgåvorna, där samma metoder finns under andra avsnittsnummer: knäckning av stålpelare i EN 1993-1-1:2005 avsnitt 6.3, träpelare i EN 1995-1-1:2004 avsnitt 6.3 och andra ordningens effekter i betong i EN 1992-1-1:2004 avsnitt 5.8. Nationella val som påverkar pelare, till exempel partialkoefficienter, tas upp i materialavsnitten och i tabell 1.1.