Kapitel 4 · KnäckningUtkast
4.2 Imperfektioner och andra ordningens moment
En verklig pelare är aldrig helt rak och lasten angriper aldrig exakt centriskt. Därför får även en pelare som bara belastas av normalkraft ett moment, och momentet växer när pelaren böjer ut. Det här avsnittet visar hur imperfektioner och utböjning ger första och andra ordningens moment, hur mycket momentet förstoras, och hur stabiliteten kan förstås som en jämvikt mellan ett yttre och ett inre moment. Avsnittet avslutas med de två metoder som används för att dimensionera pelare och vilken metod som används för vilket material.
4.2.1 Imperfektioner och excentricitet
En pelares axel avviker alltid något från den teoretiska: pelaren är lite krokig (initialkrokighet, bow imperfection), den står lite snett (snedställning, inclination) och lasten angriper en bit från tyngdpunkten (oavsiktlig excentricitet). Avvikelserna begränsas av utförandetoleranserna, och eurokoderna anger hur stora de ska antas vid dimensioneringen: EC2 7.2.1 som en snedställning och EC3 7.3.3 som en ekvivalent initialkrokighet , som också ska täcka egenspänningar.
Till detta kommer avsiktliga moment: en last som läggs på en konsol med en excentricitet, ändmoment från en ram, eller en tvärlast på en balkpelare. För tvärsnittet spelar det ingen roll varifrån momentet kommer. Varje kombination av normalkraft och moment kan ersättas av normalkraften ensam, verkande med excentriciteten .
I fortsättningen betecknar den sammanlagda första ordningens excentriciteten i pelarens kritiska snitt, alltså imperfektioner och eventuell avsiktlig excentricitet tillsammans. EC2 kallar imperfektionens bidrag , liksom kursens bilder.
4.2.2 Första och andra ordningens moment
Momentet , beräknat på den odeformerade pelaren, är första ordningens moment (first order moment). När pelaren belastas böjer den ut ytterligare med tillskottsutböjningen , och normalkraften får en större hävarm. Det tillskott till momentet som utböjningen ger är andra ordningens moment (second order moment), se figur 4.7. I pelarens kritiska snitt är det totala momentet
En beräkning där jämvikten ställs upp för den odeformerade konstruktionen kallas första ordningens teori; när den ställs upp för den deformerade kallas den andra ordningens teori. För en oslank pelare är litet och kan försummas. För en slank pelare kan bli lika stort som eller större.
4.2.3 Förstoring av momentet
Tillskottsutböjningen beror på momentet, som i sin tur beror på utböjningen. För en ledad pelare med linjärt elastiskt material kan sambandet lösas exakt om både initialkrokigheten och tillskottsutböjningen antas vara sinusformade:
där och är värdena i mitten. Den krokiga pelaren antas vara spänningsfri innan den belastas.
Yttre moment. Lasten verkar på den totala excentriciteten, så det yttre momentet (lasteffekten) i mittsnittet är enligt ekv. (4.8).
Inre moment. Spänningarna i tvärsnittet beror bara på den krökning som lasten har gett, alltså på , eftersom pelaren var spänningsfri i sin krokiga form. Krökningen i mitten är , och det inre (mothållande) momentet blir
med Eulerlasten från ekv. (4.3).
Jämvikt. Yttre och inre moment ska vara lika, , det vill säga . Det ger tillskottsutböjningen
Total excentricitet och moment. Summan förenklas till
Faktorn är förstoringsfaktorn (amplification factor): den anger hur mycket andra ordningens effekter förstorar första ordningens excentricitet och moment. Vid fördubblas momentet, och när närmar sig växer det obegränsat, vilket stämmer med att den ideala pelaren knäcker vid .
Uttrycket är exakt för en ledad pelare med sinusformad initialkrokighet och en god approximation för en jämnt fördelad eller parabolisk momentkurva. För andra momentfördelningar, till exempel ett konstant ändmoment, ändras faktorn något; betongdelen använder en sådan justerad faktor (avsnitt 4.9).
Exempel 4.2 Förstoring av momentet i en ledad stålpelare
En ledad pelare med längden m har ett massivt kvadratiskt tvärsnitt mm av stål S355 ( MPa, MPa). Pelaren har en initialkrokighet i mitten och belastas av den centriska tryckkraften kN, se figur 4.8. Bestäm den totala excentriciteten och momentet i mittsnittet med andra ordningens effekter.
Tvärsnitt. mm² och mm⁴. Initialkrokigheten är mm.
Eulerlast. Ledad pelare ger , och ekv. (4.3) ger
Förstoringsfaktor. , så
Total excentricitet. ekv. (4.11) ger
och tillskottsutböjningen är mm, som ekv. (4.10) också ger.
Moment. Första ordningens moment är kNm. Med ekv. (4.8):
varav andra ordningens moment är kNm.
Kontroll av antagandet. Förstoringsfaktorn förutsätter linjärt elastiskt material. Den största tryckspänningen, med mm³, är
så tvärsnittet är elastiskt, och antagandet håller.
Vid halva Eulerlasten är andra ordningens moment lika stort som första ordningens. Initialkrokigheten är av samma storleksordning som de ekvivalenta imperfektioner som eurokoderna anger. Om tvärsnittet klarar kombinationen kN och kNm även med plastisk spänningsfördelning undersöks i exempel 4.3.
4.2.4 Stabilitet: yttre och inre moment
Sambanden ovan kan ses som en jämvikt mellan två moment i det kritiska snittet, båda som funktion av tillskottsutböjningen :
- Yttre moment (lasteffekt), : en rät linje som börjar i och har lutningen .
- Inre moment (mothållande moment), det moment som spänningarna i tvärsnittet ger för den krökning som utböjningen motsvarar.
Pelaren är i jämvikt där kurvorna möts. Jämvikten är stabil om det inre momentet växer snabbare än det yttre när utböjningen ökar ytterligare: en liten extra utböjning ger då ett överskott av mothållande moment som för pelaren tillbaka. Den är instabil om det yttre momentet växer snabbast. En pelare är alltså instabil om lasteffekten, med andra ordningens effekter, i varje utböjt läge är minst lika stor som den mothållande förmågan.
Ideal-elastisk pelare. Med linjärt elastiskt material är det inre momentet en rät linje genom origo med lutningen (ekv. (4.9)), se figur 4.9a–b. Så länge är den brantare än lastlinjen, kurvorna möts i en stabil jämvikt, och skärningen ger ekv. (4.10). När ökar mot flyttas skärningen allt längre ut, och vid möts kurvorna aldrig: pelaren är instabil. För en helt rak pelare () sammanfaller linjerna vid , vilket är Eulers indifferenta jämvikt.
Verklig pelare. Tvärsnittets mothållande moment är begränsat. När kantfibrerna börjar flyta, eller betongen spricker, växer det inre momentet långsammare och närmar sig tvärsnittets momentkapacitet , som dessutom minskar med normalkraften (avsnitt 4.3). Kurvorna kan då skära varandra två gånger, se figur 4.9c: den första skärningen är stabil, den andra instabil. Den största last för vilken en stabil jämvikt finns är den där lastlinjen precis tangerar den inre kurvan. Det är pelarens verkliga bärförmåga , och den är lägre än både och tvärsnittets bärförmåga vid centriskt tryck.
Den interaktiva figur 4.10 räknar ut kurvorna för pelaren i exempel 4.2. Med ideal-elastiskt material finns en jämvikt ända upp till . Med elastiskt–idealplastiskt material (stål) planar den inre kurvan ut mot , och för mm försvinner jämvikten vid kN, ungefär och . Det ligger nära vad stålets reducerade knäckkurva ger för ett massivt tvärsnitt (avsnitt 4.6).
Yttre och inre moment i mittsnittet för pelaren i exempel 4.2. Ändra normalkraften, initialkrokigheten och materialmodellen och se när den stabila jämvikten (fylld punkt) försvinner. Den öppna ringen är den instabila jämvikten.
4.2.5 Två dimensioneringsmetoder
Andra ordningens effekter hanteras på ett av två sätt:
- Förenklad metod med knäckkurva. Bärförmågan vid centriskt tryck, , reduceras med en faktor som läses ur en knäckkurva som funktion av den relativa slankheten (ekv. (4.7)). Kurvan är kalibrerad mot provningar och beräkningar och innehåller imperfektioner, egenspänningar och andra ordningens effekter indirekt; något moment beräknas aldrig. Finns även ett första ordningens moment, kontrolleras normalkraften (med reducerad bärförmåga) och momentet tillsammans i ett interaktionsvillkor.
- Snittkraftsmetod (andra ordningens teori). Det totala momentet i det kritiska snittet beräknas uttryckligen, med en antagen imperfektion och en böjstyvhet som är rimlig för materialet (för betong reducerad för sprickbildning och krypning), till exempel med ekv. (4.11). Därefter kontrolleras att tvärsnittet klarar tillsammans med , se avsnitt 4.3.
I kursen används metoderna enligt tabell 4.1. För stål ger EC3 även en interaktionsmetod med faktorer , med flera (EC3 8.3.3), men den ingår inte i kursen.
| Material | Endast normalkraft | Normalkraft och moment | Avsnitt |
|---|---|---|---|
| Trä | knäckkurva () | knäckkurva () och interaktionsvillkor | Avsnitt 4.5 |
| Stål | knäckkurva () | snittkraftsmetod: med andra ordningens moment, interaktion i tvärsnittet | Avsnitt 4.6, avsnitt 4.7 |
| Betong | snittkraftsmetod | snittkraftsmetod: vid | Avsnitt 4.8, avsnitt 4.9 |
Oavsett metod gäller samma dimensioneringsvillkor: pelarens kritiska snitt ska klara det totala momentet, första plus andra ordningens, tillsammans med den samtidigt verkande normalkraften. Med knäckkurvan görs det indirekt, med snittkraftsmetoden direkt. Hur tvärsnittets förmåga att bära normalkraft och moment samtidigt ser ut för olika material visas i avsnitt 4.3.
Notera: Kapitlet följer den nya generationen eurokoder: EN 1992-1-1:2023, EN 1993-1-1:2022 och EN 1995-1-1:2025, med rekommenderade värden. Boverkets konstruktionsregler (EKS, BFS 2024:6) hänvisar ännu till de äldre utgåvorna, där samma metoder finns under andra avsnittsnummer: knäckning av stålpelare i EN 1993-1-1:2005 avsnitt 6.3, träpelare i EN 1995-1-1:2004 avsnitt 6.3 och andra ordningens effekter i betong i EN 1992-1-1:2004 avsnitt 5.8. Nationella val som påverkar pelare, till exempel partialkoefficienter, tas upp i materialavsnitten och i tabell 1.1.