Kapitel 1 · FörkunskaperUtkast

1.5 Betong och armering: material

Betong har hög tryckhållfasthet men låg och osäker draghållfasthet. Därför armeras den med stål där dragspänningar uppstår, och vid dimensionering i brottgränstillståndet räknar man normalt inte med betongens draghållfasthet alls. Det här avsnittet samlar materialvärdena för betong och armering enligt EC2.

1.5.1 Hållfasthetsklasser

Betongens hållfasthetsklass betecknas med bokstaven C följt av två tal, till exempel C30/37. Det första talet är den karakteristiska tryckhållfastheten fckf_{ck} mätt på cylindrar och det andra motsvarande värde fck,cubef_{ck,cube} mätt på kuber, båda i MPa vid 28 dygns ålder. Värden enligt EC2 5.1.3, tabell 5.1, finns i tabell 1.11.

Tabell 1.11 Hållfasthetsvärden (MPa) för betong enligt EC2 tabell 5.1
KlassC20/25C25/30C30/37C35/45C40/50C45/55C50/60
fckf_{ck}20253035404550
fcmf_{cm}28333843485358
fctmf_{ctm}2,22,62,93,23,53,84,1
fctk;0,05f_{ctk;0{,}05}1,51,82,02,22,52,72,9
fctk;0,95f_{ctk;0{,}95}2,93,33,84,24,64,95,3

Tabellen i standarden omfattar klasserna C12/15–C100/115. Värdena följer de samband som anges i tabellen:

fcm=fck+8 MPafctm=0,3 fck2/3(fck≤50 MPa)fctk;0,05=0,7 fctm(1.12)\begin{aligned} f_{cm} &= f_{ck} + 8 \text{ MPa} \\ f_{ctm} &= 0{,}3 \, f_{ck}^{2/3} \qquad (f_{ck} \le 50 \text{ MPa}) \\ f_{ctk;0{,}05} &= 0{,}7 \, f_{ctm} \end{aligned} \tag{1.12}

Vid böjning kan en högre draghållfasthet utnyttjas för lägre balkar; den används i kapitel 2 för att avgöra om ett tvärsnitt spricker:

fctm,fl=max⁡{(1,6−h1000)fctm;  fctm}(1.13)f_{ctm,fl} = \max\left\{ \left(1{,}6 - \frac{h}{1000}\right) f_{ctm} ;\; f_{ctm} \right\} \tag{1.13}

med hh i mm (EC2 9.3, formel (9.30)).

1.5.2 Dimensionerande hållfasthet

Den dimensionerande tryckhållfastheten är enligt EC2 5.1.6, formel (5.3)–(5.4):

fcd=ηcc⋅ktc⋅fckγC,ηcc=(40fck)1/3≤1,0(1.14)f_{cd} = \eta_{cc} \cdot k_{tc} \cdot \frac{f_{ck}}{\gamma_C}, \qquad \eta_{cc} = \left( \frac{40}{f_{ck}} \right)^{1/3} \le 1{,}0 \tag{1.14}

Den dimensionerande draghållfastheten är enligt formel (5.5)

fctd=ktt⋅fctk;0,05γC(1.15)f_{ctd} = k_{tt} \cdot \frac{f_{ctk;0{,}05}}{\gamma_C} \tag{1.15}

med ktt=0,70k_{tt} = 0{,}70 i normalfallet (0,80 under samma villkor som ktc=1,00k_{tc} = 1{,}00).

Notera: I den tidigare utgåvan av EC2 var fcd=fck/γCf_{cd} = f_{ck}/\gamma_C i Sverige. Med ktc=0,85k_{tc} = 0{,}85 blir dagens dimensionerande tryckhållfasthet cirka 15 % lägre än tidigare.

Dimensionerande värden för några vanliga klasser finns i tabell 1.12.

Tabell 1.12 Dimensionerande hållfasthet (MPa) och elasticitetsmodul (GPa) för några betongklasser
Klassηcc\eta_{cc}fcdf_{cd} (ktc=0,85k_{tc} = 0{,}85)fcdf_{cd} (ktc=1,00k_{tc} = 1{,}00)fctdf_{ctd}EcmE_{cm}
C20/251,0011,313,30,7028,8
C25/301,0014,216,70,8430,5
C30/371,0017,020,00,9331,9
C35/451,0019,823,31,0333,3
C40/501,0022,726,71,1734,5
C45/550,9624,528,81,2635,7
C50/600,9326,330,91,3536,8

1.5.3 Elasticitetsmodul

Betongens elasticitetsmodul (sekantmodulen mellan noll och 0,4fcm0{,}4 f_{cm}) beräknas enligt EC2 5.1.4, formel (5.1):

Ecm=kE⋅fcm1/3(1.16)E_{cm} = k_E \cdot f_{cm}^{1/3} \tag{1.16}

med fcmf_{cm} i MPa och EcmE_{cm} i MPa. kE=9 500k_E = 9\,500 för betong med kvartsitballast; andra ballastsorter ger värden mellan ungefär 5 000 och 13 000. Värdena i tabellen ovan gäller kE=9 500k_E = 9\,500. Tvärkontraktionstalet är 0,2 för osprucken och 0 för sprucken betong.

Obs: Den äldre formeln Ecm=22(fcm/10)0,3E_{cm} = 22 (f_{cm}/10)^{0{,}3} GPa ger 2–4 % högre värden. Använd formeln ovan.

1.5.4 Spännings–töjningssamband

För dimensionering av tvärsnitt i brottgränstillståndet beskrivs betongen i tryck med ett parabel–rektangel-samband (EC2 8.1.2, formel (8.4)):

σcd={fcd[1−(1−εcεc2)2]0≤εc≤εc2fcdεc2≤εc≤εcu(1.17)\sigma_{cd} = \begin{cases} f_{cd} \left[ 1 - \left( 1 - \dfrac{\varepsilon_c}{\varepsilon_{c2}} \right)^2 \right] & 0 \le \varepsilon_c \le \varepsilon_{c2} \\[4pt] f_{cd} & \varepsilon_{c2} \le \varepsilon_c \le \varepsilon_{cu} \end{cases} \tag{1.17}

med εc2=2,0\varepsilon_{c2} = 2{,}0 ‰ och brottstukningen εcu=3,5\varepsilon_{cu} = 3{,}5 ‰ för alla hållfasthetsklasser. Ett enklare alternativ är ett rektangulärt spänningsblock med intensiteten fcdf_{cd} över djupet 0,8x0{,}8x, där xx är tryckzonens höjd (EC2 figur 8.2d). Båda visas i figur 1.3a och c: blocket har samma resultant och nästan samma hävarm som parabel–rektangel-fördelningen. Spänningsblocket används i avsnitt 1.7.

a) Parabel–rektangel-sambandet för betong i tryck: parabel upp till εc2=2,0\varepsilon_{c2} = 2{,}0εc2​=2,0 ‰, därefter konstant fcdf_{cd}fcd​ till brottstukningen εcu=3,5\varepsilon_{cu} = 3{,}5εcu​=3,5 ‰. b) Dimensioneringssamband för armering (ej skalenligt): linjärt med EsE_sEs​ upp till εyd\varepsilon_{yd}εyd​, sedan antingen en horisontell gren utan töjningsgräns eller en lutande gren till kfydk f_{yd}kfyd​ vid εud\varepsilon_{ud}εud​. c) Ett tvärsnitt i brottgränstillståndet: töjningen är linjär, spänningen i tryckzonen följer sambandet i a), och det rektangulära spänningsblocket (fcdf_{cd}fcd​ över 0,8x0{,}8x0,8x) ersätter den. Egen ritning, jfr EC2 figur 5.2 och 8.2.
Figur 1.3 a) Parabel–rektangel-sambandet för betong i tryck: parabel upp till εc2=2,0\varepsilon_{c2} = 2{,}0 ‰, därefter konstant fcdf_{cd} till brottstukningen εcu=3,5\varepsilon_{cu} = 3{,}5 ‰. b) Dimensioneringssamband för armering (ej skalenligt): linjärt med EsE_s upp till εyd\varepsilon_{yd}, sedan antingen en horisontell gren utan töjningsgräns eller en lutande gren till kfydk f_{yd} vid εud\varepsilon_{ud}. c) Ett tvärsnitt i brottgränstillståndet: töjningen är linjär, spänningen i tryckzonen följer sambandet i a), och det rektangulära spänningsblocket (fcdf_{cd} över 0,8x0{,}8x) ersätter den. Egen ritning, jfr EC2 figur 5.2 och 8.2.

1.5.5 Armering

Armeringsstålets hållfasthetsklass anges med den karakteristiska sträckgränsen, till exempel B500 med fyk=500f_{yk} = 500 MPa, se tabell 1.13. Dessutom har stålet en seghetsklass A, B eller C som anger hur mycket det kan töjas före brott, se tabell 1.14.

Tabell 1.13 Hållfasthetsklasser för armeringsstål enligt EC2 tabell 5.4
HållfasthetsklassB400B450B500B550B600B700
fykf_{yk} (MPa)400450500550600700

Klasserna gäller om inte den nationella bilagan utesluter någon av dem.

Tabell 1.14 Seghetsklasser för armeringsstål enligt EC2 tabell 5.5
Seghetsklassk=(ft/fy)kk = (f_t/f_y)_kTöjning vid maxlast εuk\varepsilon_{uk}
A≥ 1,05≥ 2,5 %
B≥ 1,08≥ 5,0 %
C1,15–1,35≥ 7,5 %

I boken används B500B: fyk=500f_{yk} = 500 MPa, seghetsklass B och elasticitetsmodulen Es=200 000E_s = 200\,000 MPa (EC2 5.2.4). För dimensioneringen får stålets arbetskurva antas linjär upp till flytgränsen och därefter ha antingen en horisontell gren utan töjningsgräns eller en lutande gren upp till k⋅fydk \cdot f_{yd} vid töjningen εud≤εuk/γS\varepsilon_{ud} \le \varepsilon_{uk}/\gamma_S (EC2 5.2.4(2)), se figur 1.3b. Boken använder den horisontella grenen. Den dimensionerande sträckgränsen och flyttöjningen är

fyd=fykγS=5001,15=435 MPa,εyd=fydEs=2,17 ‰(1.18)f_{yd} = \frac{f_{yk}}{\gamma_S} = \frac{500}{1{,}15} = 435 \text{ MPa}, \qquad \varepsilon_{yd} = \frac{f_{yd}}{E_s} = 2{,}17 \text{ ‰} \tag{1.18}

I brottgränstillståndet beskrivs armeringen som linjärt elastisk upp till fydf_{yd} och därefter idealplastisk (en horisontell gren utan töjningsgräns). Alternativt får en lutande gren upp till kfyk/γSk f_{yk}/\gamma_S användas, med töjningsgränsen εud=εuk/γS\varepsilon_{ud} = \varepsilon_{uk}/\gamma_S.

1.5.6 Övriga materialdata

Tunghet är tyngden per volymenhet (kN/m³), den term som används i EKS och i SS-EN 1991-1-1.

Tabell 1.15 Tunghet och längdutvidgning för betong och armering
StorhetVärdeReferens
Tunghet, armerad betong25 kN/m³EC2 5.1.6
Tunghet, armeringsstål78,5 kN/m³EC2 5.2.4
Längdutvidgningskoefficient, betong och armering10⋅10−610 \cdot 10^{-6} per °CEC2 5.1.6, 5.2.4

1.5.7 Täckande betongskikt

Armeringen ska ligga under ett tillräckligt tjockt betongskikt för att skyddas mot korrosion och för att krafterna ska kunna föras över mellan stål och betong. Det nominella täckskiktet är (EC2 6.5)

cnom=cmin+Δcdev,cmin=max⁡{cmin,dur+∑Δc;  cmin,b;  10 mm}(1.19)c_{nom} = c_{min} + \Delta c_{dev}, \qquad c_{min} = \max\{ c_{min,dur} + \textstyle\sum \Delta c ;\; c_{min,b} ;\; 10 \text{ mm} \} \tag{1.19}

där Δcdev\Delta c_{dev} är ett toleranstillägg (normalt 10 mm) och cmin,bc_{min,b} minst lika med stångdiametern. Beständighetskravet cmin,durc_{min,dur} hämtas ur EC2 tabell 6.3 (karbonatisering) och tabell 6.4 (klorider) och beror på miljö (exponeringsklass, till exempel XC3), betongens motståndsklass (XRC eller XRDS) och konstruktionens livslängd.

Rekommenderade värden på cmin,durc_{min,dur} för en avsedd livslängd på 50 respektive 100 år finns i tabell 1.16 och tabell 1.17. Raderna anger betongens motståndsklass: XRC för karbonatisering och XRDS för klorider. Tabellerna är nationellt valbara parametrar (NDP), så EKS kan ange andra värden.

Tabell 1.16 Minsta täckande betongskikt cmin,dur (mm) vid karbonatisering, för livslängd 50 och 100 år, enligt EC2 tabell 6.3
MotståndsklassXC1, 50XC1, 100XC2, 50XC2, 100XC3, 50XC3, 100XC4, 50XC4, 100
XRC 0,51010101010101010
XRC 11010101010151015
XRC 21015101515251525
XRC 31015152020302030
XRC 41020152525352540
XRC 51525203025453045
XRC 61525253535554055
XRC 71530254040604560
Tabell 1.17 Minsta täckande betongskikt cmin,dur (mm) vid klorider, för livslängd 50 och 100 år, enligt EC2 tabell 6.4 (XS från havsvatten och XD från andra källor har samma värden)
MotståndsklassXS1/XD1, 50XS1/XD1, 100XS2/XD2, 50XS2/XD2, 100XS3/XD3, 50XS3/XD3, 100
XRDS 0,5202020303040
XRDS 1202525353545
XRDS 1,5253030404050
XRDS 2253035454555
XRDS 3303540505565
XRDS 4304050606080
XRDS 53545607070–
XRDS 640506580––
XRDS 8455575–––
XRDS 10506580–––

Ett streck betyder att kombinationen inte är tillåten. Värdena förutsätter utförande och härdning minst enligt klass 2 i EN 13670. För en livslängd på högst 30 år får 50-årsvärdena minskas med högst 5 mm (EC2 6.5.2.2(2)).