Kapitel 5 · TilläggsmaterialUtkast

5.1 Tyngdpunkt

Nästan varje tvärsnittsberäkning börjar med att bestämma tvärsnittets tyngdpunkt. Böjspänningar, yttröghetsmoment och excentriciteter räknas alla från axlar genom den. Det här avsnittet visar hur tyngdpunkten bestäms för enkla och sammansatta tvärsnitt. Det förklarar också skillnaden mellan geometrisk tyngdpunkt, tyngdpunkt i egentlig mening och styvhetens tyngdpunkt, som sammanfaller bara när materialet är homogent.

5.1.1 Tre sorters tyngdpunkt

Ordet tyngdpunkt används för tre olika punkter:

I ett homogent tvärsnitt, med samma tunghet och samma elasticitetsmodul överallt, tar vikterna ut varandra och de tre punkterna sammanfaller. Därför talar man i regel bara om tvärsnittets tyngdpunkt (TP), och menar då den geometriska. Hur punkterna skiljer sig åt när tvärsnittet består av flera material visas sist i avsnittet.

5.1.2 Statiskt moment och tyngdpunkt

En areas statiska moment (förstagradsmoment, first moment of area) kring en axel är summan av varje areaelement gånger dess avstånd till axeln:

Sy=∫Az dA,Sz=∫Ay dA.(5.1)S_y = \int_A z \, \mathrm{d}A, \qquad S_z = \int_A y \, \mathrm{d}A. \tag{5.1}

Tyngdpunkten är den punkt där hela arean kan tänkas samlad med samma statiska moment. Med koordinaterna ζy\zeta_y och ζz\zeta_z mätta från valfria referenslinjer är

ζy=SzA,ζz=SyA.(5.2)\zeta_y = \frac{S_z}{A}, \qquad \zeta_z = \frac{S_y}{A}. \tag{5.2}

Det statiska momentet kring en axel genom tyngdpunkten är därför noll. Det används till exempel för att bestämma neutrallagret i ett sprucket betongtvärsnitt, där tryckzonens statiska moment är lika stort som dragarmeringens (avsnitt 5.2.3).

Två regler gör det ofta enkelt att hitta tyngdpunkten:

5.1.3 Enkla figurer

Tyngdpunktens läge för några enkla figurer, se figur 5.1. Avstånden är räknade från figurens bas (den nedre kanten), och AA är arean.

Tyngdpunktens läge för några enkla figurer.
Figur 5.1 Tyngdpunktens läge för några enkla figurer.
Tabell 5.1 Area och tyngdpunktens läge, räknat från basen, för enkla figurer
FigurArea AATyngdpunkt från basen
Rektangel b×hb \times hbhb hh2\dfrac{h}{2}
Triangel, bas bb, höjd hhbh2\dfrac{b h}{2}h3\dfrac{h}{3}
Cirkel, diameter ddπd24\dfrac{\pi d^2}{4}i centrum
Halvcirkel, radie rrπr22\dfrac{\pi r^2}{2}4r3π\dfrac{4 r}{3 \pi}
Parallelltrapets, parallella sidor bb (bas) och aa(a+b)h2\dfrac{(a + b) h}{2}h3⋅b+2aa+b\dfrac{h}{3} \cdot \dfrac{b + 2a}{a + b}

För en rätvinklig triangel ligger tyngdpunkten också på avståndet b/3b/3 från den lodräta kateten. Parallelltrapetsen ger rektangeln när a=ba = b och triangeln när a=0a = 0.

5.1.4 Sammansatta tvärsnitt

Ett sammansatt tvärsnitt delas upp i enkla delar ii med areorna AiA_i och kända tyngdpunkter ζy,i\zeta_{y,i}, ζz,i\zeta_{z,i}. Eftersom statiska moment kan adderas, är hela tvärsnittets tyngdpunkt

ζy=∑Ai ζy,i∑Ai,ζz=∑Ai ζz,i∑Ai.(5.3)\zeta_y = \frac{\sum A_i \, \zeta_{y,i}}{\sum A_i}, \qquad \zeta_z = \frac{\sum A_i \, \zeta_{z,i}}{\sum A_i}. \tag{5.3}

Ett hål räknas som en del med negativ area: dess area och statiska moment dras ifrån.

Gången är alltid densamma:

  1. Välj referenslinjer och dela upp tvärsnittet i enkla delar.
  2. Beräkna varje dels area AiA_i och tyngdpunktsavstånd ζi\zeta_i.
  3. Summera AiA_i och AiζiA_i \zeta_i, gärna i en tabell, och dividera.

Exempel 5.1 Tyngdpunkt för ett T-tvärsnitt

Ett T-tvärsnitt består av en fläns 400×100400 \times 100 mm och ett liv 200×300200 \times 300 mm under flänsen, se figur 5.2. Bestäm tyngdpunktens läge.

T-tvärsnittet i exemplet. Måtten är i mm.
Figur 5.2 T-tvärsnittet i exemplet. Måtten är i mm.

Symmetri. Tvärsnittet är symmetriskt kring den lodräta axeln, så tyngdpunkten ligger på den. Det återstår att bestämma höjdläget.

Delar. Referenslinjen läggs i överkanten och ζ\zeta räknas nedåt:

A1=400⋅100=40 000 mm2,ζ1=50 mmA2=200⋅300=60 000 mm2,ζ2=100+150=250 mm\begin{aligned} A_1 &= 400 \cdot 100 = 40\,000 \text{ mm}^2, & \zeta_1 &= 50 \text{ mm} \\ A_2 &= 200 \cdot 300 = 60\,000 \text{ mm}^2, & \zeta_2 &= 100 + 150 = 250 \text{ mm} \end{aligned}

Tyngdpunkt. ekv. (5.3) ger

ζ=40 000⋅50+60 000⋅25040 000+60 000=17,0⋅106100 000=170 mm\zeta = \frac{40\,000 \cdot 50 + 60\,000 \cdot 250}{40\,000 + 60\,000} = \frac{17{,}0 \cdot 10^6}{100\,000} = 170 \text{ mm}

Tyngdpunkten ligger alltså 170 mm under överkanten, i livet strax under flänsen. Yttröghetsmomentet för samma tvärsnitt beräknas i exempel 5.2.

Ett hål flyttar tyngdpunkten bort från hålet. Ett tvärsnitt 300×500300 \times 500 mm med ett cirkulärt hål med diametern 100 mm, vars centrum ligger 150 mm under överkanten, har till exempel

ζ=300⋅500⋅250−π⋅10024⋅150300⋅500−π⋅10024=255,5 mm\zeta = \frac{300 \cdot 500 \cdot 250 - \frac{\pi \cdot 100^2}{4} \cdot 150}{300 \cdot 500 - \frac{\pi \cdot 100^2}{4}} = 255{,}5 \text{ mm}

under överkanten, i stället för 250 mm utan hål.

5.1.5 Tvärsnitt av flera material

När delarna har olika material vägs de olika beroende på vilken punkt som söks:

ζγ=∑γiAi ζi∑γiAi,ζE=∑EiAi ζi∑EiAi.(5.4)\zeta_{\gamma} = \frac{\sum \gamma_i A_i \, \zeta_i}{\sum \gamma_i A_i}, \qquad \zeta_{E} = \frac{\sum E_i A_i \, \zeta_i}{\sum E_i A_i}. \tag{5.4}

Den första, med tungheten γi\gamma_i, ger var egentyngden angriper. Den andra, med elasticitetsmodulen EiE_i, ger styvhetens tyngdpunkt, som är den som behövs för spänningar och deformationer. Delas båda leden med en referensmodul EcE_c fås vikterna Ei/EcE_i/E_c, det vill säga de omräknade areorna i ett ekvivalent tvärsnitt. För armerad betong är vikten för armeringen α=Es/Ecm\alpha = E_s/E_{cm}, och styvhetens tyngdpunkt är tyngdpunkten xtpx_{tp} för det ekvivalenta betongtvärsnittet (avsnitt 2.1.3).

De två punkterna skiljer sig åt eftersom vikterna inte är proportionella. Stål är ungefär 3 gånger tyngre än betong (78,5/2578{,}5/25), men ungefär 6 gånger styvare (Es/EcmE_s/E_{cm}). I ett armerat betongtvärsnitt ligger därför styvhetens tyngdpunkt längre mot armeringen än egentyngdens. Båda skiljer sig från den geometriska tyngdpunkten, som inte bryr sig om materialet alls. Skillnaden är liten i ett normalt armerat tvärsnitt men stor i till exempel samverkansbalkar av stål och betong eller trä och betong.

Notera: I tvärsnittsanalysen i boken avser “tyngdpunkt” alltid styvhetens tyngdpunkt. För ett homogent tvärsnitt är det samma sak som den geometriska tyngdpunkten. För armerad betong är det det ekvivalenta tvärsnittets tyngdpunkt.