Kapitel 1 · FörkunskaperUtkast

1.4 Stål: material och tvärsnittskapacitet

Konstruktionsstål är ett homogent, isotropt och mycket segt material. Det beter sig linjärt elastiskt upp till sträckgränsen fyf_y, flyter sedan vid i stort sett konstant spänning och hårdnar till sist upp mot brottgränsen fuf_u innan det går till brott. I tryck är beteendet detsamma, men slanka tryckta delar kan förlora stabiliteten (bucka eller knäcka) innan sträckgränsen nås. Det hanteras med tvärsnittsklasser och, för hela bärverksdelar, i kapitlet om knäckning.

1.4.1 Hållfasthetsvärden

Nominella värden på sträckgräns och brottgräns för varmvalsat konstruktionsstål finns i EC3 5.2.1, tabell 5.1, och återges i tabell 1.8.

Tabell 1.8 Nominell sträckgräns och brottgräns (MPa) för varmvalsat konstruktionsstål enligt EC3 tabell 5.1
Stålsortfyf_y, t≤40t \le 40 mmfuf_u, t≤40t \le 40 mmfyf_y, 40<t≤8040 < t \le 80 mmfuf_u, 40<t≤8040 < t \le 80 mm
S235235360215360
S275275390245370
S355355490325470
S420420510390490
S460460540410510
S500500580450580
S550550600500600
S600600650550650
S620620700560660
S650650700––
S690690770630710
S700700750––

Ett streck betyder att stålsorten inte tabelleras för den tjockleken. Jämfört med den tidigare utgåvan har några värden ändrats, till exempel brottgränsen för S355 (nu 490 MPa) och för S275 (nu 390 MPa).

Materialkonstanterna enligt EC3 5.2.5 finns i tabell 1.9.

Tabell 1.9 Materialkonstanter för konstruktionsstål enligt EC3 5.2.5
KonstantVärde
Elasticitetsmodul EE210 000 MPa
Tvärkontraktionstal ν\nu0,3
Skjuvmodul G=E/(2(1+ν))G = E/(2(1+\nu))≈ 81 000 MPa
Längdutvidgningskoefficient αT\alpha_T12⋅10−612 \cdot 10^{-6} per °C
Densitet7 850 kg/m³

I många formler ingår parametern

ε=235fy(1.7)\varepsilon = \sqrt{\frac{235}{f_y}} \tag{1.7}

med fyf_y i MPa. För S235 är ε=1,0\varepsilon = 1{,}0 och för S355 är ε=0,81\varepsilon = 0{,}81.

Partialkoefficienterna är γM0=1,00\gamma_{M0} = 1{,}00 för tvärsnitt, γM1=1,00\gamma_{M1} = 1{,}00 för instabilitet och γM2=1,25\gamma_{M2} = 1{,}25 för dragbrott i nettotvärsnitt; se tabellen i avsnitt 1.1 och kommentaren om EKS där.

1.4.2 Tvärsnittsklasser

Ett ståltvärsnitt består av tunna plåtdelar (liv och flänsar). Om en tryckt del är för slank buktar den lokalt ut innan tvärsnittet nått sin fulla kapacitet. Tvärsnitt delas därför in i fyra klasser efter hur slanka de tryckta delarna är, uttryckt som förhållandet c/tc/t mellan delens fria bredd och tjocklek:

Tvärsnittets klass är den högsta (sämsta) klassen bland dess tryckta delar. Gränsvärdena finns i EC3 7.5.2, tabell 7.3 (invändiga delar, till exempel liv) och tabell 7.4 (utstående flänsar). Några av de vanligaste:

Tabell 1.10 Gränsvärden för c/t för några vanliga tryckta delar enligt EC3 tabell 7.3 och 7.4
DelKlass 1Klass 2Klass 3
Invändig del, böjningc/t≤72εc/t \le 72\varepsilonc/t≤83εc/t \le 83\varepsilonc/t≤121εc/t \le 121\varepsilon
Invändig del, tryckc/t≤28εc/t \le 28\varepsilonc/t≤34εc/t \le 34\varepsilonc/t≤38εc/t \le 38\varepsilon
Utstående fläns, tryckc/t≤9εc/t \le 9\varepsilonc/t≤10εc/t \le 10\varepsilonc/t≤14εc/t \le 14\varepsilon

Notera: Gränserna för invändiga delar i ren tryckning är strängare än i den tidigare utgåvan av EC3 (där 33ε, 38ε och 42ε gällde). Livet i en tryckt I-profil kan därför hamna i en högre klass än tidigare.

Massiva tvärsnitt, till exempel en rektangulär plåt som böjs i sitt eget plan, har inga slanka tryckta delar och tillhör klass 1.

1.4.3 Momentkapacitet

Böjmomentet ska uppfylla MEd≤Mc,RdM_{Ed} \le M_{c,Rd}, där momentkapaciteten beror på tvärsnittsklassen (EC3 8.2.5):

Mc,Rd=W⋅fyγM0,W={Wplklass 1 och 2Welklass 3Weffklass 4(1.8)M_{c,Rd} = \frac{W \cdot f_y}{\gamma_{M0}}, \qquad W = \begin{cases} W_{pl} & \text{klass 1 och 2} \\ W_{el} & \text{klass 3} \\ W_{eff} & \text{klass 4} \end{cases} \tag{1.8}

Det elastiska böjmotståndet är Wel=I/(h/2)W_{el} = I/(h/2) för ett symmetriskt tvärsnitt: momentet då den yttersta fibern når fyf_y. Det plastiska böjmotståndet WplW_{pl} svarar mot att hela tvärsnittet flyter, i drag på ena sidan och tryck på den andra om neutrallagret, och är summan av de två halvornas statiska moment kring neutrallagret. För ett rektangulärt tvärsnitt med bredden bb och höjden hh:

Wel=bh26,Wpl=bh24=1,5⋅Wel(1.9)W_{el} = \frac{b h^2}{6}, \qquad W_{pl} = \frac{b h^2}{4} = 1{,}5 \cdot W_{el} \tag{1.9}

För valsade profiler (IPE, HEA, HEB med flera) tabelleras WelW_{el} och WplW_{pl} i profiltabeller. Kvoten Wpl/WelW_{pl}/W_{el} kallas formfaktor och är ungefär 1,1–1,15 för I-profiler böjda kring styva axeln.

Notera: I EC3:2022 får tvärsnitt i klass 3 räkna med ett elastoplastiskt böjmotstånd mellan WelW_{el} och WplW_{pl} (EC3 bilaga B). I boken används WelW_{el} för klass 3.

Om bärverksdelen kan vippa (en böjd balk vars tryckta fläns inte är stagad i sidled) måste momentkapaciteten reduceras. Det behandlas i kapitlet om knäckning.

1.4.4 Tvärkraftskapacitet

Tvärkraften ska uppfylla VEd≤Vpl,RdV_{Ed} \le V_{pl,Rd}, där den plastiska tvärkraftskapaciteten är (EC3 8.2.6, formel (8.23))

Vpl,Rd=Av⋅fy/3γM0(1.10)V_{pl,Rd} = \frac{A_v \cdot f_y / \sqrt{3}}{\gamma_{M0}} \tag{1.10}

Faktorn 1/31/\sqrt{3} kommer från von Mises flytvillkor: ren skjuvning ger flytning vid skjuvspänningen fy/3f_y/\sqrt{3}. Skjuvarean AvA_v är den del av tvärsnittet som bär tvärkraften. För en valsad I- eller H-profil belastad parallellt med livet är den ungefär livets area,

Av=A−2btf+(tw+2r)tf≥η hwtw(1.11)A_v = A - 2 b t_f + (t_w + 2r) t_f \ge \eta \, h_w t_w \tag{1.11}

med η=1,2\eta = 1{,}2 för stål upp till S460. För ett massivt rektangulärt tvärsnitt, till exempel en plåt belastad i sitt eget plan, räknas hela arean, Av=AA_v = A; EC3 ger ingen egen formel för det fallet. Tunna, höga liv kan skjuvbuckla innan Vpl,RdV_{pl,Rd} nås; det behöver kontrolleras om hw/tw>72ε/ηh_w/t_w > 72\varepsilon/\eta (EC3 8.2.6(6)).

Om tvärkraften är stor samtidigt som momentet är stort sjunker momentkapaciteten. Enligt EC3 8.2.8 behöver samverkan beaktas först när VEd>0,5 Vpl,RdV_{Ed} > 0{,}5\,V_{pl,Rd}.

Exempel 1.2 Moment- och tvärkraftskapacitet för en plåt

En påläggsplåt 15×20015 \times 200 mm i S355 böjs och skjuvas i sitt eget plan. Bestäm momentkapaciteten och tvärkraftskapaciteten.

Tvärsnittsklass. Plåten är ett massivt tvärsnitt utan slanka tryckta delar och tillhör därför klass 1. Hela tvärsnittet får plasticeras.

Böjmotstånd. Med b=15b = 15 mm och h=200h = 200 mm ger ekv. (1.9)

Wel=15⋅20026=100 000 mm3,Wpl=15⋅20024=150 000 mm3W_{el} = \frac{15 \cdot 200^2}{6} = 100\,000 \text{ mm}^3, \qquad W_{pl} = \frac{15 \cdot 200^2}{4} = 150\,000 \text{ mm}^3

Figur 1.1 visar skillnaden: elastiskt når bara kantfibrerna fyf_y, plastiskt flyter hela tvärsnittet.

Plåtens tvärsnitt med elastisk och plastisk spänningsfördelning.
Figur 1.1 Plåtens tvärsnitt med elastisk och plastisk spänningsfördelning.

Momentkapacitet. Klass 1 ger W=WplW = W_{pl} i ekv. (1.8):

Mc,Rd=WplfyγM0=150 000⋅3551,00=53,3⋅106 Nmm=53,3 kNmM_{c,Rd} = \frac{W_{pl} f_y}{\gamma_{M0}} = \frac{150\,000 \cdot 355}{1{,}00} = 53{,}3 \cdot 10^6 \text{ Nmm} = 53{,}3 \text{ kNm}

Tvärkraftskapacitet. För ett massivt rektangulärt tvärsnitt räknas hela arean som skjuvarea, Av=A=15⋅200=3 000A_v = A = 15 \cdot 200 = 3\,000 mm². Ekv. (1.10) ger

Vpl,Rd=Avfy/3γM0=3 000⋅355/31,00=615⋅103 N=615 kNV_{pl,Rd} = \frac{A_v f_y / \sqrt{3}}{\gamma_{M0}} = \frac{3\,000 \cdot 355 / \sqrt{3}}{1{,}00} = 615 \cdot 10^3 \text{ N} = 615 \text{ kN}

1.4.5 Normalkraft

I drag gäller NEd≤Nt,RdN_{Ed} \le N_{t,Rd}, där Nt,RdN_{t,Rd} är det minsta av flytning i bruttotvärsnittet, Npl,Rd=Afy/γM0N_{pl,Rd} = A f_y/\gamma_{M0}, och brott i nettotvärsnittet genom hål, Nu,Rd=kAnetfu/γM2N_{u,Rd} = k A_{net} f_u / \gamma_{M2} (EC3 8.2.3). Faktorn kk är ny: k=1,0k = 1{,}0 för borrade hål och k=0,9k = 0{,}9 för stansade eller brännskurna hål. I tryck är kapaciteten Nc,Rd=Afy/γM0N_{c,Rd} = A f_y / \gamma_{M0} för klass 1–3, förutsatt att bärverksdelen inte knäcker.