Kapitel 1 · FörkunskaperUtkast
1.4 Stål: material och tvärsnittskapacitet
Konstruktionsstål är ett homogent, isotropt och mycket segt material. Det beter sig linjärt elastiskt upp till sträckgränsen , flyter sedan vid i stort sett konstant spänning och hårdnar till sist upp mot brottgränsen innan det går till brott. I tryck är beteendet detsamma, men slanka tryckta delar kan förlora stabiliteten (bucka eller knäcka) innan sträckgränsen nås. Det hanteras med tvärsnittsklasser och, för hela bärverksdelar, i kapitlet om knäckning.
1.4.1 Hållfasthetsvärden
Nominella värden på sträckgräns och brottgräns för varmvalsat konstruktionsstål finns i EC3 5.2.1, tabell 5.1, och återges i tabell 1.8.
| Stålsort | , mm | , mm | , mm | , mm |
|---|---|---|---|---|
| S235 | 235 | 360 | 215 | 360 |
| S275 | 275 | 390 | 245 | 370 |
| S355 | 355 | 490 | 325 | 470 |
| S420 | 420 | 510 | 390 | 490 |
| S460 | 460 | 540 | 410 | 510 |
| S500 | 500 | 580 | 450 | 580 |
| S550 | 550 | 600 | 500 | 600 |
| S600 | 600 | 650 | 550 | 650 |
| S620 | 620 | 700 | 560 | 660 |
| S650 | 650 | 700 | – | – |
| S690 | 690 | 770 | 630 | 710 |
| S700 | 700 | 750 | – | – |
Ett streck betyder att stålsorten inte tabelleras för den tjockleken. Jämfört med den tidigare utgåvan har några värden ändrats, till exempel brottgränsen för S355 (nu 490 MPa) och för S275 (nu 390 MPa).
Materialkonstanterna enligt EC3 5.2.5 finns i tabell 1.9.
| Konstant | Värde |
|---|---|
| Elasticitetsmodul | 210 000 MPa |
| Tvärkontraktionstal | 0,3 |
| Skjuvmodul | ≈ 81 000 MPa |
| Längdutvidgningskoefficient | per °C |
| Densitet | 7 850 kg/m³ |
I många formler ingår parametern
med i MPa. För S235 är och för S355 är .
Partialkoefficienterna är för tvärsnitt, för instabilitet och för dragbrott i nettotvärsnitt; se tabellen i avsnitt 1.1 och kommentaren om EKS där.
1.4.2 Tvärsnittsklasser
Ett ståltvärsnitt består av tunna plåtdelar (liv och flänsar). Om en tryckt del är för slank buktar den lokalt ut innan tvärsnittet nått sin fulla kapacitet. Tvärsnitt delas därför in i fyra klasser efter hur slanka de tryckta delarna är, uttryckt som förhållandet mellan delens fria bredd och tjocklek:
- Klass 1: tvärsnittet kan bilda en plastisk led med stor rotationsförmåga.
- Klass 2: tvärsnittet når full plastisk momentkapacitet men har begränsad rotationsförmåga.
- Klass 3: spänningen i den mest tryckta fibern når sträckgränsen, men lokal buckling hindrar plasticering; elastisk kapacitet.
- Klass 4: lokal buckling inträffar innan sträckgränsen nås; effektiva tvärsnitt måste användas.
Tvärsnittets klass är den högsta (sämsta) klassen bland dess tryckta delar. Gränsvärdena finns i EC3 7.5.2, tabell 7.3 (invändiga delar, till exempel liv) och tabell 7.4 (utstående flänsar). Några av de vanligaste:
| Del | Klass 1 | Klass 2 | Klass 3 |
|---|---|---|---|
| Invändig del, böjning | |||
| Invändig del, tryck | |||
| Utstående fläns, tryck |
Notera: Gränserna för invändiga delar i ren tryckning är strängare än i den tidigare utgåvan av EC3 (där 33ε, 38ε och 42ε gällde). Livet i en tryckt I-profil kan därför hamna i en högre klass än tidigare.
Massiva tvärsnitt, till exempel en rektangulär plåt som böjs i sitt eget plan, har inga slanka tryckta delar och tillhör klass 1.
1.4.3 Momentkapacitet
Böjmomentet ska uppfylla , där momentkapaciteten beror på tvärsnittsklassen (EC3 8.2.5):
Det elastiska böjmotståndet är för ett symmetriskt tvärsnitt: momentet då den yttersta fibern når . Det plastiska böjmotståndet svarar mot att hela tvärsnittet flyter, i drag på ena sidan och tryck på den andra om neutrallagret, och är summan av de två halvornas statiska moment kring neutrallagret. För ett rektangulärt tvärsnitt med bredden och höjden :
För valsade profiler (IPE, HEA, HEB med flera) tabelleras och i profiltabeller. Kvoten kallas formfaktor och är ungefär 1,1–1,15 för I-profiler böjda kring styva axeln.
Notera: I EC3:2022 får tvärsnitt i klass 3 räkna med ett elastoplastiskt böjmotstånd mellan och (EC3 bilaga B). I boken används för klass 3.
Om bärverksdelen kan vippa (en böjd balk vars tryckta fläns inte är stagad i sidled) måste momentkapaciteten reduceras. Det behandlas i kapitlet om knäckning.
1.4.4 Tvärkraftskapacitet
Tvärkraften ska uppfylla , där den plastiska tvärkraftskapaciteten är (EC3 8.2.6, formel (8.23))
Faktorn kommer från von Mises flytvillkor: ren skjuvning ger flytning vid skjuvspänningen . Skjuvarean är den del av tvärsnittet som bär tvärkraften. För en valsad I- eller H-profil belastad parallellt med livet är den ungefär livets area,
med för stål upp till S460. För ett massivt rektangulärt tvärsnitt, till exempel en plåt belastad i sitt eget plan, räknas hela arean, ; EC3 ger ingen egen formel för det fallet. Tunna, höga liv kan skjuvbuckla innan nås; det behöver kontrolleras om (EC3 8.2.6(6)).
Om tvärkraften är stor samtidigt som momentet är stort sjunker momentkapaciteten. Enligt EC3 8.2.8 behöver samverkan beaktas först när .
Exempel 1.2 Moment- och tvärkraftskapacitet för en plåt
En påläggsplåt mm i S355 böjs och skjuvas i sitt eget plan. Bestäm momentkapaciteten och tvärkraftskapaciteten.
Tvärsnittsklass. Plåten är ett massivt tvärsnitt utan slanka tryckta delar och tillhör därför klass 1. Hela tvärsnittet får plasticeras.
Böjmotstånd. Med mm och mm ger ekv. (1.9)
Figur 1.1 visar skillnaden: elastiskt når bara kantfibrerna , plastiskt flyter hela tvärsnittet.
Momentkapacitet. Klass 1 ger i ekv. (1.8):
Tvärkraftskapacitet. För ett massivt rektangulärt tvärsnitt räknas hela arean som skjuvarea, mm². Ekv. (1.10) ger
1.4.5 Normalkraft
I drag gäller , där är det minsta av flytning i bruttotvärsnittet, , och brott i nettotvärsnittet genom hål, (EC3 8.2.3). Faktorn är ny: för borrade hål och för stansade eller brännskurna hål. I tryck är kapaciteten för klass 1–3, förutsatt att bärverksdelen inte knäcker.